Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ägg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1175
Ägrett-Äktenskap
1176
jorna) äro till antalet 9 och bära namn, som tyd-
ligt ange deras naturgrund: Bylgja, *’bölja",
Bara, "våg", Unn (jfr det svenska sjönamnet
Unden], o. s. v. Ä:s tjänare Eldir ("eldare")
och Fimafengr ("flink") passa upp vid hans gäst-
fria gillen, hvarvid ölet kommer fram af sig
själf och guld tjänstgör som lyse. Bland dessa
Ä:s gästabud är särskildt ett beryktadt, nämligen
det, vid hvilket han hade gudarna och gudinnorna
till gäster. Enligt eddadikten HymiskviÖa hade Ä.
icke för detta gästabud en tillräckligt stor brygg-
kittel, hvarför han bad Tor skaffa en sådan från
jätten Hymir. Sedan Tor utfört detta uppdrag,
egde gillet rum, och dess närmare förlopp skildras
utförligt i eddadikten Lokasenna (d. v. s. "Loke-
trätan"). Strax i början af festen dräptes Fima-
fengr af Loke, som retades af det myckna beröm
den flinke tjänaren erhöll. Väl drefs Loke för detta
illdåd af de förtörnade gudarna till skogs, men han
återkom snart, och nu utspann sig mellan honom
och gudarna den intressanta träta eller, rättare
sagdt, samling af smädelser, som gör nämnda dikt
till den fornnordiska mytologiens skandalkrönika.
Först ankomsten af den genom en resa fördröjde
Tor bragte Loke att tystna och aflägsna sig. -
Andra namn på Ä. äro dels Gymir, "djupet"
- med makan Aurbofta, dottern Gerftr och sonen
Bele -, dels Hl er, "haf", ett ord, som säker-
ligen icke har, såsom sägnen uppger, något
att göra med ön Læsö ("ön, som ger lä") i
Kattegatt. Ad. N-n.
Ägrett. Se A i g r e 11 e och Plym, sp. 1097.
Ägretthägern, zooL Se Hägrar, sp. 84.
Ägröi. Se Ak ras.
Ährling, Johan Erik Ewald, botanist,
Linnéforskare, f. 18 sept. 1837 i Stockholm, d.
5 april 1888 i Arboga, blef student i Uppsala
1856, företog botaniska
resor i Norrland och
Lappland 1858-59,
var amanuens vid Upp-
sala univ:s botaniska
trädgård 1863-67, blef
kollega vid Arboga lä-
roverk 1868 och filos.
doktor i Uppsala 1872.
Ä. var en af de tidi-
gaste initiativtagarna
till den i våra dagar
gifvande och för vårt
land ärofulla Linné-
forskningen. Han gjor-
de till sin lifsuppgift
att utge Linnés manuskript, särskildt dem, som
en gång af yttrats till England. I detta syfte
besökte han Linnean society i London 1881,
och äfven i Sverige lyckades han anträffa okända
eller bortglömda Linnédokument. Som gradualafh.
skref Ä. Studier i den linnéanska nomenclaturen
och synonymiken (1872), utgaf Linnés "Flora dale-
carlica" med kommentarer (1873) och skref Några
af de i Sverige befintliga linnéanska handskrif-
terna, kritiskt skärskådade (i "Botan. notiser",
1877-78, äfven separat som akad. afh. i Upp-
sala). Han samlade för utgifning och försåg med
anmärkningar Carl von Linnés ungdomsskrifter, till
hvilkas publicering genom Vet. akad. riksdagen
1884 anslog 6,000 kr. Själf medhann Ä. före sin
död blott 7 ark däraf; återstoden utgafs under
redaktion af M. B. Swederus (ser. I, 1888) och
G. Lindström (ser. II, 1889). Ä. publicerade
äfven Carl von Linnés svenska arbeten i urval och
med noter utgifna (I, bref till svenskar, l, 1878
-79) och Carl von Linnés brefvexling. Förteck-
ning . . . (tryckt genom Vet. akad. 1885). c- Lmn-
Ä’htävä, socken, och Ähtävänjöki, älf.
Se Esse.
Äinemöinen, myt. Se Väinämöinen.
Äkräs, finsk myt., omnämnes af M. Agricola
1551 under formen E g r e s som en af karelernas
gudar, hvilken frambragte ärter, bönor, rofvor,
kål, lin och hampa. Nyligen har denna åkerdemon
återfunnits bland karelerna i namnformen P y h ä
Ä g r ä s (Den helige Ä.) eller Ägröi, hvarmed
afses en genom missbildning uppkommen dubbel-
rofva, som är föremål för vissa ceremonier, äfven-
som en skyddsande för rofgropen. K. B. W.
Äkta barn 1. Barn med äkta börd, jur.,
var i svenskt lagspråk före tillkomsten af lagarna
om äktenskaplig börd samt om barn utom äkten-
skap 14 juni 1917 beteckningen för barn af äkta
makar äfvensom för de med desamma i rättsligt
hänseende på det hela likställda barnen af moder,
som vid nedkomsten var eller sedermera blef tro-
lofvad med barnafadern eller hade af honom mot-
tagit äktenskapslöfte; jämväl barn, som aflats i
våldtäkt, räknades som äkta. Se Oäkta barn,
sp. 1199. Nu beskrifna ordning, alltjämt gällande
i Finland, har genom ofvannämnda lagar i vårt
land aflösts af indelningen i barn med äktenskaplig
börd 1. barn i äktenskap samt barn utom äktenskap;
se Äktenskaplig börd och Barn. Suppl.
Där i ännu gällande äldre lag uttrycket äkta barn
kvarstår, uttydes det numera som barn i äkten-
skap. C. G. B j.
Äkta börd. Se Börd.
Äkta champinjon, bot. Se Champinjoner
och färgpl. I till art. Svampar.
Äkta dagfjärilar, zool. Se P a p i l i o n i d a.
Äkta damaskenerplommon. Se Plommon.
Äkta hirs, bot. Se Hirs, sp. 746.
Äkta Johannesört, bot. Se Hypericum.
Äkta jujubtörne, bot. Se Zizyphus.
Äkta kastanjer, bot., namn på .frukterna af
Castanea vesca, som äro ett viktigt näringsmedel
för Syd-Europas folk (se Castanea); i Sverige
användas de som delikatess, rostade med smör, som
puró eller tillredda på annat sätt i olika maträtter
och som konfekt (marrons glaces). G. "L-m.
Äkta kastanjeträdet, bot. Se Castanea.
Äkta kraftrot, farm. Se Ginseng.
Äkta mannaklöfver, bot. Se Alhagi.
Äkta Opia-bröstkakor. Se Hemliga medel.
Äkta ostindiskt gummi, bot. tekn. Se
Feronia elephantum.
Äkta pärlor. Se Pärlor.
Äkta schalar. Se Kaschmir, sp. 1186.
Äkta sviskon. Se Plommon, sp. 1084.
Äkta Thorsås pulver. Se Hemliga medel.
Äkta ärenpris, bot. Se Veronica.
Äkta örtmixtur. Se Hemliga medel.
Äktenskap, en legitim könsförbindelse, hvilken
enligt kristen uppfattning ingås för lifstiden och är
monogamisk, d. v. s., så länge den består, hindrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
