- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1177-1178

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskap - Äktenskaplig börd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej mindre mannen än äfven kvinnan från att med laga verkan ingå annan förening af samma natur. En motsättning till äktenskapet såsom en fullt legaliserad förbindelse utgör bl. a. konkubinatet (se Konkubin). En af art af det förra, fastän närbesläktadt med det senare, är åter det morganatiska äktenskapet (se d. o.), vid hvilket särskildt för kvinnans och barnens del vissa af äktenskapets rättsverkningar icke inträda. I icke-kristna folks rättsordningar förekomma som rättsliga företeelser jämväl äktenskap på viss tid samt polygami (se d. o.), antingen som polygyni (se d. o.) eller som polyandri (se d. o.). Äktenskapet är i sin egenskap af familjens och släktens grundval (se Familj, sp. 1356) ett af de viktigaste rättsinstituten. Med afseende å detsamma består en mängd föreskrifter, genom hvilka stadgats dels formen eller formerna för dess stiftande, dels för vissa fall hinder för dess ingående vare sig i allmänhet eller med viss person, dels villkoren och ordningen för dess upplösning i makarnas lifstid, dels ock dess rättsverkningar såväl i personligt som i förmögenhetsrättsligt afseende. Vår svenska rätts föreskrifter i dessa ämnen återfinnas hufvudsakligen i nya Giftermålsbalken af 11 juni 1920. Såsom utvecklingen försiggått hos de moderna kulturfolken, ha formerna för äktenskapets ingående till en början varit ett låtsadt kvinnorof eller ock ett köp (se Brudköp). Under inverkan af romersk rätt och kristet åskådningssätt kom det åter i en senare tid att slutas formlöst, allenast genom ett utbyte af trohetslöften mellan mannen och kvinnan. Efter ett längre utvecklingsarbete inom kristna kyrkan framstod slutligen den kyrkliga vigseln (se d. o.) som en lagligen anbefalld form, och efter mönstret af densamma och i motsats därtill än senare civiläktenskapet (se d. o.). F. n. är hos de kristna folken det senare i allmänhet obligatoriskt eller ock förhärskande. Svenska rätten intar härutinnan i viss mån en säregen ståndpunkt. Som minnen från den tid, då äktenskapet allmänt ingicks formlöst, ha sålunda i vår rätt intill senaste tid kvarstått åtskilliga s. k. ofullkomnade äktenskap, hvilka ej medförde samtliga de rättsverkningar, som åtfölja ett vigselfäst äktenskap. Efter en 1915 genomförd lagändring kunna emellertid sådana ofullkomnade äktenskap allenast rent undantagsvis uppkomma, och för äldre dylika förbindelser är upplösandet underlättadt. Det regelmässiga sättet för ingående af äktenskap med fulla rättsverkningar är kyrklig vigsel. I vissa fall kan eller skall denna dock försiggå efter annan ritual än statskyrklig, och i hvarje fall kan äktenskapet slutas inför och under medverkan af borgerlig myndighet. Den lysning (se d. o.), som skall föregå hvarje äktenskap, är däremot hos oss alltid kyrklig och besörjes af statskyrkans prästerskap. Föreskrifterna om äktenskapshinder ha i allmänhet fått sin utbildning inom den kanoniska rätten och ha haft, så att säga, sin knutpunkt i reglerna om förvantskapshindren (se Förbjudna led). Hela den senare utvecklingen är emellertid utmärkt genom ett småningom skeende inskränkande af äktenskapshindren. I denna utveckling har äfven svensk rätt tagit del, så att åtskilliga där tidigare påbjudna hinder, såsom förbudet för en omgift persons barn i det tidigare äktenskapet att äkta sin styffars eller styfmors fader eller moder, s. k. confusio graduum, vidare begånget äktenskapsbrott, bristande afvittring samt för änkling och änka viss sorgetid, numera ej återfinnas i vår lag (se vidare Äktenskapshinder). Ehuru äktenskapet ingås för lifstiden, kan det dock upplösas i annan ordning än genom den ena makens frånfälle, ej blott på grund af sådana omständigheter, som, förefintliga redan vid äktenskapets ingående, beröfva det dess laga verkan (nullitets- och återgångsskäl), utan äfven på grund af omständigheter, som, efteråt tillkomna, anses utgöra allvarliga hinder för vinnande af det med äktenskapet åsyftade ändamålet (skillnadsorsaker). Ehuru i det senare afseendet romersk-katolska kyrkan under vissa omständigheter medger upphäfvandet af sammanlefnaden (separatio), förenar den, ett par jämförelsevis betydelselösa fall undantagna, likväl därmed icke rätt för sålunda frånskild make att i den andres lifstid träda i nytt äktenskap (divortium). Olika är åter uppfattningen i den grekiska och de protestantiska kyrkorna, hvarförutom i åtskilliga romersk-katolska länder den borgerliga lagstiftningen infört verklig skilsmässa (divortium). I fråga om antalet af skillnadsorsaker och lättheten att utverka skilsmässa finnes f. ö. stor åtskillnad mellan de olika ländernas rättsregler (se vidare Skilsmässa). I personligt afseende ålägger äktenskapet makarna i första hand ömsesidig trohet. Närmast verka därvid såsom rätts- och skyddsmedel ansvarsbestämmelserna i händelse af hor eller tvegifte. Hvad beträffar makarnas inbördes förmögenhetsförhållanden, bestå flera väsentligen skilda system. Enligt svensk rätt före nya Giftermålsbalken hade makarna egendomsgemenskap (se d. o.), dock så, att redan enligt lag viss förmögenhet därifrån undantagits. Under mannens förvaltning stod i hufvudsak all egendom; öfver egen arbetsförtjänst egde dock hustrun råda. Såväl i ena som i andra afseendet kunde emellertid enskilda rättshandlingar verka till ändring i angifna förhållanden (se Äktenskapsförord). Den 1920 tillkomna nya Giftermålsbalken har -- för tidigare ingångna äktenskap likvisst blott i mycket begränsad måtto -- stadgat en annan egendomsordning. Hvardera maken eger sitt och förvaltar det äfvenledes själf; hvardera har emellertid en viss rätt (giftorätt i detta ords nyare betydelse) till den andres egendom och får i kraft af denna rätt vid äktenskapets upplösning hälften af bägge makarnas behållna egendom. Se vidare Giftorätt (äfven i Suppl.). A. W. (C. G. Bj.) Äktenskaplig börd, jur., säges (i svensk rätt efter en lag 14 juni 1917) tillkomma barn, som födes, medan modern är gift med fadern eller så snart därefter, att barnet enligt fysiologiens lagar kan vara afladt före äktenskapets upplösning. Vidare erhåller barn, som är födt utom äktenskap, äktenskaplig börd därigenom, att dess föräldrar gifta sig med hvarandra. Om föräldrarnas äktenskap förr eller senare upplöses och om detta sker genom dödsfall, skilsmässa eller återgång, har intet inflytande på barnets börd. Däremot finnes särskildt lagbestämd möjlighet att få äktenskaplig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 5 22:53:33 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free