tillhörande spetsvifvelsläktet (se d. o.) och liksom äppelblomvifveln hemsökande äppelträd. Äppelbo, socken i Kopparbergs län, Malungs tingslag. 37,644 har. 1,667 inv. (1921). Ä. utgör ett pastorat i Västerås stift, Västerdals kontrakt. Äppelfrukt, bot., är en frukt, hvars köttiga massa utgöres af blombottnen (se d. o., sp. 748) och med hvilken fruktbladen äro sammanvuxna. Fruktväggens inre lager ("kärnhuset") är hos äpplet pergamentartad, hos rönn hinnartad och hos hagtorn benhårdt. Äppelfrukt är utmärkande för underfamiljen Pomoideæ af fam. Rosaceæ. G.L-m. Äppelmjöldagg, svampsjukdom framkallad af en till mjöldaggsvamparna, Erysibaceo (se d. o.), hörande svampart, Podosphora leucotricha. Den beskrefs först i Amerika 1888. I Europa iakttogs den i Tyrolen 1894, i Skåne 1903 och vid Stock- holm 1906. Vid blomningstiden finner man blad och blommor liksom öfverpudrade af ett löst, hvitt mjöl. Blommorna dö snart och affalla. Äfven års- skottens blad falla till marken, och skotten stå inom kort nakna. De äro då ofta täckta af en svart svamppäls, med inbäddade svarta prickar. Dessa skott erinra starkt om krusbärsskott, som äro angripna af krusbärsmjöldagg (se d. o.). Små- ningom angripas äfven frukterna på samma sätt, få djupa, h varandra korsande sprickor samt falla af. Vissa äppelsorter, t. ex. "säfstaholmsäpple", lida svårare än andra. Sjukdomen kan öfvergå äfven på vissa päronsorter. - Som skyddsåtgärder mot sjukdomen tillrådes, 1) att före löffällningen på hösten bortklippa och bränna alla sjuka års- skott, 2) att efter löffällningen hopsamla och bränna alla affallna kvistar och löf, 3) att omedelbart därefter bespruta de aflöfvade träden med kalk- mjölk, försatt med l proc. blåstens- eller svaf- vellefverlösning, 4) att därpå kalka jorden under de sjuka träden, samt slutligen 5) att nästa vår, strax före löfsprickningen, verkställa ny be- sprutning. J. E-n. Äppelmögel, Monilia fructigena. Se Frukt- mögel. Äppelnypon, bot. Se Kosa, sp. 839. Äppelrost, Rostelia penicellata på äpple. Se Kost, sp. 965. Äppelrätter, kokk., äro af mycket varierande beskaffenhet. Hufvudrollen spela därvid efterrätterna, som ofta bestå af äppeltillredningar, ja t. o. m. råa äpplen. Dessutom används denna frukt med fördel till soppor, sallat (med ättika och kryddor), sås, saft- och vinberedning. Den allra enklaste anrättningen är att steka äpplena framför brasan, fästa i trådar från en öfver kakelugnsluckorna lagd eldgaffel; puttrande, pyrande, knallande fägna de i synnerhet barnen och kunna räknas till vinterns hemnöjen. Enkelt är äfven att steka äpplen i ugn. F. ö. kunna äpplen anrättas på mångfaldigt sätt. Man kan t. ex. inbaka äpplen i smördeg eller med smidigare deg forma äppelmunkar. Man kan tillreda äppelkompott (se Kompott), äppelbeignets (se Beignet. Suppl.) eller laga äppelcharlotte (en form belägges invändigt med smörbestrukna brödskifvor, fylles med äppelkompott och gräddas i ugn). Smakliga äro i de flestas tycke äppelbakelser, om de ej tillsättas med för mycket kryddor. Vispad grädde, sylt och i vissa fall citron höra ihop med äppelsmaken. Af äppelkaka, hvari ingår mjöl eller vanligen stött bröd, finns det flera varieteter, likaledes af äppelris och äppelrisoller, äppelpaj, äppelmaränger (se Maräng), äppelplättar och äppelmos, ofta användt till fyllningar. Till soppa lämpar sig frukten särdeles väl, skalad och skuren i bitar. Af sönderkokta och passerade äpplen beredes marmelad, af utkokt saft gelé. Som dryck är äppelsaft, blandad med friskt vatten, synnerligen läskande. Om äppelvinet cider se Fruktvin. Äppelspinnmalen, zool. Se S p i n n m a l a r och fig. 11 å pl. I till art. Trädgårdens ska- deinsekter. Äppelstekeln, zool. Se Sågsteklar. Äppelsura järndroppar, med. farm. Se Järn- medel. Äppelsyra, kem., en af Scheele upptäckt orga- nisk syra, som påvisats i omkr. 200 växtarter. Den f ramställes lättast ur omogna rönnbär och bildar lättlösliga, färglösa kristallgyttringar, af skarpt sur smak. Till sin konstitution är den oxibärnstenssyra, C2 H3 (OH) (C02 H)2, och kan lätt reduceras till bärnstenssyra medelst jod- väte. K. A. V-g. Äppelträd (Äppleträd), bot. Se Apel, P y r u s och Äpple. Äppelträdsskorf, Venturia dendritica, bot. Se Fruktskor f. Äppelvecklaren, zool. Se Vecklarfjäri- lar och fig. 10 å pl. I till art. Trädgår- dens skadeinsekter. Äppelviken, trädgårdsstad (se d. o.) i Bromma församling, Stockholms stad, vid Mälaren, som med Essingesundet skiljer Ä. från Stora Essingen (se kartan Stockholm med omgifningar D3 till art. Stockholm), började anläggas 1913 på delar af egendomarna Äppelviken och Alvik, som Stockholms stad inköpte för 1,270,000 kr. och som omfatta 75,05 har. Staden upplåter där -- liksom å det intill liggande, 1922 inköpta Smedsslätten och Ulfsunda i samma församling samt å Enskede, i Brännkyrka församling -- på 60 år mot tomträttsafgift tomter, som få bebyggas med hufvudsakligen enfamiljshus och å hvilka arrendatorn har förmånsrätt till nytt arrende. Om han ej begagnar sig däraf eller för visst fall öfverenskommelse ej kan träffas, inlöser staden de af honom uppförda byggnaderna enligt värdering vid dessas färdigblifvande (se vidare Tomträtt och Tomträttskassa). Omkr. 300 byggnader äro f. n. (1922) uppförda, däri inbegripna ett 50-tal enfamiljsradhus (se fig. å sp. 1241--1242) och ett 10-tal flerfamiljshus, resten enfamiljsvillor. Värderingen å dessa byggnader uppgår till 7,8 mill. kr. Ä. har ångslupsförbindelse med centrala delar af Stockholm samt står genom elektrisk spårväg (öfver Tranebergs bro) i förbindelse med Stockholms öfriga spårvägsnät. E. A-t. Äppelväxter, bot., namn på underfamiljen Po- moideæ af fam. Rosaceæ (se d. o.). Äpplarö, bebodd ö i Ljusterö socken, Stockholms län, omkr. 7 km. s. ö. om Ljusterö kyrka. Ön är omkr. 2,4 km. i n. ö. och s. v., har en största bredd af omkr. 500 m. samt är en omtyckt tillflyktsort för semesterfirande stockholmare. G. Brgrn. Äpple, som symbol af herravälde. Se K i k s-