1241 Äpple 1242 Badhus i Äppelviken (gårdsområdet kringbyggd! af tre radhuslängor). (Till art. Äppelviken, sp. 1240.) Äpple, trädg., frukt af äppelträd 1. apel. De odlade äppelsorternas härstamning är ännu ej med säkerhet fastställd, då man dels kort och godt antagit den i Europa allmänt förekommande kol- lektivarten Malus silvestris (eller Pyrus Malus) som stamform, dels betraktat kulturformerna som afkomlingar af Malus pumila (vildväxande i Syd- Ryssland, Turkestan, Sibirien m. fl. st.) eller som resultat af korsningar mellan dessa föga åtskilda arter. (Om härstamningen af s. k. paradis- ä p p l e n se d. o.) I hvarje fall ha äpplen odlats i norra och mellersta Europa redan under för- historisk tid. Härom vittnar bl. a. den ordstam, som återgår i såväl germanska som slaviska be- teckningar på äppelträdet, liksom också den viktiga roll, som äpplet spelar i nordisk mytologi. Sten- åldersfynd vid Alvastra göra det sannolikt, att äppelträdet varit odladt i Sverige 2,000 år f. Kr. Åtminstone ha äpplen redan vid denna tid torkats och användts för matlagning (se vidare art. Fruktodling). Intet annat af de i Sverige odlade fruktslagen kan täfla med äpplena i användbarhet för hushålls- bruk. Dessutom är frukten lättare att förvara, transportera och saluföra än andra, och följden häraf har blifvit den, att äpplen i större mängder importeras från jämförelsevis aflägset belägna pro- duktionsorter, såsom Holland, Tyrolen, Böhmen, Förenta staterna, Canada, Sy d-Af rika, sydöstra delen af Australien o. s. v. Importen af äpplen vållar, att den svenska frukten ofta måste säljas till mycket lågt pris. De fordringar, som äppel- trädet ställer på klimat och jordmån, fyllas i de varmare delarna af Sverige. Vissa hårdköttiga, mycket sent mognande vinteräpplen, allmänt od- lade i södra och mellersta Europa eller i Nord- Amerika, få dock ej under normala somrar till- räckligt mycket värme, för att frukten skall fullt utvecklas (t. ex. Baldwin och liknande), ehuru träden tåla klimatet. Sommar- och höstäpplen däremot nå lika god, om ej bättre utveckling i Sverige än längre söderut, och åtskilliga af dessa kunna odlas ganska långt upp i Norrland, medan däremot de finare vinteräpplena äro hänvisade till södra Sveriges kusttrakter. Redan få dagar efter blombladens affallande ha alla de celler, som komma att ingå i äpplets frukt- vägg, bildats, och dem fortsatta utvecklingen af frukten består (förutom i bildandet af kärnor) för- nämligast däri, att cellerna utväxa genom tillförsel af vatten och näringsämnen. Den omogna frukten innehåller bl. a. fruktsyror och stärkelse; den senare ersattes efter hand af socker. Högst är sockerhalten i nyss mogen frukt, och den sjunker alltjämt, ehuru icke fullt så hastigt som halten af fruktsyror, under fruktens lagring. Vissa äppel- sorter ha benägenhet att "klarna", en företeelse, som består däruti, att cellsaft fyller mellanrummen mellan fruktköttets celler och utdrifver däri be- fintlig luft, h varigenom glasklara fläckar upp- komma. Detta eger rum endast vid ett tämligen långt framskridet mognadsstadium och medan fruk- ten ännu sitter kvar på trädet. För att äppel- frukten skall nå sin fulla utveckling, fordras, att trädets bladverk skall vara tillräckligt friskt för att kunna assimilera och att yttre förhållanden (ljus, luftfuktighet, tillgång på kolsyra och närings- ämnen) äro gynnsamma. I stort sedt kan sägas, att aromen hos äppelfrukten blir bäst utbildad på ej för starkt växande, lagom glesa träd i varmt och soligt läge. Tidigare äppelsorter mogna i södra Sverige omkr. midten af aug., och redan flera veckor tidigare kan en del sorter användas till matlagning. De fruktsorter, som mest odlas i äldre trädgårdar, mogna under loppet af hösten, men man har på senare tid alltmer ökat odlingen af den egentliga vinterfrukten och på detta sätt afsevärdt förlängt den period, under hvilken äpplen finnas tillgängliga. För förvaring af äpplen an- vändas svala, helst mörka rum med tämligen hög luftfuktighet. Längst håller sig frukten i kylhus