fortplantning väljer t. ex. de allra största bönorna, förbli medelstorleken och variationskurvan oförändrade. Alla individer härstamma från en enda och ha samma konstitution som den, emedan fortplantningen sker genom själfbefruktning; alla olikheter äro personliga modifikationer. Alla individer, som på detta vis under ständig själfbefruktning uppkommit ur en enda genotypiskt ren (homozygot, se nedan) stamindivid, utgöra en ren linje. I det första försöket var materialet däremot en blandning af flera sorter med olika medelstorlek och olika variationskurvor (fig. 2), ett blandbestånd, en population; vid urvalet företog man omedvetet en sortering af bönor, tillhörande olika rena linjer, och därvid är det ju själfklart, att afkomman får en annan medelstorlek. Flera växter, såsom bönor, ärter, hvete, hafre, fortplanta sig normalt genom själfbefruktning; hos andra kan man utföra konstgjord själfbefruktning och därigenom skaffa sig rena linjer. Ett annat slag af rena stammar uppkommer ur en enda individ på könlös väg (delning eller knoppning) eller ur obefruktade ägg (partenogenetisk utveckling). Sådana stammar, s. k. kloner, finnas hos både växter och många lägre djur (ex. potatisplantor, härstammande från en enda potatis, infusionsdjur, som genom upprepad tvådelning uppkommit ur en enda individ). Alla undersökningar öfver rena linjer och kloner ha gett samma resultat: så länge ingen mutation (se nedan) inträffar, håller sig stammen oförändrad; de yttre inflytelserna framkalla blott personliga modifikationer, typen är fast. Hos skildkönade organismer, som fortplanta sig endast på sexuell väg, alltså hos alla högre djur, finnas hvarken rena linjer eller kloner, och i naturen finnas hos dem öfver hufvud inga rena stammar; arterna och raserna utgöra populationer, i hvilka en oaflåtlig korsning mellan anlagstypiskt olika individer sker. Experimentellt kunna rena stammar isoleras, om man kan skaffa sig två individer af olika kön med samma ärftliga egenskaper och låter deras afkomma fortplanta sig genom ständig inafvel. Bastarder. Den mendelska lagen. Afkomman af två individer med olika genotypisk konstitution kallas bastard l. hybrid. Förr uppfattades bastarder vanligen som verkliga mellanformer mellan de korsade föräldrarna, men denna uppfattning var oriktig. En bastard får anlag från båda föräldrarna, men de sammansmälta ej; vid bastardens fortplantning sker en klyfning i stamföräldrarnas anlag, d. v. s. fenotypiskt i deras egenskaper. Om denna redan på 1860-talet af munken G. Mendel upptäckta klyfningslag (den mendelska lagen) se Mendel och Mendelism. Här må blott erinras om några viktigare fakta: 1) Till grund för egenskaperna ligga fasta arfanlag, kallade arfenheter, gener eller faktorer. I genetiken betecknas dessa arfenheter med bokstäfver, och man använder därvid för hvarje olikhet (egenskapspar) en "när- och frånvaroformulering"; anlag för röd färg betecknas t. ex. med A, anlag för hvit färg (frånvaro af anlag för röd färg) med a. Enligt den numera ganska allmänt öfvergifna s. k. presence-absence-teorien beror olikheten beträffande hvarje egenskapspar på, att den ena formen saknar en gen, som den andra eger. 2) Individer, uppkomna genom könsfortplantning (genom förening af en hanlig och en honlig könscell), äro dubbelvarelser, med dubbla anlag. När de vid befruktningen sammansmältande könscellerna (gameterna) innehålla samma anlag, uppkommer en homozygot (AA eller aa); när de innehålla olika anlag, uppkommer en heterozygot ( = bastard; Aa). 3) Heterozygoter bilda rena könsceller (lika många med A och med a). Detta är kärnpunkten i den mendelska teorien; klyfningen är en nödvändig konsekvens af könscellernas renhet (heterozygoten Aa bildar lika många könsceller A och a; hvar A-cell har lika stor utsikt att förenas med en A- och med en a-cell, och klyfningen sker därför i förhållandet 1 AA : 2 Aa : 1 aa). 4) Stundom äro heterozygoterna till det yttre mellanformer mellan homozygoterna (ex. röd AA x hvit aa = skär Aa; i nästa generation, F₂-generationen, klyfning i 1 röd AA : 2 skära Aa : 1 hvit aa). Oftare liknar dock heterozygoten den ena homozygoten, tydligen emedan en arfenhet yttrar sig lika starkt som två (ex. svart AA x hvit aa = svart Aa; i F₂-generationen klyfning i 3 svart : 1 hvit). Den på så vis "härskande" egenskapen säges vara dominerande eller dominant, den "vikande" egenskapen kallas recessiv. 5) En organisms arfenheter ärfvas vanligen oberoende af hvarandra. Ett svart och långhårigt (homozygot) marsvin, korsadt med ett hvitt och korthårigt, ger sålunda en F₂-generation bestående af i genomsnitt 9 svarta och korthåriga, 3 svarta och långhåriga, 3 hvita och korthåriga, 1 hvitt och

Fig. 3. Korsning mellan svart långhårigt och hvitt korthårigt marsvin. Bastarden (F₁) svart, korthårig (dessa egenskaper dominera); se vidare texten. (Efter Castle.)

långhårigt djur (fig. 3). Genom fri kombination mellan arfenheterna uppkommer därför efter korsning mellan individer skilda genom flera olikheter en invecklad klyfning. Ej sällan äro dock två eller flera gener mer eller mindre starkt kopplade vid hvarandra. 6) Hvarje gen motsvaras ej alltid af en bestämd egenskap, utan en arfenhet kan yttra sig i flera egenskaper, och en fenotypiskt enhetlig egenskap kan framkallas af flera samverkande arfenheter; det finns t. ex. komplementära