1271 Ärtskida-Äsping 1272 Släpärter äro åkerärter, ej fullt mogna i skidorna, kokta och serverade med skirdt smör. Af torra gröna ärter gör man med smör, salt och socker en fast puré till lutfisk eller kött. Soppa af gröna ärter lagas på skiftande sätt. Mogna gula ärter med fläsk är en särdeles närande soppa och ingår som hufvudbeståndsdel i skeppsbesättningens föda. Grå (kapuciner-) ärter pläga tillagas som bruna bönor och serveras till fläsk. Ryska ärter (späda torkade gröna ärter, ofta från Holland) användas som birätt till kött. Sedan späda svenska ärter kommit i allmänt bruk, ha de "ryska", med sin söta, egendomliga smak, blifvit skäligen undan- trängda. Ärtskida, den i talspråket allmännast begagnade beteckningen för ärtbalja. Ofta används ordet i bet. baljor af sockerärt (se Ärter). Ärtskocka, en folketymologisk förvrängning af ty. artischocke, fr. artichaut (ordet är urspr. arabiskt) , betecknande dels kronärtskockan, den med köttiga holkfjäll och köttig blombotten försedda blomkorgen af Cynara scolymus (se Cynara), dels den s. k. jordärtskockan, de underjordiska stjälkknölarna af Helianthus tuberosus (se Helianthus). O. T. S.* Ärtsmygen, zool. 1. Se Trädgårdssån- garsläktet. - 2. Se Ärtbaggen. Ärtsten, petrogr. Se P i so Ii t. Jfr S p r u- del. Ärtstensstruktur, geol. Se Struktur, sp. 371. Ärtsångaren, Ärtsmygen, zool. Se Träd- gårdssångarsläktet. Ärtträd, bot. Se Caragana och E o b i n i a. Ärttörne, bot. Se U l e x. Ärtvecklaren, zool. Se Vecklarfjärilar och pl. II till art. Landtbrukets skade- insekter. Ärtväxter, bot. SeLeguminosæ. Ærö (Ärö), dansk ö i västra delen af Östersjön, omkr. 20 km. s. om Fyn och skild från Langeland genom Ærödyb. (Se kartan till Danmark.) 89 kvkm. 12,028 inv. (1921). Ön utgöres af en rad höga backar, som stupa brant mot hafvet; högsta punkten är Synneshöj (67,5 m.). Den är mycket bördig, men nästan skoglös, dock öfverallt genomkorsad af häckar. Æ. bildar ett härad i Svendborg amt och ett prosteri i Fyns stift. (1819--64 utgjorde Æ. jämte Als eget stift.) Där ligga staden Ærösköbing och handelsplatsen Marstal (se d. o.). Vid Ærö stod 1043 en sjöstrid, hvari konung Magnus den gode besegrade sin medtäflare Sven Estridsson. Sedan 1386 tillhörde Æ. hertigdömet Slesvig, 1564 förlänades det åt hertig Hans d. y. (se Hans 4) och tillhörde därefter hans ättlingar, men var 1731--49 åter i kronans ego. När hertigdömet Slesvig 1864 afträddes, stannade dock Æ. kvar hos Danmark. Invånarna kallas æröboer; skalden Anders Arrebo, som var född på Æ., hade däraf sitt namn. E. Ebg. Ærösköbing, stad på danska ön Ærös norra kust. 1,323 inv. (1921). Sparbank, skeppsvarf och några mindre fabriker. Æ. har länge gått starkt tillbaka och alldeles öfverflyglats af handelsplatsen Marstal (se d. o.). Äs, gods i Julita socken, Södermanlands län, omfattar 12 783/1000 mtl, med (jämte underlydande) 2,708 har areal, hvaraf 925 har åker, samt 889,800 kr. tax. värde (1922). Den nära den lilla, från Aspen till Öljaren flytande Aspån belägna manbyggningen (se fig.) är en stenbyggnad i rokokostil och två våningar, skilda genom en skarp horisontal list, med sidopartierna i den öfre i hörnen

Äs slott.

utmärkta genom breda, pelarlika murband och med taklistverk, försedt med låga vindsfönster, ofvanför hvilket höjer sig ett rödt, i två fall brutet tegeltak med afsneddade hörn. Framför den med v. Ungern-Sternbergs vapen krönta portalen leder ett par trappsteg ned till den af två fristående envåningsflyglar med höga brutna tak flankerade gårdsplanen. Från det på en höjd, med terrassmurar i ö. och v., liggande slottet sträcker sig nedanför västra terrassen till Aspån i s. en stor botanisk trädgård med en mängd rariteter, och s. därom en "engelsk park", från 1800-talets början, genomfluten af Aspån och med slingrande gångar, som leda upp till Viks- l. Vikingsberget, där af råa stenblock byggda murar äro lämningar af en s. k. fornborg af stort omfång och höjd, till hvilken Dalins saga om "Sigurd och Ildigert" är lokaliserad. Slottets inre är flerstädes rikt dekoreradt med pannåer, målade i olja på duk, takornament m. m., allt i rokoko, samt en porträttsamling öfver slottets egare med hustrur. -- Ä. tillhörde under medeltiden Julita kloster, reducerades af Gustaf Vasa och gafs jämte Julita 1645 af drottning Kristina åt österrikiske burggrefven, frih. P. Khewenhüller, kom sedan till hans måg frih. M. Palbitzki samt dennes måg frih. N. A. von Ungern-Sternberg, hvilkens ätt Ä. tillhörde till dess utgång på manssidan, 1826. Dennes broder landtmarskalken M. A. von Ungern-Sternberg (f. 1689, d. 1763) lät uppföra den nuv. hufvudbyggnaden och anlägga trädgården. Genom hans sonsons dotters gifte kom Ä. sedan till släkten von Post, som innehade Ä. till 1889, då det köptes af grefve V. von Hallwyl. Nuv. egare är sedan 1916 Forssjö trävaru-a.-b., Katrineholm. E. A-t. Äsefjorden. Se Balestrand. Äsping, zool., honan af den vanliga huggormen (Pelias berus), när den är ung. Den är rödbrun och till färgen således tämligen olik det fullvuxna djuret. Äsping, skpsb. 1. Ett slags vid flottan förut användt, mindre, i det närmaste öppet lastfartyg af ungefär följande storlek: längd 14,8 m., bredd 3,7 m. och djupgående med last 1,5 m. Den hade stor-, fock- och jäckmaster samt utliggare eller