I den nordiska mytologien motsvaras moirerna och parcerna af nornorna (se Nornor). Med kristen- domen ersattes det blinda ödets öfver människan härskande främmande makt genom den allsmäktiga kärlekens försyn. Jfr Determinism och Fa- talism. -- Om ödestragik se Tragisk, sp. 554 och 555. 1--2. S--e. Ödeborg. 1. Socken i Älfsborgs län, Valbo härad. 7,033 har. 1,302 inv. (1921). Annex till Färgelanda, Karlstads stift, Västra Dals kontrakt. -- 2. Järnbruk i ofvannämnda socknar, med martinverk, valsverk, spik- och trådfabriker, mekanisk verkstad, tegelbruk, sågverk m. m., tax.-v. 607,000 kr. samt för jordbruksfastighet 134,900 kr., tillhör ödeborgs bruks aktiebolag (aktiekapital 700,000 kr.). Arbetarantalet är 220 och tillverkningsvärdet 1,500,000 kr. Ödeborgs vattenkraftverk ligger i nedre Örekilsälfvens (Bohuslän) tillflöde t. v. Munkedalsälfven (i västra Dalsland kallad Valboån) och omkr. 25 km. från sammanflödet. Fallhöjden utgör 7,5 m. och den installerade maskineffekten 195 kw. för elektrisk drift och 180 kw. för direkt af valsverk och spikfabrik m. m. Verket, som tillhör Ö:s bruks a.-b., är påbörjadt 1898 samt utvidgadt 1907 och 1911. Samarbete eger rum med det ofvanför liggande Dystorps vattenkraftverk, utbyggdt elektriskt för omkr. 100 kw., tillhörigt samma bolag samt med bränslekraftverk om sammanlagdt 150 kw. C. K. Ödeby, socken i Örebro län, Glanshammars härad. 3,390 har. 338 inv. (1921). Annex till Lillkyrka, Strängnäs stift, Glanshammars kontrakt. Ödebygdsvägar. Se Väg, sp. 64, och Väglag, sp. 72. Ödekyrka, kyrka, som ej längre används till gudstjänst och vanligen, emedan underhållsskyldighet ej åligger församlingen, får förfalla. Enligt af riksantikvarien infordrade uppgifter från dom- kapitlen i riket funnos 111 ödekyrkor och 80 kyrkoruiner 1911. Några af de viktigaste af dessa, såsom Balingsta i Uppland, Hemmesjö, Drefs och Sjösås kyrkor i Småland, Suntak i Västergöt- land samt Svenneby i Bohuslän, ha 1919--21 iståndsatts med medel anslagna af staten, för- samlingarna eller af enskilda. Flera ödekyrkor äro genom byggnadsstil eller utsmyckning af stort intresse, såsom Dädesjö i Småland och Södra Råda i Värmland (se därom Kyrkmålningar och Södra Råda). Några ödekyrkor äro statsegendom. Genom k. br. 20 maj 1921 har K. M:t infordrat riksantikvariens förslag till plan för åstadkommande af en utredning rörande förekomsten af ödekyrkor och kyrkoruiner inom landet samt dessas tillstånd och värde äfvensom rörande möjligheten af och sättet för ett successivt istånd- sättande och konservering af desamma. O. J--e. Ödell (Ödla), Anders Svensson, "Sveriges första diplomat", f. troligen under 1580-talets se- nare del, d. 3 sept. 1630 i Hamburg, medföljde ambassaden till Holland och Frankrike 1610 och företog senare långvariga utländska resor. Genom den "svenska grefvinnan", markisinnan af Northampton, fick han följa engelsmannen Dudley Carleton på hans ambassader till Italien och Holland. Efter sin hemkomst anställdes han 1617 i kansliet som tolk i italienska, franska och engelska och blef 1621 "linguist" i samma språk. Ö. förordnades s. å. till svensk tullkommissarie i Helsingör och befordrades 1622 till agent i Danmark. I Helsingör egde han som uppgift att befordra svenska skeppares intressen. På grund af det spända förhållandet mellan Danmark och Sverige blef Anders Svenssons ställning ansvarsfull. Han förflyttades 1625 till Hamburg som agent och befordrades 1630 till resident samt adlades s. å. med namnet Ö. Han var den förste permanente svenske diplomatiske agenten i Tyskland. Hans ställning blef af så mycket större betydelse därigenom, att han öfvervakade postförbindelsen med Sverige och förmedlade underrättelser från olika delar af Tyskland. Med hansestäderna och de fördrifne mecklenburgske hertigarna förde ö. underhandlingar 1629--30. Hans diplomatiska depescher till konungen och A. Oxenstierna (i Riksarkivet) lämnade den svenska regeringen goda redogörelser för den politiska situationen. Ö:s ätt utslocknade på manssidan 1834 och på kvinnolinjen 1919. Litt.: E. Hildebrand, "Den svenska diplomatiens organisation i Tyskland under 1600-talet" (i "Hist. tidskr." 1884), T. Holm, "Sveriges allmänna postväsen", I (1906), och N. Ahnlund, "Gustaf Adolf inför tyska kriget" (1918) samt art. Anders Svensson i "Sv. biogr. lexikon", I (1918). E. N--nn. Ödem (af grek. oidema, svulst), Vattensvullnad, Vattsvullnad, med., patolo- gisk vätskeansamling i väfnadernas saftrum. Ödem i underhudsbindväfven kallas anasarka. Ödemvätskan är färglös eller stundom svagt gul, klar samt mycket vattenrik och innehåller ägghvita i blott ringa mängd. Den väfnad, som är säte för ödem, blir saftrikare än vanligt och ansväller mer eller mindre, ödem i underhudsbindväfven -- en särdeles vanlig lokalisationsform -- medför svullnad af den ödematösa kroppsdelen, huden å om- rådet blir spänd, kännes mindre varm än normalt och ter sig i följd af minskad blodhalt blekare än af ödemet ej angripna kroppspartier. Genom den utspänning af väf naderna, som ödemet förorsa- kar, minskas väfnadselasticiteten. I synnerhet gäl- ler detta huden och underhuden, hvilka därigenom erhålla en för känseln degliknande konsistens; vid fingertryck kvarstår i huden en mer eller mindre stor fördjupning. Väfnadselementen trängas af den ökade vätskemängden i saftrummen från hvarandra och ta jämväl på annat sätt skada, hvarigenom sekundära funktionsrubbningar uppstå. Försvinner ödemet -- af sig själft eller genom lämplig behandling -- kan den ödematösa väfnaden, äfven om ödemet ganska länge varit för handen, ofta dock återfå sin normala beskaffenhet och funktionsförmåga. Om den närmare mekanismen vid de processer, som förorsaka uppkomsten af ödemen, råda ännu olika meningar. I alla händelser är det emellertid fråga om filtrations- och diffusionsprocesser. Den patologiska ansamlingen af väfnadsvätska blir sålunda beroende af: 1) storleken af det i kapillärerna rå- dande blodtrycket, 2) storleken af väfnadstrycket, 3) kapillarväggarnas permeabilitet, 4) blodplasmas osmotiska tryck, och 5) väfnadsvätskans osmotiska tryck. Mängden ödem, som uppkommer i en väfnad, är beroende af såväl vätsketillflödet som vätskeafflödet beträffande väfnaden i fråga. Alla moment, som försvåra afflödet, medföra ökad