gällt som orsak till äktenskapsskillnad. I vår nu gällande Giftermålsb. (härutinnan öfverensstämmande med 1915 års lag om äktenskaps ingående och upplösning; se Skilsmässa, sp. 1009) anges ifrågavarande skillnadsorsak så: "Har ena maken egenvilligt och utan giltig orsak undandragit sig sammanlefnaden två år och ej sedermera upptagit den". C. G. Bj. Öfvergrad, mek. tekn. Se Fil, sp. 189, och Filhuggning, sp. 202. Öfvergrader, artill., elevationsvinklar, hvilka öfverstiga 45°. Vid öfvergradselevation minskas skottvidden, då elevationen ökas, banorna bli mycket höga och spridningen relativt stor. Öfvergrader användas endast vid grofva kastpjäser och medföra fördelen, att projektilen vid nedslaget erhåller en mera stupande riktning, hvilket ökar genomslagningsförmågan mot horisontala mål. Se Skottvidd och Undergrader. G. af W-dt. Öfvergran, socken i Uppsala län, Håbo härad. 5,546 har. 1,067 inv. (1921). Ö. bildar med Yttergran ett pastorat i Uppsala stift, Håbo kontrakt. Öfvergripande lagring, geol., det förhållande, när i en lagerserie af sedimentära bergarter ett yngre lager intar större ytområde än liggandet, det närmast yngre lagret, och sålunda griper of ver dettas gränser och kommer att omedelbart täcka ett lager af ännu högre ålder. För samma process används också beteckningen transgression, dock med en viss skiftning i bruket, i det termen öfvergripande lagring mera kommer till användning, när frågan är om det rent stratigrafiska förhållandet mellan olika lager, medan transgression oftast betecknar den vidare utbredningen öfver vidsträcktare områden af en större komplex af yngre aflagringar, en etage, eller t. o. m. en formation, och äfven används om det haf, där en viss bildning aflagrats, för att beteckna dess öfvergripande eller öfversvämmande (se Öfversvämning) öfver områden, hvilka närmast förr varit torrt land. Behandlingen af världshafvets transgressioner och regressioner är bland de viktigaste spörsmålen i den historiska geologien. Vissa perioder äro sålunda karakteriserade af omfattande transgressioner, t. ex. senare delen af kritperioden i Europa och Asien. En öfvergripande lagring åstadkommer en diskordans i lagerserien och kan, liksom transgressionerna, alltid hänföras till en nivåförändring, en sänkning i jordskorpan, antingen det är en relativt plötslig sänkning inom ett mindre område i samband med de bergskedjebildande processerna, en orogenetisk (grek. oros, berg) process eller en långsam sänkning, i samband med höjning på andra ställen, af ett vidsträcktare område, en epeirogenetisk (grek. epeiros, fastland) process. K. A. G. Öfvergång, mus. Se Modulation 1. Öfvergångsberg. Se Öfvergångsbildningar. Öfvergångsbildningar, geol., beteckning för en del af de äldre sedimentära bildningarna, som infördes af A. G. Werner i slutet af 1700-talet. Werner indelade de geologiska bildningarna på följande sätt: urberg (äldst), öfvergångsberg, flötsberg, uppsvämmade berg och vulkaniska berg (yngst). Öfvergångsbildningar kommo i Tyskland att beteckna de paleozoiska system, som äro äldre än stenkolssystemet, d. v. s. kambrosilur och devon. När Hisinger 1808 i sina "Samlingar till en mineralogisk geographie öfver Sverige" införde Werners klassifikation till Sverige, betecknade han som öfvergångsberg vår kambrosilur och som flötsberg våra mesozoiska bildningar. Beteckningen har småningom gått ur bruk, men ännu 1892 användes den af Sveriges geologiska undersökning som en sammanfattande benämning för Sveriges kambrosilur. K. A. G. Öfvergångsceller. Se Bi, sp. 215. Öfvergångsformationen, geol. Se Öfvergångsbildningar. Öfvergångskon, artill. Se Kanon, sp. 779. Öfvergångsljud, språkv., dets. som omljud (se d. o.). Öfvergångsministär. Se Expeditionsministär. Öfvergångsstat. Se Lönereglering, sp. 271, och Öfverstat. Öfvergångsstilen. Se Romansk stil, sp. 710. Öfvergångsverb, språkv. Se Perfektiv. Öfverhala, sjöv. 1. Hjälpa efter, t. ex. "öfverhala en talja eller hissverk", hvarvid tågets eller kättingens parter (gångar) halas tillbaka, så att blocken aflägsnas från hvarandra. Jfr Skaka. -- 2. Undersöka, besiktiga för reparation, t. ex. "öfverhala ett segel", undersöka, hvilka dukar, lik m. m., som skola lagas eller med nya ersättas. -- 3. Göra öfverhalning (se d. o.). R. N.* Öfverhalning, sjöv., en stor rullning eller sidorörelse hos ett fartyg. Öfverhalningar, som förorsakas af sjögång, bli vanligen makligare (mindre våldsamma), ehuru något djupare, om tyngder flyttas ut mot fartygets sidor och något uppåt. Jfr Slingring. R. N.* Öfverhandsknop, sjöv. Se 8 å fig. till art. Knop. Öfverhetta. Se Kokning. Öfverhettad ånga. Se Vattenånga och Ånga. Jfr Ångmaskin, sp. 1059. Öfverhettare, maskinb. Se Ångmaskin, sp. 1059, och Ångpanna, sp. 1065 och 1076, med tillhörande fig. Öfverhettningslokomotiv. Se Lokomotiv, sp. 1019, samt Ångpanna, sp. 1076 och fig. 11. Öfverhofjägmästare är anställd som chef för konungens hofjägeristat. 1606 förordnades S. O. Mörner till öfverhofjägmästare. Han skulle bl. a. ha tillsyn öfver kronans parker, hvarjämte lämnades åtskilliga föreskrifter om jakt och skjutande m. m. -- Regeringsformen af 1634 omtalade bland de små l. lägre riksämbetsmännen en "riksjägmästare", som skulle ha inseende öfver konungens parker, jakträttigheter och djurgårdar såväl som öfver kronans skogar. Genom k. resolution af 14 aug. 1682 indrogs riksjägmästarämbetet, och till utöfning af dennes uppsikt öfver jägeribetjänte lämnades föreskrift om förordnande af fyra "jägerifiskaler". Dessutom omnämndes en öfverjägmästare som chef för jägeristaten inom hvarje län. Uti en resol. af 4 jan. 1780 utfärdade Gustaf III instruktion för en Öfverhofjägmästare, åt hvilken öfverlämnades de göromål och rättigheter, hvilka till följd af § 1 i 1638 års instr. tillkommit riksjägmästarämbetet. Så öfverläts till öfverhofjägmästaren uppsikten öfver kronoparker, jagbackar och