djurgårdar. 1808 års jaktstadga uppdrog åt honom att utöfva tillsyn å efterlefnaden af däri gifna bestämmelser i fråga om jakt och djurfång liksom att ha chefskap öfver jägeri- och skogsbetjänte. 1824 öfverlämnades öfverhofjägmästarens befattning med skogs- och jaktbiträden åt K. M:ts befallningshafvande. Öfverhofjägmästaren har rang näst efter öfverhofstallmästaren. C. G. H. Öfverhofmästarinna, den förnämsta hofdamen inom en drottnings eller en änkedrottnings hofstat. Genom henne utgå drottningens befallningar rörande hofvet, och henne tillhör att öfvervaka deras efterlefnad. Vid hoffester företräder hon stundom drottningens person. Öfverhofpredikant. Se Hofkleresiet och Hofkonsistorium. Öfverhofstallmästare, hoffunktionär, som innehar en af de allra förnämsta rangplatserna vid det kungliga hofvet. Honom tillkommer väl högsta uppsikten öfver hofstallstaten, men denna styres dock närmast af förste hofstallmästaren, och han var en tid chef för stuteriväsendet i riket, därvidlag efterträdande den forne riksstallmästaren (se Riksämbetsmän) i en del af dennes åligganden. Öfverhogdal, socken i Jämtlands län, Svegs tingslag. 22,400 har. 513 inv. (1921). Annex till Ytterhogdal, Härnösands stift, Härjedalens kontrakt. I en kyrkbod anträffades 1910 af artisten P. Jonse en dyrbar tapet, Öfverhogdalstapeten, som nu förvaras i Föreningen Jämtslöjd i Östersund samt är beskrifven och afbildad i G. Karlins ”Öfver-Hogdalstapeten” (1920). Öfverhorisontell, krigsv. Se Riktning, sp. 411. Öfverhud, Epidermis. 1. Anat. Se Hud, sp. 1195. - 2. Bot. Se Hudväfnad. Öfverhudsväfnad, bot. Se Hudväfnad. Öfverhuset (eng. the house of lords l. the upper house), benämning på den ena af den engelska representationens bägge kamrar. Se Parla- ment. -- I dagligt tal brukar man stundom benämna den mera aristokratiskt sammansatta delen äfven af andra länders representationer för ”öfver- hus”, och i Ungern kallades före statshvälfningen 1918 den öfre kammaren så (ung. felsö-ház) äfven officiellt. Öfverhypotek, jur. och ekon. Se Omslags- revers, sp. 712. Öfverhäng, skpsb. Se Monitor, sp. 920. Öfverhöghet. Se Suveränitet. Öfveringenjör, vid statens järnvägar titel på chefen för järnvägsbyggnaderna och på chefen för hufvudverkstäderna; vid Vattenfallsstyrelsen på che- fen för Byggnadsbyrån, vid Stockholms stads för- valtning titel på chefen för hamnbyggnader och för chefen för gas- och elektricitetsverket, vid Te- legrafstyrelsen titel på chefen för telefonanläggnin- garna; vidare titel på en ämbetsman vid Göta kanalverk och en på Järnkontorets stat; vid många enskilda storindustriella verk titeln på den tekniske chefen. J. C. Öfverinspektör benämnas cheferna för packhus- och tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och Göteborg. Öfverinspektör, titel på chefen för Järnvägsstyrelsens maskinbyrå och på 2 tjänstemän vid dess Törsta trafikbyrå; titel på chefen för hospitalsbyrån inom Medicinalstyrelsen (se Sinnessjukvård, sp. 650). Öfverintendent. 1. Titel på chefen för Nationalmuseum och för chefen för k. husgerådskammaren och de k. konstsamlingarna; förr titel på chefen för öfverintendentsämbetet (nuv. Byggnadsstyrelsen). -- 2. Titel på innehafvare af en hofcharge, som har rang näst efter ceremonimästare. Öfverintendentsämbetet, namn på ett ämbetsverk, som 1 jan. 1918 omorganiserades till Byggnadsstyrelsen (se d. o. Suppl.). Öfverjodsyra. Se Jod, sp. 1423. Öfverjägmästare, vissa befattningshafvare inom skogsstaten, omtalas första gången i en k. resolution 14 aug. 1682, hvari stadgades, att i hvarje län skulle finnas en öfverjägmästare. De voro chefer för jägeripersonalen i orterna samt hade till uppgift hufvudsakligen att öfvervaka jaktväsendet äfvensom att tillse, att den underlydande personalen med nit och omsorg skötte bevakningen af kronans skogar. Några i modern mening skogliga eller skogsvårdande uppgifter hade jägeristaten ej på den tiden. När statsskogarna under senare hälften af 1800-talet började få betydelse ur skogshushållningssynpunkt, fingo öfverjägmästarbefattningarna en helt annan natur. Skogsstatens uppgift blef då att genom god skogsvård på bästa sätt förvalta statens skogsdomäner och göra dem ekonomiskt fruktbärande. Denna uppgift kom först till synes i instruktion för skogsstaten 19 nov. 1869. Öfverjägmästarna ersattes då med 6 skogsinspektörer, hvilkas tjänstgöringsområden kallades skogsdistrikt och under hvilka sorterade 75 jägmästare, hvar inom sitt ”revir”. Deras uppgift var att kontrollera skogspersonalens vård af de allmänna skogarna, och de voro instans mellan jägmästarna och Skogsstyrelsen, hos hvilken beslutanderätten i alla ärenden var samlad. Denna starka centralisation blef emellertid ohållbar i samma mån, som arbetsbördan på grund af ökade kraf på skogsvården och större intensitet i affärsverksamheten å statsskogarna växte. Decentralisationen blef nödvändig och påbörjades genom k. instr. för skogsstaten 29 nov. 1889. Genom denna förändrades skogsinspektörsbefattningarna till öfverjägmästartjänster och tillades öfverjägmästarna verkligt chefskap öfver jägmästarna i reviren. Sålunda erhöllo de beslutanderätt i en mängd ärenden vid skogsstatens förvaltning. Enligt denna reglering utgjorde antalet öfverjägmästare 9, hvar inom sitt öfverjägmästardistrikt. Genom instr. för skogsstaten 23 dec. 1909 fortsattes decentralisationen, i det att till öfverjägmästarnas afgörande ytterligare utflyttades ett antal ärenden från Domänstyrelsen. Enligt nu gällande instr. för domänverket af 11 febr. 1921 åligger det öfverjägmästarna, hvilkas antal f. n. är 13, att hvar inom sitt distrikt handha ledningen af och ansvaret för de allmänna skogarnas förvaltning samt att kontrollera och leda jägmästarnas arbete. De utgöra sålunda en mellaninstans mellan Domänstyrelsen och jägmästarna samt ega därvid såväl kontrollerande som jämväl i vidsträckt omfattning beslutande befogenhet i skogliga och ekonomiska frågor. S--r. Öfverjägmästardistrikt, tjänstgöringsområde för öfverjägmästare (se d. o.). Distriktens antal är f. n. 13: Öfre Norrbottens, omfattande i