Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverskänk - Öfverskärning - Öfverslag - Öfversorbiska - Öfverspänning - Öfverspänningsskydd - Öfver stag - Öfver stat - Öfverste - Öfverste amiral - Öfverstearklimästare - Öfverste Gustafsson - Öfverstekammarherre - Öfverstekammarjunkare - Öfverste kansler - Öfverstekvartermästare - Öfverstelöjtnant - Öfverste marskalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade till vikarie och biträde en underskänk.
Öfverskärning. text. Se Appretera, sp.
1250.
Öfverslag, krigsv., långa sparrar eller slanor,
som å militärbroar medelst surrning eller spikning
fästas öfver vandringsplankornas ändar och de
yttersta underslagen för att "styfva" bron, fasthålla
plankorna och hindra dem att förskjuta sig. Jfr
Broslagning.
L. W:son M.
Öfversorbiska. Se Slaviska språk, sp.
1424.
Öfverspänning, elektrot., en förhöjning af
spänningen vid en elektrisk högspänningsanläggning
eller kraftöfverföring öfver det normala värdet.
Elektriska öfverspänningar förorsakas dels af
störningar af inre ursprung, såsom resonans (se
Elektriskt motstånd), in- och
urkopplingar af linjer, transformatorer m. m.,
kortslutningar, jordslutningar m. m., dels af störningar
af yttre ursprung, såsom uppladdning af
luftledningar vid åskväder, direkta åskslag etc.
Kännedomen om de elektriska öfverspänningarna, deras
natur och orsaker samt skyddsanordningarna
däremot, de s. k. öfverspänningsskydden (se
Elektrisk arbetsöfverföring, sp. 316), är af
största betydelse för den moderna
högspänningstekniken.
K. Ll.
Öfverspänningsskydd, elektrot. Se Elektrisk
arbetsöfverföring, sp. 316.
Öfver stag, sjöv. Se Gå öfver stag.
Öfver stat, förv., betecknar i allmänna
språkbruket motsatsen till på stat, d. v. s. afser
befattning, med hvilken icke är förenad sådan
aflöning å stat, som eljest utgår till motsvarande
befattningar. Inom arméns förvaltning används
uttrycket som löneteknisk term. Sålunda är under
riksstatens 4:e hufvudtitel (landtförsvaret) uppfördt
ett förslagsanslag till arméns personal öfver stat.
Denna personal utgöres af arméns dels öfvertaliga
personal, dels ock reserver af befäl och civilmilitär
personal. Arméns öfvertaliga personal består af
a) surnumerära fänrikar, surnumerära
underlöjtnanter och surnumerära sergeanter, b) officerare,
underofficerare och civilmilitärer, hvilka erhållit
afsked från beställning på aktiv stat med tillstånd att
som lönlösa kvarstå i regemente. Arméns
reserver af befäl och civilmilitär personal utgöras af
a) officerare och underofficerare direkt befordrade
i reserv; b) officerare och underofficerare, som utan
fyllnadspension afgått från beställning på stat och
inträdt i reserv; c) officerare och underofficerare,
som erhållit afsked med fyllnadspension; d)
civilmilitärer tillhörande fältläkarkårens och
fältveterinärkårens reserver; samt e) underbefäl af
manskapet. Samtliga ifrågavarande befattningshafvare
åligger, i allmänhet dock endast under vissa
förhållanden, en viss tjänstgöringsskyldighet, för
hvilken ofvannämnda anslag afser att lämna
godtgörelse.
Inom den marina förvaltningen förekommer icke
uttrycket "öfver stat" som löneteknisk term, utan
endast i sin allmänna, appellativa betydelse. I
§§ 4–5 af reglementet för marinen, I, stadgas,
att öfver stat kunna dels anställas underlöjtnanter
(fänrikar) i flottan, dels, med bibehållande af
innehafvanfcle beställning på stat, officerare,
underofficerare af 2:a och 3:e graden samt korpraler
befordras till högre beställning i flottan eller
marinen. Rörande kustartilleriet gäller i
tillämpliga delar enahanda.
Inom den civila förvaltningen torde uttrycket
"öfver stat" ej heller, åtminstone numera,
förekomma som teknisk term. Visserligen förekommer
någon gång, att i ett verk eller en anstalt finnas
ord. tjänster, som icke ingå i den egentliga, ord.
lönestaten. Sådant är fallet, när vid omorganisation
af verket eller anstalten beslutits, att några förut
å den ord. staten uppförda befattningar skola
indragas eller väsentligen ombildas, men tjänsternas
innehafvare icke kunna lagligen skiljas från lönen
vid tjänsterna. Där dessa tjänstinnehafvare kunna
åläggas att tjänstgöra under de förändrade
förhållandena, uppföras de å en s. k. öfvergångsstat, som
upphör, i samma mån som tjänsternas innehafvare
erhålla andra statstjänster, tillträda pension eller
dessförinnan aflida. Där i nu anförda fall en
tjänsteman icke kan lagligen eller skäligen åläggas att
tjänstgöra under de nya förhållandena, uppföres
han på indragningsstat, antingen å den allmänna
indragningsstaten eller å indragningsstat inom
institutionen i fråga. På s. k. öfvergångsstat uppförda
tjänstemän pläga stundom kallas öfvertaliga
tjänstemän, ett uttryck, som alltså har en helt annan
innebörd än inom arméns förvaltning.
P. E. L-m.
Öfverste (ty. oberst, eng. och fr. colonel), krigsv.,
benämning för högsta regementsofficersgraden.
Benämningen, stundom i förbindelsen här-öfverste och
äfven general-öfverste, är lika gammal som stående
trupper, d. v. s. från slutet af medeltiden. Under
de värfvade truppernas bästa tid, 1500- och 1600-
talen, erhöll en berömd krigsman i uppdrag att
värfva ett regemente och ställdes då som öfverste
i spetsen för detsamma. Regementet var sålunda
öfverstens tillhörighet; han utnämnde bl. a. dess
officerare. I den mån värfningen öfvertogs
omedelbart af staten, började öfverstarna tillsättas af
konungen liksom öfriga officerare. Ännu i dag är
öfversten i regel regementschef.
C. O. N.
Öfverste amiral. Se Riksamiral.
Öfverstearklimästare. Se Arkli.
Öfverste Gustafsson. Se Gustaf, sp. 684.
Öfverstekammarherre. Se Kammarherre.
Öfverstekammarjunkare. Se Kammarjunkare.
Öfverste kansler. Se Kansler, sp. 804.
Ofverstekvartermästare. Se Generalkvartermästare.
Öfverstelöjtnant (ty. oberst-leutnant, eng. och fr.
lieutenant-colonel), krigsv., betecknar den närmast
under öfverstens varande regementsofficersgraden.
Benämningen är nästan lika gammal som öfverste
och betecknade till en början dennes närmaste
medhjälpare (jfr Löjtnant). Numera har
öfverstelöjtnanten vid ett regemente i de flesta arméer
blifvit öfverstens närmaste biträde. I Sverige är han
i fredstid stundom bataljonschef; i krig liksom
under större truppöfningar får han ofta föra
regemente.
C. O. N.
Öfverste marskalk var 1680–1772 titeln på
chefen för konungens hof i st. f. riksmarskalk (se
d. o.), hvilken benämning nyttjades både före och
efter nämnda tidsrum. Då utom konungens hof
något annat kungligt hof funnits i riket, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>