41 Öfverskärning-Öfverste marskalk 42. Han hade till vikarie och biträde en under- skänk. Öfverskärning. text. Se Appretera, sp. 1250. Of verslag, krigsv., långa spärrar eller slanor, som å militärbro^r medelst surrning eller spikning fästas öfver vandringsplankornas ändar och de yt- tersta underslagen för att "styfva" bron, fasthålla plankorna och hindra dem att förskjuta sig. Jfr Broslagning. L. W:son M. Öfversorbiska. Se Slaviska språk, sp. 1424. Öfverspänning, elektrot., en förhöjning af spän- ningen vid en elektrisk högspänningsanläggning eller kraftöfverföring öfver det normala värdet. Elektriska öfverspänningar förorsakas dels af stör- ningar af inre ursprung, såsom resonans (se Elektriskt motstånd), in- och urkopp- lingar af linjer, transformatorer m. m., kortslut- ningar, jordslutningar m. m., dels af störningar af yttre ursprung, såsom uppladdning af luftled- ningar vid åskväder, direkta åskslag etc. Känne- domen om de elektriska öfverspänningarna, deras natur och orsaker samt skyddsanordningarna där- emot, de s. k. öfverspänningsskydden (se Elek- trisk arbetsöfverföring, sp. 316), är af största betydelse för den moderna högspännings- tekniken. K- Ll. Öfverspänningsskydd, elektrot. Se Elektrisk arbetsöfverföring, sp. 316. Öfver stag, sjöv. Se Gå öfver sta g. Öfver Stat, /ört?., betecknar i allmänna språk- bruket motsatsen till på stat, d. v. s. afser befattning, med hvilken icke är förenad sådan af- löning å stat, som eljest utgår till motsvarande befattningar. Inom arméns förvaltning används ut- trycket som löneteknisk term. Sålunda är under riksstatens 4:e hufvudtitel (landtförsvaret) uppfördt ett förslagsanslag till arméns personal öfver stat. Denna personal utgöres af arméns dels öfvertaliga personal, dels ock reserver af befäl och civilmilitär personal. Arméns öfvertaliga personal består af a) surnumerära fänrikar, surnumerära underlöjtnan- ter och surnumerära sergeanter, b) officerare, un- derofficerare och civilmilitärer, hvilka erhållit af- sked från beställning på aktiv stat med tillstånd att som lönlösa kvarstå i regemente. Arméns reser- v e r af befäl och civilmilitär personal utgöras af a) officerare och underofficerare direkt befordrade i reserv; b) officerare och underofficerare, som utan fyllnadspension afgått från beställning på stat och inträdt i reserv; c) officerare och underofficerare, som erhållit afsked med fyllnadspension; d) civil- militärer tillhörande fältläkarkårens och fältveteri- närkårens reserver; samt e) underbefäl af man- skapet. Samtliga ifrågavarande befattningshafvare åligger, i allmänhet dock endast un-Jer vissa för- hållanden, en viss tjänstgöringsskyldighet, för hvil- ken ofvannämnda anslag afser att lämna godt- görelse. Inom den marina förvaltningen förekommer icke uttrycket "öfver stat" som löneteknisk term, utan endast i sin allmänna, appellativa betydelse. I §§ 4-5 af reglementet för marinen, I, stadgas, att öfver stat kunna dels anställas underlöjtnanter (fänrikar) i flottan, dels, med bibehållande af inne- hafvanfcle beställning på stat, officerare, underoffi- cerare af 2:a och 3:e graden samt korpraler befordras till högre beställning i flottan eller marinen. Körande kustartilleriet gäller i tillämp- liga delar enahanda. Inom den civila förvaltningen torde uttrycket "öfver stat" ej heller, åtminstone numera, före- komma som teknisk term. Visserligen förekommer någon gång, att i ett verk eller ©n anstalt finnas ord. tjänster, som icke ingå i den egentliga, ord. lönestaten. Sådant är fallet, när vid omorganisation af verket eller anstalten beslutits, att några förut å don ord. staten uppförda befattningar skola in- dragas eller väsentligen ombildas, men tjänsternas innehafvare icke kunna lagligen skiljas från lönen vid tjänsterna. Där dessa tjänstinnehafvare kunna åläggas att tjänstgöra under de förändrade förhål- landena, uppföras de å en s. k. öfvergångsstat, som upphör, i samma mån som tjänsternas innehafvare erhålla andra statstjänster, tillträda pension eller dessförinnan af lida. Där i nu anförda fall en tjän- steman icke kan lagligen eller skäligen åläggas att tjänstgöra under de nya förhållandena, uppföres han på indragningsstat, antingen å den allmänna indragningsstaten eller å indragningsstat inom in- stitutionen i fråga. På s. k. öfvergångsstat uppförda tjänstemän pläga stundom kallas öfvertaliga tjän- stemän, ett uttryck, som alltså har en helt annan innebörd än inom arméns förvaltning. P. E. L-m. Öfverste (ty. oberst, eng. och fr. colonel), krigsv., benämning för högsta regementsofficersgraden. Be- nämningen, stundom i förbindelsen här-öfverste och äfven general-öfverste, är lika gammal som stående trupper, d. v. s. från slutet af medeltiden. Under de värfvade truppernas bästa tid, 1500- och 1600- talen, erhöll en berömd krigsman i uppdrag att värfva ett regemente och ställdes då som öfverste i spetsen för detsamma. Kegementet var sålunda öfverstens tillhörighet; han utnämnde bl. a. dess officerare. I den mån värfningen öfvertogs omedel- bart af staten, började öfverstarna tillsättas af konungen liksom öfriga officerare. Ännu i dag är öfversten i regel regementschef. C. O. N. Öfverste amiral. Se Riksamiral. Öfverstearklimästare. Se Ar kli. Öfverste Gustafsson. Se Gustaf, sp. 684. Öfverstekammarherre. Se Kammarherre. Öfverstekammarjunkare. Se Kammarjun- k a r e. Öfverste kansler. Se Kansler, sp. 804. Ofverstekvartermästare. Se Generalkvar- termästare. Öfverstelöjtnant (ty. oberst-leutnant, eng. och fr. lieutenant-colonel), krigsv., betecknar den närmast under öfverstens varande regementsofficersgraden. Benämningen är nästan lika gammal som öfverste och betecknade till en början dennes närmaste med- hjälpare (jfr Löjtnant). Numera har öfverste- löjtnanten vid ett regemente i de flesta arméer blif- vit öfverstens närmaste biträde. I Sverige är han i fredstid stundom bataljonschef; i krig liksom under större truppöfningar får han ofta föra rege- mente. C. O. N. Öfverste marskalk var 1680-1772 titeln på chefen för konungens hof i st. f. riksmarskalk (se d. o.), hvilken benämning nyttjades både före och efter nämnda tidsrum. Då utom konungens hof