Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverstepräst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43-
Öfverstepräst-Öfverstigande
44
dom äfven chefen för detta hof burit titeln öfverste
marskalk. Så hade Adolf Fredrik som tronföljare
(1743-51) egen öfverstemarskalk och likaledes Lo-
visa Ulrika (1771-82), Sofia Magdalena (1792-
1813) och Charlotta (1818) som änkedrottningar.
Äfven regerande konungs gemål har haft särskild
öfverste marskalk (Lovisa Ulrika 1751-61, Sofia
Magdalena 1772-92, Fredrika 1797-1809, Char-
lotta 1818 och Desideria 1828-42). öfverste mar-
skalken var alltid led. af rådet, så länge detta
existerade.
Öfverstepräst, den från den gamla svenska bibel-
öfversättningen (ty. hoherpriester) häfdvunna be-
nämningen på innehafvaren af det högsta präster-
liga ämbetet i gamla testamentet, hvarjämte inne-
hafvaren af samma värdighet inom hedniska reli-
gioner också brukar så kallas ("öfversteprästen"
är t. ex. den sedvanliga öfversättningen af de
gamle romarnas pontijex maximus; se P o n t i f i-
ces). I G. T. förekomma två uttryck, som öfver-
sättas med Öfverstepräst: koken haggadól (kohén,
präst, gadól, stor) och kohén harosch (rosch, huf-
vud); på tre ställen förekommer hakkohén hamme-
schiach, "den smorde prästen", såsom ämbetsbeteck-
ning för samme man, men vanligen kallas han rätt
och slätt hakkohén, "prästen". Han insattes i
sitt ämbete genom invigningsceremonier, som varade
i sju dagar och bestodo af tvagningar, påklädning
af ämbetsdräkten, smörjelse med den heliga oljan och
Öfversteprästs ämbetsdräkt (rekonstr.).
offer. Dräkten (se fig.), hvars detaljer hade symbolisk
betydelse, bestod af hvita benkläder, en hvit, fotsid
lifklädnad, sammanhållen af ett bälte i samma fär-
ger som helgedomens "förlåt", d. v. s. af hvitt,
mörkblått, purpurrödt och rosenrödt garn, hvar-
jämte öfversteprästen utanpå denna för alla präster
gemensamma dräkt bar följande, hans värdighet
särskildt utmärkande plagg: en mörkblå, något of ver
knäna räckande kåpa, nedtill i kanten fullsatt med
växelvis små klockor af guld och granatäpplen
af mörkblått, purpurrödt och rosenrödt garn;
ofvanpå denna kåpa "efoden", ett lifstycke utan
ärmar, af garn i förlåtens fyra färger (se of van)
och däri inväfda guldtrådar; på bröstet (utanpå
efoden) "bröstskölden", af alldeles samma väfnad
som efoden och besatt med tolf olika slags ädelste-
nar, hvar och en bärande ett af de tolf stammarnas
namn, hvarjämte på ef odens axelstycken sutto två
stora onyxstenar, hvardera bärande sex stammars
namn. En gördel af samma slags väfnad som efoden
och bröstskölden sammanhöll den blåa kåpan och
efoden. Till öfversteprästens ämbetsdräkt hörde
slutligen en hög hvit och blå turban, of ver pannan
försedd med en guldplåt, hvarpå var inristadt: Hel-
gad åt Herren. Ämbetsdräkten bars endast under
tjänstgöringen; eljest bar öfversteprästen vanliga
kläder. Jämte de förrättningar, som i allmänhet
tillkommo prästerna, ålåg öfversteprästen särskildt
att offra syndoffer för sig och menigheten i vissa fall
(3 Mos. 4: 3 f., 13 f.), att offra synd- och brännoffer
och stänka blodet af syndoffren på "nådastolen" i
"det allraheligaste" på den stora försoningsdagen
(3 Mos. 16) samt att i vissa fall (4 Mos. 27: 21)
"fråga Herren genom urim och tummim" (se
U rim). Därtill kom, att öfversteprästen under
senare tider vanligen var ordförande i "stora rådet"
(sanhedrin, synedrium). - Judafolkets förste Öf-
verstepräst var Aron, Moses broder, och ämbetet
öfvergick efter dennes död till hans äldste son, Ele-
asar, hvarför öfversteprästvärdigheten sedan skulle
vara ärftlig inom dennes släkt och, i regel, på lifs-
tid tillhöra släktens hufvudman. Fr. o. m. öfverste-
prästen Eli till Salomos tid tillhörde den dock den
yngre grenen, Itamars släkt, men gick sedan till-
baka till Eleasars släkt. Under makkabéertiden var
ämbetet ärftligt inom den första af de 24 prästklas-
serna, Jojaribs släkt. Då judarna därefter kommo
under främmande välde, af- och tillsattes öfverste-
prästen utan hänsyn till den ursprungliga ordnin-
gen. Sålunda fick man åtskilliga "f. d. öfverste-
präster", hvilka bibehöllo titeln och ofta ett visst
inflytande, såsom synes i nya testamentet, där utom
dessa f. d. öfverstepräster med "öfverstepräster"
menas också hufvudmännen i en af fem familjer
bestående högförnäm prästerlig aristokrati. Den
siste öfversteprästen var en illa ansedd man vid
namn Fannias, som fick ämbetet under "judiska
kriget". - Talmud omnämner äfven en vice
Öfverstepräst (segán), som vid förefallande
behof trädde i den ordinaries ställe. - I öfverste-
prästens person kulminerade det levitiska präster-
skapets medlarställning mellan Gud och folket. Om
öfversteprästens typisk-messianska betydelse talar
företrädesvis Hebréerbrefvet i kap. 4-9. - Den
af Wellhausen m. fl. företrädda destruktiva bibel-
kritiken förklarar den levitiske öfversteprästen vara
h. p. h. en dikt. J-P-
Öfverste räknemästaren. Se Riksskatt-
m äst ar en, sp. 393.
Öfverste sekrete råd. Se Sekrete råd.
Öfverste skattmästare. 1. SeRiksskatt-
m äst a ren, sp. 393. - 2. Se Ordnar,
sp. 830.
Öfverstetullnär. Se T ull v as en, sp. 297.
Öfverstevaktmästare (ty. olerst-wachtmeister),
militär titel, som på Vasakonungarnas tid beteck-
nade en af "fältherrens" närmaste män och sedan
motsvarande hvad vi kalla "major".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
