43- Öfverstepräst-Öfverstigande 44 dom äfven chefen för detta hof burit titeln öfverste marskalk. Så hade Adolf Fredrik som tronföljare (1743-51) egen öfverstemarskalk och likaledes Lo- visa Ulrika (1771-82), Sofia Magdalena (1792- 1813) och Charlotta (1818) som änkedrottningar. Äfven regerande konungs gemål har haft särskild öfverste marskalk (Lovisa Ulrika 1751-61, Sofia Magdalena 1772-92, Fredrika 1797-1809, Char- lotta 1818 och Desideria 1828-42). öfverste mar- skalken var alltid led. af rådet, så länge detta existerade. Öfverstepräst, den från den gamla svenska bibel- öfversättningen (ty. hoherpriester) häfdvunna be- nämningen på innehafvaren af det högsta präster- liga ämbetet i gamla testamentet, hvarjämte inne- hafvaren af samma värdighet inom hedniska reli- gioner också brukar så kallas ("öfversteprästen" är t. ex. den sedvanliga öfversättningen af de gamle romarnas pontijex maximus; se P o n t i f i- ces). I G. T. förekomma två uttryck, som öfver- sättas med Öfverstepräst: koken haggadól (kohén, präst, gadól, stor) och kohén harosch (rosch, huf- vud); på tre ställen förekommer hakkohén hamme- schiach, "den smorde prästen", såsom ämbetsbeteck- ning för samme man, men vanligen kallas han rätt och slätt hakkohén, "prästen". Han insattes i sitt ämbete genom invigningsceremonier, som varade i sju dagar och bestodo af tvagningar, påklädning af ämbetsdräkten, smörjelse med den heliga oljan och Öfversteprästs ämbetsdräkt (rekonstr.). offer. Dräkten (se fig.), hvars detaljer hade symbolisk betydelse, bestod af hvita benkläder, en hvit, fotsid lifklädnad, sammanhållen af ett bälte i samma fär- ger som helgedomens "förlåt", d. v. s. af hvitt, mörkblått, purpurrödt och rosenrödt garn, hvar- jämte öfversteprästen utanpå denna för alla präster gemensamma dräkt bar följande, hans värdighet särskildt utmärkande plagg: en mörkblå, något of ver knäna räckande kåpa, nedtill i kanten fullsatt med växelvis små klockor af guld och granatäpplen af mörkblått, purpurrödt och rosenrödt garn; ofvanpå denna kåpa "efoden", ett lifstycke utan ärmar, af garn i förlåtens fyra färger (se of van) och däri inväfda guldtrådar; på bröstet (utanpå efoden) "bröstskölden", af alldeles samma väfnad som efoden och besatt med tolf olika slags ädelste- nar, hvar och en bärande ett af de tolf stammarnas namn, hvarjämte på ef odens axelstycken sutto två stora onyxstenar, hvardera bärande sex stammars namn. En gördel af samma slags väfnad som efoden och bröstskölden sammanhöll den blåa kåpan och efoden. Till öfversteprästens ämbetsdräkt hörde slutligen en hög hvit och blå turban, of ver pannan försedd med en guldplåt, hvarpå var inristadt: Hel- gad åt Herren. Ämbetsdräkten bars endast under tjänstgöringen; eljest bar öfversteprästen vanliga kläder. Jämte de förrättningar, som i allmänhet tillkommo prästerna, ålåg öfversteprästen särskildt att offra syndoffer för sig och menigheten i vissa fall (3 Mos. 4: 3 f., 13 f.), att offra synd- och brännoffer och stänka blodet af syndoffren på "nådastolen" i "det allraheligaste" på den stora försoningsdagen (3 Mos. 16) samt att i vissa fall (4 Mos. 27: 21) "fråga Herren genom urim och tummim" (se U rim). Därtill kom, att öfversteprästen under senare tider vanligen var ordförande i "stora rådet" (sanhedrin, synedrium). - Judafolkets förste Öf- verstepräst var Aron, Moses broder, och ämbetet öfvergick efter dennes död till hans äldste son, Ele- asar, hvarför öfversteprästvärdigheten sedan skulle vara ärftlig inom dennes släkt och, i regel, på lifs- tid tillhöra släktens hufvudman. Fr. o. m. öfverste- prästen Eli till Salomos tid tillhörde den dock den yngre grenen, Itamars släkt, men gick sedan till- baka till Eleasars släkt. Under makkabéertiden var ämbetet ärftligt inom den första af de 24 prästklas- serna, Jojaribs släkt. Då judarna därefter kommo under främmande välde, af- och tillsattes öfverste- prästen utan hänsyn till den ursprungliga ordnin- gen. Sålunda fick man åtskilliga "f. d. öfverste- präster", hvilka bibehöllo titeln och ofta ett visst inflytande, såsom synes i nya testamentet, där utom dessa f. d. öfverstepräster med "öfverstepräster" menas också hufvudmännen i en af fem familjer bestående högförnäm prästerlig aristokrati. Den siste öfversteprästen var en illa ansedd man vid namn Fannias, som fick ämbetet under "judiska kriget". - Talmud omnämner äfven en vice Öfverstepräst (segán), som vid förefallande behof trädde i den ordinaries ställe. - I öfverste- prästens person kulminerade det levitiska präster- skapets medlarställning mellan Gud och folket. Om öfversteprästens typisk-messianska betydelse talar företrädesvis Hebréerbrefvet i kap. 4-9. - Den af Wellhausen m. fl. företrädda destruktiva bibel- kritiken förklarar den levitiske öfversteprästen vara h. p. h. en dikt. J-P- Öfverste räknemästaren. Se Riksskatt- m äst ar en, sp. 393. Öfverste sekrete råd. Se Sekrete råd. Öfverste skattmästare. 1. SeRiksskatt- m äst a ren, sp. 393. - 2. Se Ordnar, sp. 830. Öfverstetullnär. Se T ull v as en, sp. 297. Öfverstevaktmästare (ty. olerst-wachtmeister), militär titel, som på Vasakonungarnas tid beteck- nade en af "fältherrens" närmaste män och sedan motsvarande hvad vi kalla "major".