45 Öfverstjuktan-Öfverståthållarämbetet 46 genom dess öfre tons höjning är en kromatisk half- ton större än den stora eller den rena intervallen af samma slag. En öfverstigande prim är således t. ex. c ciss, sekund c diss, kvart c fiss, sext c aiss. Hvad ackord beträffar, utgöres likaså den öfverstigande treklangen af grundton, stor ters och öfverstigande kvint, t. ex. c e giss, öfver- stigande sextackord af baston, stor ters och öfver- stigande sext, t. ex. ass c fiss. Jfr Förmin- ska d och I n t e r v a 11. E. F-t. Öfverstjuktan, en 20 kvkm. stor fjällsjö i nord- västra delen af Sorsele socken, Västerbottens län, är belägen i barrskogsgränsen (489 m. ö. h.), samlar en mängd mindre tillflöden från kringliggande kalfjäll (Kuoltatjåkko, Stuortjåkko, Stångfjället och Kusnfjäll) samt afflyter genom Juktån till Ume älf. Längd 19 km., största bredd 2 km. J. V. E. Öfverströmsskydd, elektrot. Se Kortslutning. Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna i Finland har sitt upphof i det 1811 inrättade Intendentsämbetet, sedermera Intendentskontoret för allmänna byggnader. 1865 ombildades detta till en öfverstyrelse, som numera lyder under ministeriet för kommunikationerna och allmänna arbeten. Den utgöres af l öfverdirektör samt l öfverarkitekt, 4 förste, 4 andre och 3 tredje arkitekter, hvilka sistnämnda två kategorier äro föreståndare för länsbyggnadskontoren, medan Nylands läns kontor förestås af en förste arkitekt. 4 extra arkitekter finnas å stat samt dessutom en maskiningenjör och vanliga tjänstemän. För militieverkets byggnader är anställd en särskild intendent. T. C. Öfverstyrelsen för pressärendena i Finland tillsattes 1865 och indrogs 1917 i samband med tryckfrihetens fullständiga genomförande. Se vidare Censur, sp. 1432. Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, ett under Ecklesiastikdepartementet lydande centralt ämbetsverk, som enligt beslut af 1904 års riksdag trädde i verksamhet fr. o. m. 1905 och bestod af en ordf. (öfverdirektör) och 4 led. (läroverksråd), hvilka förordnades af K. M:t för 5 år i sänder. Enligt instr. af 28 okt. 1904 hade det öfverinseende öfver rikets allmänna läroverk och Högre lärarinneseminariet äfvensom sådana flickskolor och andra enskilda eller kommunala, med de allmänna läroverken jämförliga läroanstalter, hvilka åtnjöto statsunderstöd eller i vederbörlig ordning erhållit rätt att anställa studentexamen eller realskolexamen eller ock fått sig tillerkänd annan de allmänna läroverken tillkommande förmån. Beträffande dessa läroanstalter skulle Öfverstyrelsen antingen omedelbart vidtaga eller hos K. M:t föreslå de åtgärder, som kunde finnas erforderliga, för att de skulle motsvara sitt ändamål. Öfverstyrelsen var från början i hufvudsak organiserad som ett kollegialt ämbetsverk, i det att de flesta ärendena skulle handläggas i plenum, hvarvid såsom öfverstyrelsens beslut skulle gälla den mening, hvarom flertalet förenat sig med utslagsröst för öfverdirektören. Inom Öfverstyrelsen anställdes särskildt sakkunnigt biträde i hygieniska frågor (1905), särskilda inspektörer för undervisningen i teckning (s. å.), gymnastik (s. å.), huslig ekonomi (1914), manlig slöjd (s. å.), musik (1915) och kvinnligt handarbete (s. å.). Sedan riksdagen 1913 beslutit upprättandet af en särskild Folkskolöfverstyrelse, förändrades med 1914 års ingång namnet Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk till Läroverksöfverstyrelsen, hvarjämte dess chef och led. erhöllo fullmakt å sina befattningar. genom beslut af 1919 års riksdag upprättades en för hela skolväsendet gemensam Skolöfverstyrelse (se d. o. Suppl.), omfattande såväl Läroverksöfverstyrelsen som den 1913 inrättade Folkskolöfverstyrelsen. Läroverksöfverstyrelsen upphörde alltså att fungera som själfständigt ämbetsverk fr. o. m. utgången af 1919 och ingick som en af delning af Skolöfverstyrelsen. Samtidigt fingo dess led. titeln undervisningsråd; dessutom infördes "styrelseformen" med verks- eller afdelningschefen som ensam beslutande i flertalet ärenden. H. Win. Öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna i Finland efterträdde den 1799 inrättade, 1808 upplösta och 1816 återupprättade finska strömrensningsdirektionen, hvilken 1860 omorganiserades som öfverstyrelse. Dess instruktion är af 5 aug. 1887. Den handhar ärenden ang. anläggningen af järnvägar samt anläggningen och underhållet af kanaler, broar, hamnar, vägar m. m. äfvensom ang. strömrensning, sjöfällning, uttappning af kärr och mossar o. s. v. Den utgöres af l öfverdirektör, 3 öfveringenjörer och l i juridiska saker förfaren assessor. För Tagärenden ha tillkommit l öfveringenjör och l byråingenjör, tills vidare interimistiska. Under Öfverstyrelsen lyda 6 distrikt, som förestås af hvar sin ingenjör, hvartill komma 3 interimistiska vägdistrikt. Dessutom finnas vid Öfverstyrelsen en särskild af delning för statens järnvägsbyggnad och en 1907 inrättad hydrografisk byrå med l föreståndare, l assistent och 3 extra ingenjörer. T. C. Öfverstyrka, språkv. Se Accent, sp. 85. Öfverstyrman. Se Styrman. Öfverståthållare, titel på K. M:ts befallningshafvande öfver Stockholms stad. Se vidare öfverståthållarämbetet. Öfverståthållarhuset. Se Stockholm, sp. 1468, samt pl. VII, fig. 35, och öfverståthållarämbetet. Öfverståthällarämbetet, den myndighet, som utöfvar styrelsen öfver Stockholms stad. I spetsen för ämbetet står Öfverståthållare n. Enligt senast utfärdade instruktion (af l dec. 1882 med ändr. 24 febr. och 3 nov. 1899, 30 okt. 1903, 12 juli 1907, 29 sept. 1911, 5 maj 1916, 31 dec. 1917, 26 nov. 1920 och 28 okt. 1921) bör han i allt hvad på honom beror tillse, att stadgandena till upprätthållande af religionens och den allmänna gudstjänstens helgd samt befrämjande af sedlighet och uppfostran behörigen iakttagas, öfver vissa sjukvårds- och andra allmänna inrättningar utöfvar han det inseende honom enl. särskilda föreskrifter tillkommer, och eger han, då han tillstädes är, att föra ordet i styrelserna för dessa inrättningar, så ock i de öfriga styrelser och kommittéer, i hvilka han är pliktig eller berättigad att å ämbetets vägnar deltaga. Han eger att föra ordet i stadens magistrat och deltaga i dess öfverläggningar och beslut samt, då han därtill finner anledning, å ämbetets vägnar öfvervara rådstufvurättens förhand-