47 Öfver stäf-öfversvämning 48 lingar. Han skall som öfverexekutor upptaga och prof va utsökningsmål, utöfva inseende of ver de inom hans tjänsteområde anställde stadsfogdarna samt i öfrigt fullgöra, hvad öfverexekutor enligt lag ålig- ger. Han förordnar om böters förvandling, tillser, att utslag i brottmål i laga ordning befordras till verkställighet, och har inseende of ver stadens rann- sakningsfängelse. T. o. m. maj 1904 var han själfskrifven ordf. i stadsfullmäktige. Honom ålig- ger att utöfva den myndighet och vidtaga de åt- gärder, som enl. förordn. om kommunalstämma samt om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd honom åligga, vidare att handlägga frågor ang. ordnandet af prästerskapets löner och frågor rör. byggnadsvä- sendet, att föra handelsregister och of va tillsyn öfver fastighetsregistret, att handha alla ärenden, som angå kronouppbörden och af gifter till kommuner eller särskilda inrättningar, att utöfva högsta polismyndigheten, skolande han med sin uppmärk- samhet följa samt upptaga och handlägga frågor, som angå allmän ordning och trafik, hälsovård, skjutsväsen, veterinärväsen, brand- och hamnväsen samt gatuanläggning och lyshållning, allmänna fattigvården, upplag, vård och försäljning af sprängämnen och eldfarliga oljor, arsenik och andra giftiga ämnen, tillverkning och försäljning af brännvin och andra spirituösa drycker o. s. v. Han åtnjuter 9,000 kr. i lön af staten jämte till- fällig löneförbättring (1,000 kr.) samt af stadskassan 7,775 kr. till extra utgifter, därjämte boställe med värme (det forna Tessinska huset vid Slottsbacken, som 1756 förvärfvades till kronan och, ehuru från 1766 af riksdagen anvisadt till bostad åt hertig Karl, användes som ett slags kasern för hofbetjä- ningen, tills det 1773 inköptes af Stockholms stad till öfverståthållarboställe; se fig. 35 å pl. VII till art. Stockholm). Vid ämbetets utöfning har öfverståthållaren till biträde en underståthållare, hvilkens äm- bete inrättades samtidigt med överståthållarens (se nedan). Underståthållaren är vid hans från- varo eller förfall hans vikarie hos magistraten, i ämbetets kansli och i poliskammaren m. m.; han handlägger skuldfordringsmål och andra exekutiva ärenden, där icke öfverståthållaren finner nödigt att med dem taga befattning, är ständig ordf. (i överståthållarens ställe) i flera direktioner och sty- relser i hufvudstaden. Ärendena äro fördelade på 3 af delningar: 1. öfverståthållarämbetets kansli (till 1791 kalladt S l o 11 s k a n s l i e t), som hand- lägger utsökningsmål och byggnads- m. fl. ären- den samt består af l sekreterare, 2 notarier och 4 kanslister jämte 3 kvinnliga biträden; under af delningen sortera 2 stadsfogdar. 2. öfver- ståthållarämbetets afdelning för uppbördsärenden, som förordnar om man- talsskrifningarnas förrättande, bevillningstaxerin- gens verkställande, krono- och kommunalutskylder- nas debiterande, uppbärande och redovisande med hvad därtill hör, och som består af l kamrerare, l revisor, som tillika är bokhållare, 5 kammar- skrifvare och 9 uppbördskommissarier. 3. öfver- ståthållar ämbetet för polisärenden, som, enl. k. br. 30 dec. 1864, fördelar sig på poliskammaren och polisdomstolen och nu har l polismästare, l polisdomare, 3 polisintendenter, 3 sekreterare, 2 polisassessorer, 5 notarier, l räkenskapsförare (kamrer), l bokhållare och 6 kanslister; under af delningen sortera 2 stadsfiska- ler. Hit hör poliskåren, som består af kriminal- af delningen, ordonnansaf delningen, centralaf del- ningen, hamnafdelningen och distriktsafdelningen. Hit hör ock den 1917 upprättade polisskolan. Kegeringsformen af 29 juli 1634, genom hvilken ordnad landtregering infördes i Sverige, påbjöd, att Stockholms stad skulle ha en särskild styres- man med titeln öfverståthållare (i det ursprung- liga förslaget till regeringsform benämndes han öfverburggrefve, men detta namn ändrades vid öfverläggning i rådet 11 juni 1634). öfver- ståthållaren skulle (§ 23) vara den förste bland K. M:ts befallningshafvande och alltid vara en af rikets råd. I § 24 säges, att "hans ämbete skall vara att si uppå och drifva Stockholms slotts bygg- ning och hvad annan byggning konungen före- hafver i Stockholm. Sedan skall han enkannerligen vara stadsens och borgerskapets förman". I 1720 års regeringsform bestämdes, att öfverståthållar- ämbetet skulle besättas med män utom rådet. 1776 fick öfverståthållaren sin första allmänna instruktion. Sedan 1815 är ämbetet deladt på de 3 ofvannämnda af delningarna. I instruktion af 1791 upphäfdes öfverståthållarens tillsyn och befattning med Stockholms slott och dess byggnad. (N. H.) Öfver stäf, sjöv. Ett fartyg säges gå öfver stäf, då det från stillaliggande börjar göra fart framåt. B. N.* Öfverställe, metall., öfre delen af stället i en masugn (jfr d. o., sp. 1210). Fmn. Öfverstämma, mus., i flerstämmiga tonstycken den stämma, som till tonhöjden ligger högre än de andra eller utföres af högre instrument eller röst. Lägsta stämman heter då understämma, de öfriga m e 11 a n s t ä m m o r (se d. o.). Öfverstöt, spelt. Se Biljard, sp. 380. Öfversvämning, den tilldragelse, då vattnet vid en strand, vare sig en flods, insjös eller hafvets, stiger öfver sina normala bräddar och utbreder sig öfver omgifningen. Vid insjöar ega öfversvänmingar rum, när tillflödena medföra mera vatten, än som samtidigt kan afrinna genom afloppet, vare sig detta beror på ökad vattenmängd hos de förra (nämligen efter långvarigt regnväder, vid hastig snösmältning) eller därpå, att afloppet på ett eller annat sätt hoptränges eller afspärras (såsom då isflak hopa sig i detsamma o. s. v.). I fråga om floder kunna öfversvämningarna ske periodiskt i samband med regntiderna i omgifvande eller i högre upp belägna trakter, såsom redan i artiklarna Amasonfloden, Nilen och Orinoco är omtaladt, hvarför vi här förbigå dessa periodiska öfversvämningar. Flodernas tillfälliga öfversvämningar ega rum efter ihållande eller häftiga regn, vid snösmältning och islossning. I synnerhet förhärjande äro öfversvämningarna i bergland, såsom i Alperna, Pyrenéerna o. s. v. I vår världsdel är det hufvudsakligen i dessa och närmast kringliggande trakter, som ödeläggelser framkallas genom öfversvämningar. På grund af markens starka lutning i bergländerna bortrinner nämligen större delen af vattnet, innan det hinner uppsugas af marken, och vid ihållande eller häftiga regn bli följaktligen floderna relativt hastigt vattenfyllda. Om denna vattenmassa redan