Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öga l. Synorgan - Öga - Ögats rörelsenerv - Öggestorp - Ögir - Öglunda - Ögonblicklig axel - Ögonblicksfotografi - Ögonblicksslutare - Ögon blå - Ögonblåsa - Ögonbromsar - Ögonbryn - Ögonbägare - Ögonbänsel - Ögondiagnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Öga-Ögondiagnos
62
mellan de båda ögonlockskanternas inre delar
hos människan ett halfmånformigt veck (plica
semilunaris). Jfr Rudimentära organ,
sp. 1115.
3. Jämförande anatomi. Då ljusets lifsbetin-
gelse för djurorganismerna är utomordentligt va-
rierande, ha äfven ögonen hos skilda djurformer
utbildats på ett i hög grad växlande sätt. Särskildt
är detta händelsen hos de ryggradslösa djuren,
medan ögonen hos ryggradsdjuren till utvecklings-
sätt och allmän byggnad mera genomgående likna
hvarandra. ögonens fysiologiska betydelse är på
grund häraf lättare att bedöma beträffande rygg-
radsdjuren än de till sin sammansättning skif-
tande organ, hvilka man hos evertebrerade djur-
former på grund af vissa analogier är benä-
gen att tolka som "ögon". I detta sammanhang
förbjuder dock utrymmet att något närmare ingå
på de ryggradslösa djurens strukturellt växlande
synorgan. Endast några antydningar kunna här
vinna plats. Frånsedt vissa encelliga ögontyper,
som påträffas t. ex. hos maskar och om hvilka
man ännu ej kan säga, huruvida dessa organ äro
ämnade att förmedla förnimmelse af lysande strå-
lar eller andra ljusets komponenter, möter man
hos ryggradslösa djur ofta ögon, som ha karaktären
af från hudens epidermis in i kroppsväggen
insänkta säckar eller blåsor (fig. 8). Är dessa
synorgans byggnad sådan, att ljuset endast från
en sida och i en riktning, hvilken betecknas
som synaxeln, kan inverka på sinnescellerna,
benämnas de riktningsögon. Förekomma
riktningsögon i stort antal och äro de så anord-
nade, att deras synaxlar divergera, har en betyd-
lig förbättring i fysiologiskt hänseende uppnåtts.
En dylik grupp af riktningsögon kan i viss mån
sägas förmedla öfvergången till den högre syn-
organstypen, de s. k. b i l d ö g o n e n, så be-
nämnda, enär hvarje bild är sammansatt af en
mängd "synpunkter" (om o c el l er se d. o.).
Återgå vi till redogörelsen för de ofvannämnda
ögonblåsorna, är att märka, att blåsan beklädes på
sin insida af ett enhetligt lager af sinnesceller,
af en näthinna (retina). Sinnescellerna äro på sin
mot blåsans hålighet vettande yta utrustade med
stafformiga bildningar, som utgöra cellernas and-
organ och äro så anordnade i rader bredvid hvar-
andra, att hvarje staf är skild från närmast stående
genom ett isolerande rör af pigment. Yid sin
djupa motsatta ända fortsätta sinnescellerna i hvar
sin nervtråd, som tills, med of riga bilda syn-
nerven. Sinnescellerna äro således hos dessa ögon
ett mellanting mellan sinnesceller och ganglie-
celler. De kallas också sinnesganglieceller. Sinnes-
stafvarna med dem omgifvande pigmentskidor bilda
en mosaik, däraf delvis namnet musiviska
ögon. - En högre utveckling af dessa konkav-
musiviska ögon finner man i den typ, som återges
i fig. 9. Den grunda skål, som bildas af nät-
hinnan, utfylles af en ljusbrytande, samlande
lins, hvarigenom det infallande ljuset förstärkes.
Linsen utgöres af en klotformig förtjockning af det
fasta hudlager (kutikula), som betäcker epidermis-
cellernas yttre yta. I denna ögontyp saknas liksom
äfven i den förstnämnda hvarje förutsättning för
åstadkommandet af optiska ytbilder. Sådana kunna
nämligen utvecklas först hos synorgan, där linsen
ej utfyller näthinnebägarens hålighet, utan för-
skjutits på ett sådant afstånd från den förnimmel-
sen förmedlande ytan, att detta motsvarar linsens
brytningsförmåga, eller m. a. o. att näthinnan
till sitt läge motsvarar linsens brännpunkt. En
närmast högre utvecklad ögontyp representeras såle-
des däraf, att mellan linsens djupa yta och den
mot denna vettande näthinneytan inskjutits en
väfnad eller ett medium af homogen och genom-
skinlig natur. Denna väfnad kallas "glaskropp".
Ett öga af denna höga utveckling och prestations-
förmåga benämnes kameraöga. Det medger
nämligen projektionen af en ytbild af de omgifvande
föremålen på den ljuskänsliga ytan, på näthinnan,
alldeles som på mattskifvan eller på den fotogra-
fiska plåten i en kamera. Till denna högt utveck-
lade ögontyp höra punktögonen hos arthropo-
derna, de sällsamma ögonen på mantelkanten hos
kammusslan (Pecten) samt hos andra former af
ryggradslösa djur. Äfven ryggradsdjurens ögon äro
kameraögon, ehuru af vida mer fulländad gestalt-
ning. Pinealöga är detsamma som parie-
talorgan (sed. o.). 1. G-d. 2-3. E. Hgn.
Öga. 1. Bot. Detsamma som knopp. (Se O k u-
lering och Potatis, sp. 56.) Om "sofvande
ögon" (proventivknoppar) se O p s i g o n i. - 2.
S j öv., en med ändan eller bukten af ett tåg for-
mad, rund öppning, af sedd att påkrängas (på-
trädas) något föremål. Då ögat göres af själfva
ändan, kallas det, beroende på arbetssättet, bäns-
ladt öga, knopadt öga, lag dt öga, splitsadt öga,
stagöga-, göres det däremot med bukten, kallas
det stjälköga, vantöga. Då man skall ha två tåg
på samma föremål, ett på hvar dera sidan af detta,
begagnas (i st. f. ett öga i hvarderas ända) kunt-
öga, stolpöga eller ock ett öga, som bildas genom
att, som det heter, "kapa och splitsa". Jfr
Split s. - 3. Spelt. Se Tärning. - 4.
Tekn. Se Hammare l, Kvarn, sp. 362, och
Nål, sp. 306. 2. B-N.»
Ögats rörelsenerv, ögats utåtförande
nerv och ögats vridnerv, anat. Se H järn-
nerver, sp. 849-850.
Öggestorp, socken i Jönköpings län, Tveta
härad. 5,222 har. 526 inv. (1921). Annex till
Rogberga, Växjö stift, Tveta kontrakt.
Ögir. Se Ägir.
Öglunda, socken i Skaraborgs län, Valle härad.
1,594 har. 309 inv. (1921). Annex till Skarke,
Ska_ra stift, Billings kontrakt.
Ögonblicklig axel, mek. Se Momentan-
axel (under Momentan) och Rotation 3.
Ögonblicksfotografi. Se Momentfotografi.
Ögonblicksslutare. Se Momentfotografi,
sp.__885.
Ögon blå, bot., namn på Veronica Ghamædrys.
Ögonblåsa, embryol. Se ö g a, sp. 59.
Ögonbromsar, zool. Se Blindbromssläktet.
Ögonbryn, anat. Se öga, sp. 58.
Ögonbägare, embryol. Se öga, sp. 59.
Ögonbänsel, sjöv. Då ett "öga" (se d. o., sp.
62, 2) bildas på det sättet, att tågets ända böjes
tillbaka längs tåget, till hvilket den fästes med
jämna tvärlöpande slag af en smäcker lina, kallas
sammanbindningen en Ögonbänsel och ögat ett
"bänsladt öga". E. N.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
