61 Öga-Ögondiagnos 62 mellan de båda ögonlockskanternas inre delar hos människan ett halfmånformigt veck (plica semilunaris). Jfr Rudimentära organ, sp. 1115. 3. Jämförande anatomi. Då ljusets lifsbetin- gelse för djurorganismerna är utomordentligt va- rierande, ha äfven ögonen hos skilda djurformer utbildats på ett i hög grad växlande sätt. Särskildt är detta händelsen hos de ryggradslösa djuren, medan ögonen hos ryggradsdjuren till utvecklings- sätt och allmän byggnad mera genomgående likna hvarandra. ögonens fysiologiska betydelse är på grund häraf lättare att bedöma beträffande rygg- radsdjuren än de till sin sammansättning skif- tande organ, hvilka man hos evertebrerade djur- former på grund af vissa analogier är benä- gen att tolka som "ögon". I detta sammanhang förbjuder dock utrymmet att något närmare ingå på de ryggradslösa djurens strukturellt växlande synorgan. Endast några antydningar kunna här vinna plats. Frånsedt vissa encelliga ögontyper, som påträffas t. ex. hos maskar och om hvilka man ännu ej kan säga, huruvida dessa organ äro ämnade att förmedla förnimmelse af lysande strå- lar eller andra ljusets komponenter, möter man hos ryggradslösa djur ofta ögon, som ha karaktären af från hudens epidermis in i kroppsväggen insänkta säckar eller blåsor (fig. 8). Är dessa synorgans byggnad sådan, att ljuset endast från en sida och i en riktning, hvilken betecknas som synaxeln, kan inverka på sinnescellerna, benämnas de riktningsögon. Förekomma riktningsögon i stort antal och äro de så anord- nade, att deras synaxlar divergera, har en betyd- lig förbättring i fysiologiskt hänseende uppnåtts. En dylik grupp af riktningsögon kan i viss mån sägas förmedla öfvergången till den högre syn- organstypen, de s. k. b i l d ö g o n e n, så be- nämnda, enär hvarje bild är sammansatt af en mängd "synpunkter" (om o c el l er se d. o.). Återgå vi till redogörelsen för de ofvannämnda ögonblåsorna, är att märka, att blåsan beklädes på sin insida af ett enhetligt lager af sinnesceller, af en näthinna (retina). Sinnescellerna äro på sin mot blåsans hålighet vettande yta utrustade med stafformiga bildningar, som utgöra cellernas and- organ och äro så anordnade i rader bredvid hvar- andra, att hvarje staf är skild från närmast stående genom ett isolerande rör af pigment. Yid sin djupa motsatta ända fortsätta sinnescellerna i hvar sin nervtråd, som tills, med of riga bilda syn- nerven. Sinnescellerna äro således hos dessa ögon ett mellanting mellan sinnesceller och ganglie- celler. De kallas också sinnesganglieceller. Sinnes- stafvarna med dem omgifvande pigmentskidor bilda en mosaik, däraf delvis namnet musiviska ögon. - En högre utveckling af dessa konkav- musiviska ögon finner man i den typ, som återges i fig. 9. Den grunda skål, som bildas af nät- hinnan, utfylles af en ljusbrytande, samlande lins, hvarigenom det infallande ljuset förstärkes. Linsen utgöres af en klotformig förtjockning af det fasta hudlager (kutikula), som betäcker epidermis- cellernas yttre yta. I denna ögontyp saknas liksom äfven i den förstnämnda hvarje förutsättning för åstadkommandet af optiska ytbilder. Sådana kunna nämligen utvecklas först hos synorgan, där linsen ej utfyller näthinnebägarens hålighet, utan för- skjutits på ett sådant afstånd från den förnimmel- sen förmedlande ytan, att detta motsvarar linsens brytningsförmåga, eller m. a. o. att näthinnan till sitt läge motsvarar linsens brännpunkt. En närmast högre utvecklad ögontyp representeras såle- des däraf, att mellan linsens djupa yta och den mot denna vettande näthinneytan inskjutits en väfnad eller ett medium af homogen och genom- skinlig natur. Denna väfnad kallas "glaskropp". Ett öga af denna höga utveckling och prestations- förmåga benämnes kameraöga. Det medger nämligen projektionen af en ytbild af de omgifvande föremålen på den ljuskänsliga ytan, på näthinnan, alldeles som på mattskifvan eller på den fotogra- fiska plåten i en kamera. Till denna högt utveck- lade ögontyp höra punktögonen hos arthropo- derna, de sällsamma ögonen på mantelkanten hos kammusslan (Pecten) samt hos andra former af ryggradslösa djur. Äfven ryggradsdjurens ögon äro kameraögon, ehuru af vida mer fulländad gestalt- ning. Pinealöga är detsamma som parie- talorgan (sed. o.). 1. G-d. 2-3. E. Hgn. Öga. 1. Bot. Detsamma som knopp. (Se O k u- lering och Potatis, sp. 56.) Om "sofvande ögon" (proventivknoppar) se O p s i g o n i. - 2. S j öv., en med ändan eller bukten af ett tåg for- mad, rund öppning, af sedd att påkrängas (på- trädas) något föremål. Då ögat göres af själfva ändan, kallas det, beroende på arbetssättet, bäns- ladt öga, knopadt öga, lag dt öga, splitsadt öga, stagöga-, göres det däremot med bukten, kallas det stjälköga, vantöga. Då man skall ha två tåg på samma föremål, ett på hvar dera sidan af detta, begagnas (i st. f. ett öga i hvarderas ända) kunt- öga, stolpöga eller ock ett öga, som bildas genom att, som det heter, "kapa och splitsa". Jfr Split s. - 3. Spelt. Se Tärning. - 4. Tekn. Se Hammare l, Kvarn, sp. 362, och Nål, sp. 306. 2. B-N.» Ögats rörelsenerv, ögats utåtförande nerv och ögats vridnerv, anat. Se H järn- nerver, sp. 849-850. Öggestorp, socken i Jönköpings län, Tveta härad. 5,222 har. 526 inv. (1921). Annex till Rogberga, Växjö stift, Tveta kontrakt. Ögir. Se Ägir. Öglunda, socken i Skaraborgs län, Valle härad. 1,594 har. 309 inv. (1921). Annex till Skarke, Ska_ra stift, Billings kontrakt. Ögonblicklig axel, mek. Se Momentan- axel (under Momentan) och Rotation 3. Ögonblicksfotografi. Se Momentfotografi. Ögonblicksslutare. Se Momentfotografi, sp.__885. Ögon blå, bot., namn på Veronica Ghamædrys. Ögonblåsa, embryol. Se ö g a, sp. 59. Ögonbromsar, zool. Se Blindbromssläktet. Ögonbryn, anat. Se öga, sp. 58. Ögonbägare, embryol. Se öga, sp. 59. Ögonbänsel, sjöv. Då ett "öga" (se d. o., sp. 62, 2) bildas på det sättet, att tågets ända böjes tillbaka längs tåget, till hvilket den fästes med jämna tvärlöpande slag af en smäcker lina, kallas sammanbindningen en Ögonbänsel och ögat ett "bänsladt öga". E. N.*