65 Ögondroppar-Ögoninflammation åldern inträdande presbyopien ("långsynthet") dels i undvikande af alltför kort afstånd till arbe- tet, i synnerhet boken, dels i val af sådant arbete eller, vid läsning, af sådant boktryck och papper, som så litet som möjligt anstränga ögonen. De omständigheter, som inverka på arbetets eller bo- kens afstånd från ögat, äro i främsta rummet belysningen, i det andra kroppsställningen. Utan god belysning äro andra försiktighetsmått så godt som vanmäktiga. Särskildt verkar den i vårt nor- diska klimat med dess långa skymning utbredda ovanan att läsa vid det aftagande dagsljuset så länge som möjligt, innan lampan tändes, synner- ligen skadligt. Ljuset bör komma från sidan och något bakifrån, så att boken är väl belyst, utan att ögonen direkt träffas af detsamma. Boken bör helst hvila på en pulpet eller ställning med lämplig lutning, öfverkroppen lutas mot ett ryggstöd af till- räcklig höjd och hufvudet hindras att sjunka ned mot boken. Vid undervisning i skrifning bör fram- för allt tillses - i nödfall med tillhjälp af sär- skilda apparater -, att barnets hufvud ej får sjunka ned mot skriften. - Vid val af arbete bör särskildt under uppväxtåren tillses, att de föremål, som vid arbetet skola fixeras, tillräckligt kontra- stera mot omgifningen. Man bör sålunda ej låta ett barn börja lära sig att sy med mörk tråd på mörkt tyg o. s. v. De förr allmänna skiffer- taflorna med sin gråa skrift på grå botten böra h. o. h. bannlysas. Allt papper såväl i tabeller och böcker som till skrift bör vara rent hvitt och tillräckligt tjockt för att ej vara genomlysande. H vad särskildt boktrycket beträffar, bör framför allt i skolböcker iakttagas, att bokstäfvernas form är så enkel som möjligt, att såväl bokstäfvernas höjd och bredd som grundstreckens tjocklek äro tillräckliga, att hvarken bokstäfverna eller raderna äro för nära hvarandra samt att radernas längd ej är för stor. Sålunda bör fraftitrfttlen alldeles bannlysas och ersättas med den numera lyckligtvis alltmer brukliga antikvastilen. Tar man bokstafven n såsom normalmått, bör höjden ej understiga 1,5 mm. och bredden vara i proportion därefter (ej under l mm.); grundstreckets tjocklek får ej vara mindre än 0,25 mm. Af ståndet från en punkt på bokstafven till motsvarande punkt på en efterföl- jande likadan bokstaf bör vara minst 1,5 mm., mellanslaget, d. v. s. afståndet raderna emellan, uppmätt från öfversta ändan af ett n till nedersta ändan af en kort bokstaf i den ofvanför stående raden, får ej understiga 2,5 mm., och slutligen bör radens längd helst ej of verstiga 100 mm. G-d. Ögondroppar, läkemedel, som äro afsedda att droppvis med tillhjälp af en liten pipett (s. k. droppglas) appliceras i ögats bindesäck. De mest använda äro zinksulfat i 1/s-l proc. lösning, vid den vanliga bindehinnekatarren, samt de pupill- utvidgande medlen atropinsulfat och homatropin- bromid i V*-l proc. lösning och de pupillför- trängande eserin-salicylat eller -sulfat i V» proc. samt pilokarpinnitrat i 2 proc. lösning förutom det till åstadkommande af känslolöshet använda, af ven pupillutvidgande kokamet i form af klorid i 2-4 proc. lösning. Samtliga lösningar steriliseras eller förses med en tillsats af borsyra (4 proc.) eller sublimat (l : 5,000), för att de skola hållas fria från bakterier. G-d. Tryckt den 5/8 22 Ögonflugor, Pipunculidæ (äfven kallade Dori- ladidæ), zool., familj bland flugorna (Diptera) i närheten af blomflugorna (Syrphidæ), omfatta små eller (sällan) medelstora flugor, som framför allt utmärkas af mycket stora ögon, som upptaga nästan hela det klotrunda hufvudet och föranledt familjens svenska namn. Kroppen är smal och lång, hos hannen i spetsen uppsvälld, hos honan försedd med ett utstående äggläggningsrör. Antennerna ha en aflångt rundad eller njurlik tredje led, försedd med ett långt borst. Vingarna äro väl utvecklade, oftast räckande långt bakom bakkroppsspetsen, och flygförmågan är med anledning däraf högt utveck- lad. De vistas gärna på fuktiga lokaler med rik växtlighet, och där ser man dem tidtals liksom blomflugorna hvila på bladen. Utvecklingen är parasitisk, i det att larverna lefva inuti andra in- sekter, och bland stritarna välja dessa små flugor med förkärlek sina offer. Med sina kolossala ögon se de bokstafligen i alla riktningar och finna lätt stritar, äfven sådana, som lefva dolda på under- sidan af bladen, och ett upptäckt offer förses hastigt med ett ägg. Den lilla larven lefver inuti striten och uräter densamma småningom h. o. h., men går därvid så försiktigt till väga, att striten dör, först när larven är fullvuxen. Den lämnar då stritens tomma skinn och fullbordar sin utveckling i jorden. Larven är elliptisk, tillplattad, 12-ledad, med kort hufvuddel med vårtlika antenner. Vår fauna omfattar omkr. 30 arter Ögonflugor, af h vilka de flesta dock äro sällsynta. Endast Chalarus spu- rius Fall. är mera allmän. Dess larv är anträffad hos rosenstriten (Typhlocyba rosæ). I Sverige spela dessa flugor, så vidt man vet, ingen större roll i hushållningen, men i tropikerna ha de sin be- tydelse som fiender till skadliga stritarter. N. A. K. Ögonfluss, folkspråkets benämning för var- eller slemflytning från ögonen, synnerligast vid den enkla bindehinnekatarrea och den skrofulösa inflammationen af bindehinnan. G-d. Ögonfläckar 1. Oceller, zool. Se O c eller 1. Ögonfläckiga darr-rockan, zool. Se Darr- rockan, sp. 1406. Ögongnejs, petrogr. Se Gnejs. Ögongranit, petrogr. Se Granit, sp. 131. Ögonhålan, anat. Se öga, sp. 56. Ögonhar, anat. Se öga, sp. 58. Ögoninflammation, i vidsträcktaste betydelse hvarje inflammation af någon utaf ögats delar, i inskränktare mening åter endast inflammation i främre delen af ögat (bindshinnan, hornhinnan, senhinnan, regnbågshinnan och strålkroppen). Van- ligast torde dock med detta ord afses endast sådana sjukdomar, vid hvilka blodkärlen uti conjunctiva bulbi äro fyllda ("hvitögat är rödt"), framför allt den enkla bindehinnekatarren. Denna orsakas sannolikt oftast genom infektion antingen genom import af smittämnet - oftast verkställd med fingrarna - eller därigenom, att ett i bindesäcken förhandenvarande eller från tårsäcken inkommet sjukdomsfrö genom någon för- ändring i nutritionen, åstadkommen af yttre infly- telser, finner tillfälle att utveckla sig. En med stoftpartiklar eller retande gaser, t. ex. tobaks- rök, starkt förorenad luft kan ofta utgöra orsaken. I sin akuta form börjar inflammationen vanligen med blodfyllnad i bindehinnan, såväl conjunctiva