Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögonsjukdomar - Ögonspegel, Oftalmoskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af synförmågan vid sjunkande belysning, och den
för trots all behandling till blindhet. Dessutom
kunna blödningar i näthinnan inställa sig vid sådana
sjukdomar, som orsaka minskad hållbarhet hos
blodkärlen. En blodpropp kan af blodströmmen föras
in i näthinnepulsådern eller uppkommer i blodådern
af liknande orsaker som å andra ställen i
kroppen. Slutligen kan genom sjukliga förändringar
inuti ögat en näthinneaflossning (amotio
retinæ), en aflyftning af näthinnan från åderhinnan,
uppkomma, oftast som följdsjukdom vid höggradig
närsynthet. Denna senare åtföljes ännu
oftare af en inflammation i åderhinnan
(chorioiditis) i vissa, bestämda former. Andra
former af sådan inflammation uppträda, orsakade af
allmänlidanden, och i många fall äfven utan att
orsaken kan påvisas. Till den sjukdom, som
angriper både näthinnan och åderhinnan, chorioretinitis,
är emellertid syfilis den vanligaste orsaken. Gemensamt
för dessa sjukdomar äfvensom för synnervens
sjukdomar är, att de i allmänhet förlöpa utan yttre
retningssymtom, såsom värk, rodnad, ljusskygghet
o. s. v., samt att de yttra sig endast i förändringar
af ögats synförmåga i dess olika funktioner,
synskärpa, synfält, ljussinne, färgsinne. Af
synnervssjukdomarna är atrofien (atrophia nervi optici)
en kroniskt fortlöpande, vanligen med fullständig
blindhet slutande sjukdom, som kan uppkomma
utan påvisbar orsak, men äfven orsakas af andra
sjukdomar, framför allt ryggmärgstvinsot och syfilis.
Inflammation af synnerven (neuritis l.
neuroretinitis optica, i vissa former äfven kallad
staspapill, se d. o.) kan utgöra en fortsättning
af en hjärnhinneinflammation, men kan äfven utan
förmedling af denna länk ha förorsakats af ett
hjärnlidande, vanligen en svulst. I de många fall, där
den förekommer, utan att andra tecken på sådant
kunna påvisas, är återigen syfilis den vanligaste
orsaken. Slutligen förekomma förändringar i
synnerven, hvilka ej kunna påvisas med ögonspegeln,
emedan deras säte är bakom bulben. Då de ge
sig till känna genom nedsättning af synförmågan,
s. k. svagsynthet (amblyopi), betecknas de
ofta med detta namn. Hit hör bl. a.
alkoholamblyopien, en särskild sjukdomsform, ofta
förbunden med stark nedsättning af synförmågan,
förorsakad af omåttligt bruk af sprit; vanligen
botlig i tidigare, obotlig i mera avancerade stadier.
Af flertalet ögonläkare anses denna sjukdom också
kunna förorsakas enbart genom missbruk af tobak,
något, som emellertid är mycket svårt att
konstatera. Vid behandlingen af alla dessa sjukdomar
i bakre delen af ögat spelar allmänbehandlingen
en väsentlig roll. De medel, som vanligen användas
för att inverka på själfva ögonsjukdomen, äro,
utom mörkt rum vid akuta inflammationer,
förnämligast kvicksilfver, jodkalium, stryknin och
pilokarpin. — Om anomalierna af ögats refraktion och
ackommodation (långsynthet och närsynthet) se Ackommodation
2, Hypermetropi och Myopi. Ang. sjukdomar i ögats
rörelseapparat se Skelning. — Till sist må
nämnas, att synförmågan kan lida äfven af
sjukdomar i ögonhålan, svulstbildning, benhinneinflammation
o. s. v., samt att rubbningar af densamma
ofta äro symtom af hjärnsjukdomar. — Jfr
Ögondietetik. G—d.
Ögonspegel, Oftalmoskop (af grek.
ofthalmos, öga, och skopein, betrakta), ett instrument,
som möjliggör betraktandet af ögats inre delar.
Under vanliga förhållanden är det ej möjligt att
se in i ögat, och pupillen synes svart. Endast
helt undantagsvis kan man få se ögon "lysa i
mörkret", ett fenomen, som mestadels iakttages hos
vissa djur. Orsaken till, att man vanligen ej ser
någon reflex från ögats inre är, att det optiska
systemet i de flesta fall bryter det i ögat
reflekterade ljuset så, att de från ögats inre återkommande
strålarna ej kunna nå det observerande ögat. Under
studiet af fenomenet med de "lysande" ögonen
leddes Helmholtz 1851 till konstruktionen af ett
instrument, hvarmed ögats inre kunde lysas upp
och ögonbottnen kunde iakttagas. Detta instrument,
af Helmholtz betecknadt augenspiegel, bestod af
tre små, på hvarandra lagda, planparallella
glasplattor, som med hjälp af en på ett litet skaft
anbragt metallfattning kunde hållas framför det
undersökta ögat, så att deras ytor gjorde en vinkel
af 45° med ögats siktlinje. Belystes nu dessa
plattor från sidan med en ljuskälla — ett
stearinljus —, så inkastades ljus i det undersökta ögat
och ett bakom plattorna anbragt observerande öga
kunde nu lätt iakttaga den upplysta delen af
ögonbottnen. Villkoret för att en del af ögonbottnen
skulle kunna ses, formulerades af Helmholtz så, att
ljuskällan och det observerande ögats pupill skulle
afbildas på samma område af det undersökta ögats
botten.
Ögonspegelns uppfinning blef inledningen till ett
nytt tidehvarf i ögonläkekonstens historia. Förut
hade endast sjukdomar i de yttre delarna af ögat
varit tillgängliga för undersökning, men nu
öppnades med ett slag möjlighet att
studera jämväl sjukliga förändringar i dess inre.
Ögonläkarna skyndade sig att utnyttja de möjligheter,
 |
| Fig. 1. Mortons ögonspegel. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
