visade märkbar afmattning och utgjordes af medelmåttiga tragedier och skådespel samt en mängd tillfällighetsstycken, och endast undantagsvis åter- fann man den förra storheten, såsom i tragedierna Dronning Margareta (1833), Landet fundet og for- svundet (1845) och i Örvarodds saga (1842; sv. of v. 1865, 1889). Däremot hade han nu den lyckan att vid teatern finna skådespelare, som i högre grad än de förre läto hans sorgespel komma till sin fulla rätt, så att flera af dessa, t. ex. Dina (1842) och Kjartan og Gudrun (1848), ehuru svagare än hans tidi- gare dramer, nu gjorde stor lycka. Med den estetiska lärodikten Digtekunsten och romanscykeln» Ragnar Lodbrok (båda 1848) slutade hans alstring. Kriget med Tyskland samma år gjorde ett djupt och smärtsamt intryck på Ö., som alltid hade häfdat stamgemensamhet mellan nordbor och tyskar. 1849 firades hans 71: a födelsedag med en stor fest, vid hvilken alla Danmarks skalder täflade att hedra sin store mästare; vid samma tillfälle dekorerades han, som sedan 1839 bar titeln af etatsråd och sedan 1847 af konierenståd, med Dannebrogsordens storkors. Ö:s Erindringer utkommo 1850-51 i 4 bd (fork. uppl. 1872). Hans namnteckning återges å pl. IV till art. Auto- graf. En staty af den "äldre" Ö., sittande (mod. af H. Y. Bissen 1861) restes 1874 framför k. teatern; en annan af den "unge" ö., stående (mod. af J. Schulz) restes 1897 vid Frederiksberg på ett ställe, som senare fått namnet "Ö:s plads". - Ö., som Heiberg betecknat som "en digtor uden mage, stor i fortrin, stor i fejl", har utöfvat ett mäktigt inflytande på danska litteraturen och bidragit till dess pånyttfödelse i såväl innehåll som språk, hvarjämte han öppnat sinnena för forntiden och den nordiska gudaläran. För den samtida svenska litteraturen, Tegnér, Atterbom m. fl., var Ö:s författarskap likaledes af icke ringa vikt. En kritisk uppl. af Ö:s Poetiske skrifter (32 bd i 6 serier efter styckenas art) utgafs 1857-62 af F. L. Liebenberg; hans Ud- valgte skrifter (15 bd) utkom 1895-99. Litt.: Chr. Arentsen, "A. O. Litteraturhistorisk livs- billede" (1879), och V. Anderson, "A. Ö. Et liv i poesi" (I-III, 1894-1900); vidare Cl. Pedersen, "Om forholdet mellem det gamle og det nye ved ö:s fremtræden" (1867), C. Elberling, "Ö. og det österländske æventyr" (1887), V. Vedel, "Studier över guldalderen i dansk digtning" (1890), och V. Andersen, "Guldhornene" (1896). E. Ebg. Öhringen, stad. Se Oehringen. Öhrnberg, Karl Adolf, finländsk ämbetsman, f. 8 maj 1813 i Helsingfors, d. där 2 juni 1877, blef student 1830, filos. magister 1836, juris utriusque kandidat 1853 samt 1855 justitierådman, 1874 politieborgmästare och 1875 justitieborg- mästare i Helsingfors. Han fick sedermera hofrätts- assessors titel. I det sedan början af 1860-talet uppspirande konstitutionella lifvet i Finland tog ö. liflig del som Helsingfors representant i det s. k. Januariutskottet 1862 och vid landtdagarna 1863-64, 1867, 1872 och 1877. Han valdes till medlem af flera utskott och var 1877 borgarståndets vice talman, Ö. utöfvade mäktigt inflytande inom sitt stånd, hvars majoritet i synnerhet i Konstitutionella och grundlagsfrågor följde hans mening. M. G. S. Öhrström, Vilhelm Ferdinand, läkare, f. 29 aug. 1821 i Ystad, d. 24 april 1891 i Stockholm, blef 1839 student i Lund samt 1844 filos. doktor, hvarefter han egnade sig åt med. studier, aflade 1850 med. licentiatexamen, försva- rade s. å. en afh. för med. doktorsgrad: Om bröst- korgens commotion, och blef kir. magister samt erhöll 1861 med. doktorsdiplom. 1850 utnämndes ö. till stadsläkare i Vadstena och var sedan 1851 därjämte andre läkare vid hospitalet i nämnda stad, kallades i dec. 1853 till läkare vid Malmö hospital och utnämndes 1861 till öfverläkare vid Stockholms hospital samt e. o. professor i psykiatri vid Karolinska institutet, vid hvilket ämbete han kvarstod till 1882. I "Hygiea" (24:e, 28:e, 32:a och 34:e banden) meddelade han åtskilliga artiklar af psykiatriskt innehåll. (R. T--dt.) Öhrström-Renard, Augusta, operasångerska, f. 16 febr. 1857 i Göteborg, d. 4 nov. 1921 i New York, var elev af I. A. Berg, Fredrika Sten- hammar och m:me Laborde, debuterade 1881 på K. teatern och utförde 1881--83 bl. a. roller Azucena i "Trudaburen", Fru Page i "Muntra fruarna", Bergadrottningen i "Den bergtagna" och Martha i "Mefistofeles" (vid premiären 1883). Hennes röst var en alt af stort omfång. Hon före- tog konsertturnéer i Frankrike och Nord-Amerika och var en af solisterna vid musikfesten i Köpen- hamn 1888. Hennes förmåga låg mest i den djupt intelligenta fraseringen och uttryckets omedelbara innerlighet. 1888 for hon till Amerika och upp- trädde vid en musikfest i Kingston, New York, som solist i "Skapelsen". I fem år tillhörde hon den berömda Metropolitan opera house och var solist vid flera svensk-amerikanska sångfester. Hon ingick 1903 äktenskap med impresarion Fred. O. Renard. Sedan 1897 var hon till sin död bosatt i New York som sånglärarinna. O. A. L--r.

Öhrwall, Hjalmar August, universitetslärare, f. 15 dec. 1851 i Nora, blef student i Uppsala 1872, med. kandidat 1881, licentiat 1887 och doktor (i Lund) 1889. Hans gradualafh. Studier och undersökningar öfver smaksinnet meddelar bl. a. upptäckten af, att de olika smakkvaliteterna förmedlas af olika nerver. Ö. utnämndes s. å. till docent och 1890 till laborator i fysiologi i Uppsala och var 1899--1917 professor i fysiologi där. Med stort intresse har Ö. egnat sig åt sinnesfysiologiska studier och därvid särskildt bemödat sig om att åt hithörande begrepp ge en skarp precisering, så i afh. Modalitets- och qvalitetsbegreppet inom sinnesfysiologien (1898), Ges det visuella rörelseförnimmelser? (1912), Det s. k. muskelsinnet (1913), Analysen af sinnesintryck (1919) och Om indelningen i sinnen (1920). Till dessa anknyta sig hans undersökningar om synillusioner (1911, 1921) samt hans i förening med K. G. Boström och G. F. Göthlin uppgjorda Förslag till bestämmelser vid