allmänt gängse, men oriktig föreställning, att flertalet öknar är sandöknar. Detta är så långt ifrån fallet, att man snarare kunde betrakta den från hvarje sand- och stoftpartikel rensopade klippöknen som regel. Där vindförhållandena så tillåta, samlas den från öknens "centrala" delar bortblåsta sanden till ett ackumulationsområde och bildar där det karakteristiska dynlandskapet. Förutom vinden spelar emellertid äfven det rinnande vattnet en viss roll vid utformandet af ökenlandskapet. Nederbörd förekommer visserligen sällan i öknen, men när den någon gång faller, sker det alltid i form af häftiga skyfall, hvilkas eroderande förmåga (se Erosion) är utomordentligt stor. De uttorkade dalgångar (wadis), som flerstädes ligga inskurna i öknen, äro förmodligen till stor del bildade af dylika häftiga regnflöden. De utgöra intet sammanhängande system med enhetligt fall; tvärs öfver dalen sträcker sig ofta en vall af grus, som betecknar den punkt, till hvilken en sådan temporär flod lyckats tränga fram, innan den utsinat. Vinden har senare fått vidare utforma den sålunda inskurna dalgången. Där öknen, såsom i större delen af Sahara, utgöres af horisontellt lagrade skikt af växlande hårdhet, kommer förstörandet att fortskrida, tills det motståndskraftiga lagret blifvit nådt och en typisk klippöken (hammadan) utbreder sig. Äro i skikten inlagrade hårdare kiselbollar, komma dessa efter hand i allt större antal att ligga kvar på ytan och åstadkomma sålunda ett skydd, en "pansring", gentemot vidare förstöring. Så uppstår den af kiselskärfvor öfverströdda stenöknen, serir. Är det däremot, såsom i Nord-Amerika, ett af veckberg genomdraget område, som kommer under inflytande af ett ökenklimat, föras vittringsresterna nedåt från höjdsluttningarna till de lägsta partierna, som bilda själfständiga ackumulationsområden. Dessa bäcken (bolsoner) befinna sig urspr. icke i någon som helst hydrografisk gemenskap, men kunna omsider komma i förbindelse med hvarandra antingen därigenom, att en högre liggande bolson öfverfylles, så att den tvingas att lämna det anhopade materialet till en lägre liggande, eller också därigenom, att en lägre bolson genom tillbakaskridande erosion griper in på den högre bolsonens område. Får utvecklingen fortskrida tillräckligt länge ostördt, komma så alla de enskilda bäckena i förbindelse med hvarandra och vittringsprodukterna samlas till det lägsta. -- Hvad som åstadkommer öknens ofruktbarhet är endast bristen på vatten; öfverallt, där detta finns, uppträder också en rik växt- och djurvärld. Där exempelvis en störning i lagringsförhållandena ger upphof till källor, blomstra oaser upp, och om en flod har vattentillförsel nog för att kunna tränga in i eller genom öknen, bli dess stränder kantade af växtlighet. Äfven i bottnen af en uttorkad floddal trifvas växterna, om det är nära till grundvattnet, och en mörk strimma kommer sålunda att utpeka dalgången, äfven sedan floden själf sinat ut. De växter, som skola kunna uthärda ökenklimatet, måste gifvetvis vara skyddade mot luftens torrhet och ha därför antingen tjocka, saftiga blad eller i deras ställe taggar. Djurvärlden söker sig fram öfverallt, där växtvärlden ger den existensbetingelser. Utmärkande för ökendjuren är den skyddande färg de erhållit, mest stötande i gult. Lejonet, som dock håller till endast i öknens randområden, utgör exempel härpå, äfvensom gaseller, antiloper, schakaler och flera arter gnagare. -- I Gamla världen sträcker sig en så godt som sammanhängande rad af öknar från Atlantiska hafTets kust i Väst-Afrika till närheten af Stilla hafvet i Mandschuriet. Detta ”ödemarksbälte” skiljer vårt halfklots industriella länder från de råvaruproducerande kolonialländerna. De stora stråkvägar, som öfvertvära eller kringgå ödemarksbältet, ha därför haft genomgripande betydelse för kulturutvecklingen. Nord-Afrika uppfylles af Sahara (se d. o. med fig.), därbortom sträcka sig ökenvidderna öfver Arabien, Syrien och Iran till Central-Asien och bältets yttersta utpost i ö., Gobi (se d. o. med fig.) l. Schamo. Ett enstaka ökenområde är Thar ö. om Indus. I Syd-Afrika är öknen Kalahari knuten till de subtropiska bredderna. Australiens inre är på grund af världsdelens bergbyggnad och däraf följande ringa nederbördsmängder till stor del torr, snårbevuxen stäpp eller öken. I såväl Nord- som Syd-Amerika finnas öknar dels i de regnlösa subtropiska kustområdena i v., dels på de af bergskedjor omslutna högslätterna längre österut. Kustöknarna få emellertid en mycket ringa utsträckning både i s. (Atacama i Chile, Sechura och Tumbez i Peru) och i n. (Kalifornien). Saltöknar uppfylla högslätterna i Bolivia, Chile och Argentina. I Nord-Amerika få de bergomslutna högbäckena såväl i Förenta staterna (Great basin) som i Mexico (prov. Chihuahua och Coahuila) ökenkaraktär. Om sten- och sandöknarnas utbredning se pl. till art. Växtgeografi. -- I ekonomiskt hänseende ha öknarna, utom där bevattning kan ifrågakomma, endast ringa betydelse. Förekomsten af koksalt, gips m. m. är af vikt för upprätthållande af vissa karavanleder; i våra dagar har utvinningen af fosfat (i Nord-Afrika) och framför allt af salpeter (i Atacama) gett berömdhet åt några ökensträckor. A. N-d. Öken, grufv. Se Grufskog. Ökenhuggormsläktet, zool. Se Huggormarna. Ökenlon, zool. Se Karakalen. Ökenräf, zool. Se Fennek. Ökeskatt, kam. I författningarna ang. afvittring i rikets nordliga delar stadgades att, om hemman vid afvittringen befanns inneha större område af skog och mark än mot hemmanets mantal och räntor svarade, hemmanet egde behålla sådan öfverloppsjord mot den skatt och ränta (ökeskatt), som denna jord enligt vid afvittringen gällande skatteläggningsgrund borde draga. H. Rhn. Öklimat. Se Klimat, sp. 269. Ökloster. Se Öland (ö i Limfjorden). Öklostret. Se Västerås kloster. Ökna, socken i Jönköpings län, Östra härad. 8,088 har. 1,243 inv. (1921). Annex till Alseda, Växjö stift, Östra härads kontrakt. Ökna, egendom i Floda socken, Södermanlands län, vid sjön Floden (27 m. ö. h.), omfattar med underlydande 11¾ mtl med 2,708 har areal, hvaraf 593,36 har åker och 2,115,09 har skog och äng, hvartill komma tegelbruk och ångsåg. 791,700 kr. tax.-värde (1922). Det nuv. af balkong, midtfronten med ur i tympanonfältet och lanternin på det lågsluttande plåtklädda taket, prydda slottet är ett 1862 uppfördt trevånings