Äleklinta n. om Borgholm, 17 m. ö. h., och sedan sjunker dess nivå, så att den på sydligaste delen af ön löper samman med Ancylusgränsvallen och sålunda vid Ottenby ligger 9 m. ö. h. Denna stora skillnad i nivå beror naturligtvis på den olikformiga landhöjningen. Från Löt n. om Borgholm till Ottenby vid öns sydspets löper den största, längsta strandvallen parallellt med östra kusten, på något afstånd från denna, och benämnes östra landborgen. Den h vilar flerstädes ofvanpå torf. F. ö. utgöres det ganska bördiga östra kustlandet hufvudsakligen af sand med ganska rik mylla. -- Ö:s kalksten, de olika lagren af ortocerkalk, brytes i ganska stor skala i flera stenbrott, de flesta belägna på öns västkust n. om Borgholm, och nyttjas som byggnadssten, trappsten, grafmonument m. m.; kalkstenen låter väl klyfva sig och slipas lätt till plana hällar. På

Fig. 4. Väderkvarnar på Öland.

alunskiffern grundade sig en icke obetydlig tillverkning af alun, järnvitriol och rödfärg vid Ö:s alunbruk vid Degerhamn, som dock numera är fullständigt nedlagd. Alunskiffern används nu som bränsle vid kalkbränningen, där materialet är dels orsten, dels ortocerkalk; kalkbränning idkas på södra delen af ön vid Grönhögen och Degerhamn. På sistnämnda ställe anlades 1886 en cementfabrik, som tog upp verksamheten efter Ö:s alunbruk, och 1895 bildades Ö:s nya cememtfabriks-a.-b., som nu drifver verksamheten; såsom råmaterial för cementfabrikationen användas ortocerkalk och alunskiffer. K. A. G. Landskapet, af hvars areal nära 30 proc. äro odlad jord och mer än 4 proc. naturlig äng, har jordbruket till hufvudnäring. Såväl jordareal som skörd och boskapsstock äro stora i förhållande till invånarantalet. Per 100 inv. kommer i medeltal nära 140 har åker mot 64 för hela Sverige. Af sädesslagen inta råg och korn främsta platserna och lämna stort öfverskott för export till fastlandet. Sedan ett sockerbruk 1909 anlagts vid Mörbylånga, är också sockerproduktionen af betydelse. Omkr. 1,500 har, mest i socknarna kring sockerbruket, upptas af denna för jordens skötsel betydelsefulla odling. Boskapsskötseln intar andra rummet af öns näringar. Kreatursstocken är i vissa fall märkligt stor. Per 100 inv. uppgår den till 36 hästar, 103 nötkreatur, 58 får och 22 svin mot resp. 12, 44, 27 och 12 för hela riket. Också utföras betydande mängder boskap till fastlandet. Skogsbruk och industri däremot äro af ringa betydelse. Visserligen upptar statistiken öns skogs- och hagmarksareal till öfver 34 proc., men det mesta af detta är betesmarker. Endast på norra delen af ön, där moränbetäckningen är tillräckligt djup, finnes verklig skog, till största delen samlad i Böda kronopark, under det att betydande delar af ön äro i saknad af användbar skog. Af industri finnas, frånsedt jordbruksindustrien och sockerfabriken, några kalkbrott och en cementfabrik, öns största industriella företag. Fiske och sjöfart ha numera ingen större betydelse. -- Ön har goda kommunikationer, ångbåtsförbindelse med Kalmar och Stockholm samt ett järnvägsnät, som sätter nästan alla bygder i god förbindelse med hvarandra och öfverfartsorten till fastlandet. -- Folkmängden uppgick 31 dec. 1921 till 28,269 pers.,

Fig. 5. Öländsk bondgård.

hvilket innebär en minskning mot äldre tider. Också har emigrationen härjat svårt på ön, och få äro de familjer, som ej ha anhöriga i Amerika. En tid såg det också ut, som om Ö:s jordbruk skulle gå under till följd af utflyttningen af de yngre elementen. Om folkdräkten se d. o., sp. 751 och fig. å pl. I. -- Bebyggelsen (jfr fig. 4 o. 5) är öfver större delen af ön koncentrerad till strandbygden; längs landborgarna ligga gårdar och byar i långa rader, under det att det inre är glest bebyggdt. Särskildt gäller detta om den södra delen af ön, där alfvaret intar större delen af arealen, under det att i den mellersta och norra den något bördigare jordmånen tillåter en viss uppodling af det inre. -- Öns viktigaste platser äro staden Borgholm och köpingen Mörbylånga samt öfverfartsorten Färjestaden, alla vid Kalmar sund. O. Sjn. Den under 1400-talet började sammanfattningen i ecklesiastikt hänseende af Ö:s socknar i 2 mot har efterträdts af kontrakt, förut 4, numera 3 (se Ölands medelkontrakt, Ö:s norra kontrakt och Ö:s södra kontrakt), men bibehållit sig i den judiciella och den administrativa indelningen (se Kalmar län, sp. 675). -- Landskapets vapen är i blått fält två öfver hvarandra gående rådjur (guld) samt nio fembladiga rosor (silfver) i tre rader, allt under hertiglig krona. A. G.* Ö:s folkmål. Eftersom inom Kalmar läns