till Ö. F. ö. finns i Ö:s historia föga att förmäla annat än om flera förstörande eldsvådor och att staden härjades af ryssarna 1719. -- Stadens vapen är ett seglande, tvåmastadt fartyg (svart) på silfverbotten. A. G.* Öregrundsgrepen, ett afskildt parti af Bottniska vikens södra del, från n. skjutande ned mellan Gräsön i ö. och Upplands fastland i v. Vid inloppet i n. omkr. 15 km. bred, afsmalnar Ö. mot s. och öfvergår där i ett kilometerbredt sund, som s. om Gräsön för ut i Ålands haf. Där ligger staden Öregrund. Farleden genom Ö. och nämnda sund begagnas mycket af sjöfarande i synnerhet vid stormigt väder för undvikande af sjögången på öppna sjön. J. V. E. Örekilsälfven. Se Kvistrumsälfven. Örekrog, borg. Se Krogen. Öremöllafyndet, arkeol., är ett stort och dyrbart fynd, som 1872 gjordes å Öremölla egor nära Abekås' fiskeläge på Skånes södra kust. Man anträffade i jorden under en mindre stenhäll ett stort

Fig. 1. Romerskt bronskärl, funnet vid Öremölla.

bronskärl (fig. 1) med brända ben, som varit insvepta i fint tyg och i en ringbrynja af järn. Kärlet

Fig. 2. Romersk bronsskopa med sil, fynd vid Öremölla.

omgaf en vinskopa af brons med sil (fig. 2), två slipade glasbägare, tre lerkärl m. m. Fyndet förvaras nu i Statens historiska museum. Örenäs. Se Maryhill. Suppl. Öreryd, socken i Jönköpings län, Mo härad. 6,975 har. 420 inv. (1921). Annex till Stengårdshult, Skara stift, Redvägs kontrakt. Öresjön. 1. Insjö i Marks härad, Västergötland, 58 m. ö. h., bestående af de genom ett smalt sund förenade Östra Ö. i n. ö. (djup 17 m.) samt Västra Ö. i s. v. (djup 24 m.) med en sammanlagd längd af 12 km. Hvardera sjöafdelningen har en största bredd af omkr. 2 km. Sammanlagda arealen utgör 15 kvkm. Från norra delen af Östra Ö. leder den korta Slottsån sjöarnas vatten till Viskan. -- 2. Insjö i Vedens härad, Västergötland, belägen omkr. 5 km. n. om Borås, har en längdutsträckning i n. ö.--s. v. af 6 km. och en största bredd af 1,5 km., ett maximidjup af 29 m. samt en areal af 5,6 kvkm., ligger 132 m. ö. h. och genomflytes af Viskan. 1--2. J. V. E. Öresland (fsv. öræs land), em benämning, som våra landskapslagar nyttja för att ange ett jordområde (åkerjord) af en viss storlek, nämligen en åttondel af ett markland (se d. o.). Ett öresland omfattade 3 örtugsland, och ett örtugsland åter delades i 8 penningsland. Schlyter påvisar i sin ordbok till "Sveriges gamla lagar" (art. "Markland") att, om, såsom man med säkerhet kan anta, benämningarna "markland", "öresland" o. s. v. ha från början getts åt jord, för hvilken man betalade 1 mark, 1 öre o. s. v. i afrad, och om i Sverige såsom i Danmark jordegendom var värd 24 gånger så mycket som den afrad, hvilken en landbo kunde betala därför, så skulle ett örtugsland urspr. ha varit värdt 1 mark silfver, ett pris, som Upplandslagen verkligen bestämmer för ett örtugsland. Af senare upptagen jord i detta landskap blef 1 örtugsland till följd af myntförsämringen i själfva verket ej värdt mer än 16 örtugar silfver. Öresten, kungsgård i Örby socken, Marks härad, Älfsborgs län, 3 mtl kronosäteri med därunder lydande 2 3/4 mtl i samma socken samt 3/4 mtl i Berghems socken. Kungsgården var förr boställe för öfversten vid Älfsborgs regemente, men är nu indragen och för kronans räkning utarrenderad. På kungsgårdens egor, på en klippa (nu kallad Slottsberget) vid Öresjöns utlopp, låg under medeltiden Örestens slott, af hvilket ännu några lämningar (själfva grundmurarna) finnas. Det anlades omkr. 1366 under kriget mellan konungarna Håkan, Valdemar och Albrekt, hörde 1384 till Bo Jonssons förläningar, och Algot Månsson (Sture) blef där hans fogde. Efter slaget vid Falköping (1389) fick riddar Niklis Jönsson (Svarte-Skåning) Mark i förläning eller pant, och hans son, riddar Jöns Niklisson (Svarte Jöns), erhöll sannolikt slottet efter honom. Vid Engelbrekts tåg var en dansk, Jösse Larsson, fogde där. Han fick fritt aftåg, hvarefter slottet förstördes. Det återuppbyggdes mot slutet af Karl Knutssons regering, och konung Kristian I gjorde 1470 ett försök att inta det, men vardt af Sten Sture och uppbådade västgötabönder slagen på flykten. 1502 intogs och brändes det af danskarna, men återuppbyggdes, dock troligen först under Sten Sture d. y:s tid. -- Örestens län omfattade endast Marks härad. -- 28 nov. 1568 gafs Ö. jämte 28 hela och 7 halfva hemman i Marks och Ås härad i Västergötland samt Stranda härad i Småland (forna Kronobäcks klosters gårdar) till friherreskap under namn af friherreskapet Kronobäck och Ö. åt riksrådet friherre Erik Gustafsson Stenbock. Donationen konfirmerades och ökades 9 april 1582, hvarefter den omfattade, utom Ö. kungsgård med dess underlydande 5 gårdar, 30 hela och 5 halfva hemman samt 5 torp i Väster-