götland (Marks, Kinds och Ås härad) och 22 hela och 5 halfva hemman i Småland (Stranda härad), sammanlagdt 52 hela och 10 halfva hemman samt 3 torp. Örestensfallet (Habyfallet), 27,8 m. hög fallsträcka omedelbart nedom Öresjön i Viskans tillflöde t. v. Slottsån. Vattenkraften tillhör Borås stad (vänstra strandens vattenrätt är afsöndrad från kronodomänen Öresten), som där 1913--14 anlagt kraftverket Haby om 3,600 kw. C. K. Öresund (isl. Eyrarsund; jfr Ör), som anses ha fått sitt namn efter Halöre (se d. o.), hafsarm, som mellan Skåne och Själland förenar Östersjön med Kattegatt och utgör den vanligast begagnade farleden till och från Östersjön. Gränserna i n. och s. äro obestämda; i sin största utsträckning anses Ö. l. Sundet, som är den bland sjöfarande vanliga benämningen, sträcka sig från Kullen till Falsterbo, således en sträcka om vid pass 140 km. Sundets bredd på smalaste stället, mellan Hälsingborg och Helsingör, är 4 km., vid Landskrona 15, vid Köpenhamn--Lomma 30 och vid Kjögebukt--Foteviken 50 km. Inga andra öar finnas än den svenska ön Hven och de danska öarna Saltholm och Amager, om man ej räknar de på bankar i sundet vid Köpenhamn och vid Landskrona byggda fästningsverken. Genom Ö. går en bland världens största stråkvägar för handelssjöfarten. Visserligen är vattnets djup något större i Stora Belt, men de många grunden göra samfärdseln där mera riskabel än genom Ö. I sundets norra del är farvattnet tillräckligt djupt för de största fartyg såväl i den bredare, västra passagen mellan Hven och Själland som i den smalare, östra, mellan Hven och Skåne; men längre söderut, genom farlederna Drogden (mellan Amager och Saltholm) samt Flintrännan (mellan Saltholm och Sverige), kunna icke fartyg af större djupgående passera än 6 m. i den förra och 7 m. i den senare. -- Det var först på 1500-talet, sedan hansestädernas makt brutits, som holländarna, för att delta i handeln på Östersjön, började begagna sjövägen genom Ö. samt svenskarna på samma väg sökte en direkt förbindelse med västra Europa. Redan förut hade dock Danmark, som egde sundets bägge stränder och därför betraktade Ö. som sin enskilda egendom, börjat uppbära tull af passerande fartyg (se vidare Öresundstullen). Då alla fartyg för tullens skull måste anlöpa Helsingör, drog sig nästan all sjöfart till danska sidan, och den genomgående trafiken gick genom Drogden. Om det s. k. "lotskriget" i Ö. 1873 mellan Sverige och Danmark se Flintrännan. Under de senare årtiondena har emellertid en betydlig tillväxt i sjöfarten på svenska sidan låtit sig förmärka, icke minst till följd af de många nya fyrar och andra dyrbara anstalter till sjöfartens gagn, som anordnats för farvattnen mellan Hven och Skånes fastland samt i Flintrännan. Mellan Hälsingborg och Helsingör gå en elektrisk kraftledningskabel samt telefonkablar. Första luftseglatsen öfver Ö. gjordes 17 juli 1910 af dansken Robert Svensen (Amager--Limhamn 31 min.); 25 aug. s. å. flög frih. Karl Cederström öfver det (Köpenhamn--Limhamn 18 min.). Om sjöslagen i Ö. 29 okt. 1658 se Wrangel (sp. 1127), 1677 och 1710 se Kjöge och 1801 se Nelson, H. (sp. 754). Under Världskriget minerade tyskarna 23--24 sept. 1915 södra delen af Sundet mellan Sveriges och Dammarks 3-milsgränser. Mineringen utlades s. om Drogdens fyrskepp samt sträckte sig sydvart öfver Lillgrund, fångande Flintrännans utfartsled och Lillgrundsrännan. Endast den svenska inre farled, som följer Falsterbo--Skanörlandet, Kogrundsrännan, återstod (så framt man ej ville ta risken att passera minfältet), men som denna är tillgänglig endast för fartyg med högst 5 m. djupgående, uppstod hinder för svenska större sjögående fartyg. Om krigförande makters passage genom Sundet se Sverige, sp. 1242. A. G.* Öresundsbåt, sjöv., en vanligtvis odäckad segelbåt, som förekommer i Öresund och strax n. därom. Dess öfvervattenskropp liknar kosterbåtens (se d. o.), däremot är undervattenskroppen mindre än denna senares. Öresundsbåten är äfven klenare byggd och har mindre fallande stäfvar än kosterbåten. Den har vanligen en mast med sprisegel, stagfock, klyfvare och toppsegel. C. K. S. Öresundslotsar. Se Lots, sp. 1139. Öresundsposten, Hälsingborgs enda frisinnade tidning, uppsattes i dec. 1847 af O. P. Sturzen-Becker (se denne), men öfvertogs 1855 af F. T. Borg (se denne). Under hans ledning (till 1895) fick den snart stor spridning både i staden och på landet. Den "gjorde epok inom landsortspressen och öfvade ej ringa inflytande på allmänna meningen". Tidningen var från början republikansk samt ifrig förfäktare af folkupplysning, humanitet, lagstiftningsreformer och utjämning af klasskillnaderna. Den skaffade sig flera framstående medarbetare, såsom P. G. Ahnfelt, N. Lilja, H. Schönbeck, Max. Axelson, Eva Wigström ("Ave") samt Hj. Strömer m. fl. De senaste två årtiondena har den erhållit bidrag af bl. a. författarna K. G. Ossiannilsson, Börge Janssen och J. A. Törnblom (Elf Norrbo). Redaktionen består f. n. af J. A. Törnblom och (sedan 1895) Axel J. F. Svenson som redaktörer samt E. Hasselgren (sedan 1876) och A. Manfred. -- Efter olika indragningar bar tidningen namnet "Allmänna Ö." 1860, "Nyare Ö." 1860--68, "Nyaste Ö." 1868--97 och har sedan 1897 sitt ursprungliga namn. Den utgafs i olika skeden 2 ggr, 1, 3, 4 ggr i veckan och är fr. o. m. 1874 daglig (6 ggr i veckan). Upplagans storlek är omkr. 7,500 ex. Formatet är 8-spaltigt, lördagar 9-spaltigt. Prenumerationspriset är 15 kr. för år. Utom den dagliga upplagan medföljer sedan 1906 hvarje lördag söndagsbilagan Våra hem. Öresundstullen l. Sundstullen kallades den transitotull, som danska konungar upptogo af fartyg, hvilka i Öresund passerade en linje mellan Helsingör och Hälsingborg, i senare tid närmare bestämd mellan Kronborgs flaggbatteri och Hälsingborgs nordligaste del. Erik af Pommern var, enligt nyare undersökningar, den förste danske konung, som, antagligen från slutet af 1425, upptog tull i Helsingör af fartyg, hvilka seglade genom Sundet. Sundstullen får nämligen ej förväxlas med en s. k. pundtull af 1361, som erlades i hansestäderna för att fredliggöra Sundet för sjöröfvare, ej heller med hamnpenningar, som af ålder upptagits. Konung Eriks stora penningbehof tyckes ha föranledt honom att