Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örestensfallet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
götland (Marks, Kinds och Ås härad) och 22 hela och
5 halfva hemman i Småland (Stranda härad),
sammanlagdt 52 hela och 10 halfva hemman samt 3 torp.
Örestensfallet (Habyfallet), 27,8 m. hög
fallsträcka omedelbart nedom Öresjön i Viskans
tillflöde t. v. Slottsån. Vattenkraften tillhör Borås
stad (vänstra strandens vattenrätt är afsöndrad från
kronodomänen Öresten), som där 1913–14 anlagt
kraftverket Haby om 3,600 kw. C. K.
Öresund (isl. Eyrarsund; jfr Ör), som anses ha
fått sitt namn efter Halöre (se d. o.), hafsarm,
som mellan Skåne och Själland förenar Östersjön
med Kattegatt och utgör den vanligast begagnade
farleden till och från Östersjön. Gränserna i n.
och s. äro obestämda; i sin största utsträckning
anses Ö. l. Sundet, som är den bland
sjöfarande vanliga benämningen, sträcka sig från Kullen
till Falsterbo, således en sträcka om vid pass 140
km. Sundets bredd på smalaste stället, mellan
Hälsingborg och Helsingör, är 4 km., vid
Landskrona 15, vid Köpenhamn–Lomma 30 och vid
Kjögebukt–Foteviken 50 km. Inga andra öar
finnas än den svenska ön Hven och de danska öarna
Saltholm och Amager, om man ej räknar de på
bankar i sundet vid Köpenhamn och vid
Landskrona byggda fästningsverken. Genom Ö. går en
bland världens största stråkvägar för
handelssjöfarten. Visserligen är vattnets djup något större i
Stora Belt, men de många grunden göra
samfärdseln där mera riskabel än genom Ö. I sundets
norra del är farvattnet tillräckligt djupt för de
största fartyg såväl i den bredare, västra
passagen mellan Hven och Själland som i den smalare,
östra, mellan Hven och Skåne; men längre söderut,
genom farlederna Drogden (mellan Amager och
Saltholm) samt Flintrännan (mellan
Saltholm och Sverige), kunna icke fartyg af större
djupgående passera än 6 m. i den förra och 7 m.
i den senare. – Det var först på 1500-talet,
sedan hansestädernas makt brutits, som
holländarna, för att delta i handeln på Östersjön, började
begagna sjövägen genom Ö. samt svenskarna på
samma väg sökte en direkt förbindelse med västra
Europa. Redan förut hade dock Danmark, som
egde sundets bägge stränder och därför betraktade
Ö. som sin enskilda egendom, börjat uppbära tull
af passerande fartyg (se vidare
Öresundstullen). Då alla fartyg för tullens skull måste
anlöpa Helsingör, drog sig nästan all sjöfart till
danska sidan, och den genomgående trafiken gick
genom Drogden. Om det s. k. "lotskriget" i Ö.
1873 mellan Sverige och Danmark se Flintrännan.
Under de senare årtiondena har emellertid
en betydlig tillväxt i sjöfarten på svenska sidan
låtit sig förmärka, icke minst till följd af de många
nya fyrar och andra dyrbara anstalter till
sjöfartens gagn, som anordnats för farvattnen
mellan Hven och Skånes fastland samt i
Flintrännan. Mellan Hälsingborg och Helsingör gå en
elektrisk kraftledningskabel samt telefonkablar.
Första luftseglatsen öfver Ö. gjordes 17 juli 1910
af dansken Robert Svensen (Amager–Limhamn
31 min.); 25 aug. s. å. flög frih. Karl
Cederström öfver det (Köpenhamn–Limhamn 18 min.).
Om sjöslagen i Ö. 29 okt. 1658 se Wrangel
(sp. 1127), 1677 och 1710 se Kjöge och 1801
se Nelson, H. (sp. 754). Under Världskriget
minerade tyskarna 23–24 sept. 1915 södra delen
af Sundet mellan Sveriges och Dammarks
3-milsgränser. Mineringen utlades s. om Drogdens
fyrskepp samt sträckte sig sydvart öfver Lillgrund,
fångande Flintrännans utfartsled och
Lillgrundsrännan. Endast den svenska inre farled, som följer
Falsterbo–Skanörlandet, Kogrundsrännan, återstod
(så framt man ej ville ta risken att passera
minfältet), men som denna är tillgänglig endast för
fartyg med högst 5 m. djupgående, uppstod hinder
för svenska större sjögående fartyg. Om krigförande
makters passage genom Sundet se Sverige, sp.
1242.
A. G.*
Öresundsbåt, sjöv., en vanligtvis odäckad
segelbåt, som förekommer i Öresund och strax n.
därom. Dess öfvervattenskropp liknar kosterbåtens
(se d. o.), däremot är undervattenskroppen mindre
än denna senares. Öresundsbåten är äfven klenare
byggd och har mindre fallande stäfvar än
kosterbåten. Den har vanligen en mast med sprisegel,
stagfock, klyfvare och toppsegel. C. K. S.
Öresundslotsar. Se Lots, sp. 1139.
Öresundsposten, Hälsingborgs enda frisinnade
tidning, uppsattes i dec. 1847 af O. P.
Sturzen-Becker (se denne), men öfvertogs 1855 af F. T.
Borg (se denne). Under hans ledning (till 1895)
fick den snart stor spridning både i staden och på
landet. Den "gjorde epok inom landsortspressen
och öfvade ej ringa inflytande på allmänna
meningen". Tidningen var från början republikansk
samt ifrig förfäktare af folkupplysning, humanitet,
lagstiftningsreformer och utjämning af
klasskillnaderna. Den skaffade sig flera framstående
medarbetare, såsom P. G. Ahnfelt, N. Lilja, H.
Schönbeck, Max. Axelson, Eva Wigström ("Ave") samt
Hj. Strömer m. fl. De senaste två årtiondena har
den erhållit bidrag af bl. a. författarna K. G.
Ossiannilsson, Börge Janssen och J. A. Törnblom
(Elf Norrbo). Redaktionen består f. n. af J. A.
Törnblom och (sedan 1895) Axel J. F.
Svenson som redaktörer samt E. Hasselgren
(sedan 1876) och A. Manfred. – Efter olika
indragningar bar tidningen namnet "Allmänna Ö."
1860, "Nyare Ö." 1860–68, "Nyaste Ö."
1868–97 och har sedan 1897 sitt ursprungliga namn.
Den utgafs i olika skeden 2 ggr, 1, 3, 4 ggr i
veckan och är fr. o. m. 1874 daglig (6 ggr i
veckan). Upplagans storlek är omkr. 7,500 ex.
Formatet är 8-spaltigt, lördagar 9-spaltigt.
Prenumerationspriset är 15 kr. för år. Utom den dagliga
upplagan medföljer sedan 1906 hvarje lördag
söndagsbilagan Våra hem.
Öresundstullen l. Sundstullen kallades den
transitotull, som danska konungar upptogo af
fartyg, hvilka i Öresund passerade en linje mellan
Helsingör och Hälsingborg, i senare tid närmare
bestämd mellan Kronborgs flaggbatteri och
Hälsingborgs nordligaste del.
Erik af Pommern var, enligt nyare
undersökningar, den förste danske konung, som, antagligen
från slutet af 1425, upptog tull i Helsingör af
fartyg, hvilka seglade genom Sundet. Sundstullen
får nämligen ej förväxlas med en s. k. pundtull
af 1361, som erlades i hansestäderna för att
fredliggöra Sundet för sjöröfvare, ej heller med
hamnpenningar, som af ålder upptagits. Konung Eriks
stora penningbehof tyckes ha föranledt honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
