krigstjänst (särskildt till sjöss), fsv. örlögh, örlogh, örligh är liksom da. orlog väsentligen lån från lågtyskan och nederländskan. Ordet finns ej i eng., ej heller i ty., utom i några från holl. lånade sammansättningar (t. ex. orlogsschiff). I vår tids svenska har det, då det nyttjas ensamt, en stark bismak af ålderdomlighet, men är ännu vid friskt lif såsom första led i flera sammansättningar (se nedan). Ad. N--n. Örlogsblockad, sjöv. Se Blockad. Örlogsfartyg, Örlogsman (eng. man of war), Krigsfartyg, fartyg, som tillhör örlogsflottan, d. v. s. den del af ett lands flotta, som är af sedd för kriget och till handelns skydd. I Svenska marinens rulla finnes förteckning öfver flottans fartyg (utom undervattensbåtarna), upptagande deras namn, byggnadsår, hufvuddimensioner, deplacement och artilleribestyckning. Liknande förteckningar för alla länder finnas i utländska handböcker såsom Brassey's "Naval and shipping annual", Jane's "All the world's fighting ships", "Taschenbuch der kriegsflotten" m. fl. --Om svenska flottans styrka 1918 se Sverige, sp. 1179. -- Kronofartyg omfatta icke allenast örlogsfartyg, utan äfven alla andra staten tillhöriga fartyg, såsom lotsfartyg, postångare m. fl. Se vidare Arméns flotta, Flotta, Kryssare 2 och Pansarfartyg med fig. samt Skärgårdsartilleriet. H. W-l. Örlogsflagga l. Örlogsflagg. Se Flagga och Befälstecken (äfven i Suppl.). Örlogsflotta, sjöv. Se Flotta, sp. 639, och Örlogsfartyg. Örlogsgaljadet, sjöv., i svenska flottan befälstecken för underofficer, som är fartygschef; den kallades förut underofficersgaljadet. Jfr Befälstecken. H. W--l. Örlogsgös. Se Flagga, sp. 527, och Gös. Örlogshamn, en af naturen skyddad och säker hamn, som är tillräckligt stor och djup att kunna rymma ett större antal örlogsfartyg. I en sådan hamns omedelbara närhet måste finnas reparationsverkstäder, docka, upphalningsbädd (slip), förråd m. m., och den bör om möjligt ega flera utlopp, hvilka försvaras af fästningsverk, minstängsellinjer o. d. Se Hamn, sp. 1272 och fig. 4. R. N.* Örlogshem, Drottning Viktorias, samlings- lokal i Stockholm, har tillkommit 1908 på drottnin- gens initiativ och med stöd af enskild donation samt invigdes 18 dec. s. å. Dess ändamål är att be- reda flottans sjömanskår med tillhörande, till tjänstgöring inkallade värnpliktiga en hemtreflig samlingsplats, där äfven frivilligt arbete kan ega rum för manskapets höjande och fostrande i fysiskt och sedligt hänseende. Hemmet förvaltas af en styrelse om 9 led., bland hvilka stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm är ordf. och 2 utses inom sjömanskåren. 1916 erhöll örlogs- hemmet, som har sin lokal i den s. k. Fersenska terrassen, genom donationsbref 100,000 kr., afsedda att bereda detsamma "eget hem på egen grund i eget hus". H. W--l. Örlogsman, person, som gör krigstjänst till sjöss; örlogsfartyg (se d. o.). Örlogsmannasällskapet i Karlskrona bilda- des 1771 i Stockholm af sjöofficerare på initiativ af dåv. kaptenen F. V. Leijonancker i ändamål att arbeta för sjövetenskapens utveckling och för att genom ömsesidigt utbyte af erfarenheter och åsikter inom denna vetenskap äfven höja egna kun- skaper i densamma. 1778 beslöts, att sällskapet skulle förlägga sin verksamhet till Karlskrona, men första sammanträdet där egde rum först 1784. 1805 blef konung Gustaf IV Adolf sällskapets beskyd- dare, hvarvid det fick epitetet "Kungliga". Säll- skapets stadgar ha tid efter annan undergått för- ändringar; dock äro hufvudgrunderna i viss mån bibehållna (de nu gällande äro af K. M:t fastställda 17 nov. 1893). Sällskapet, h vars ändamål i stadgarna anges vara "att följa och arbeta för utvecklingen af .sjökrigsvetenskapen äfvensom af sjöväsendet i allmänhet och därigenom befrämja fäderneslandets nytta", utgöres af hedersled, samt arbetande och korresponderande led. Arbetande led. skall tillhöra marinen; antalet dylika led. i tjänst må ej of verstiga 75. Redan i början af sin tillvaro utgaf sällskapet en tidskrift, som dock snart upphörde. 1870 öfvertog det utgifningen af "Tidskrift i sjöväsendet" (se d. o.), som egt bestånd sedan 1836. Ämbetsmännen inom sällskapet utgöras af ordf., vice ordf. och sekreterare. Sällskapet, eger ett värdefullt bibliotek samt åtskilliga taflor och manuskript. Högtidsdagen firas årligen 15 nov., årsdagen af sällskapets första sammanträde i Stockholm (1771). Förutom å högtidsdagen har sällskapet 7 ord. sammanträden om året. Se E. Holmbergs minnesskrift vid sällskapets 150-års jubileum 1921. L. H. (C. K. S.) Örlogsmarin. Se Marin. Örlogsskepp, krigsskepp, örlogsfartyg (se d. o.). Örlogsstandert, sjöv. Se Standert och Befälstecken. Örlogstjänst, krigstjänst till sjöss. Örlogsvarf, ett för ett lands krigsflotta afsedt varf (se d. o.). Jfr Karlskrona, sp. 1086. Örlogsvimpel. Se Vimpel. 1717 och 1751 utfärdades i Sverige bestämmelser ang. begagnandet af vimpel å örlogsfartyg, och 17 nov. 1756 utkom ett k. förbud för kofferdi- och privata fartyg att bruka vimpel samt 26 sept. 1844 dylikt förbud för tullverkets fartyg. I hamnförordningen för Stockholms stad af 21 j an. 1848 stadgades äfven- ledes förbud att på svenska handelsfartyg föra örlogsvimpel och klufven flagg, hvaremot där, genom k. medgifvande, det tilläts sådana fartyg att föra bruten vimpel, d. v. s. en vimpel, som på ungefär 1/s af sin längd, inifrån räknadt, är afklippt och har färgerna omkastade, så att de stå korsvis emot hvarandra, och h vars yttre tredjedel i likhet med örlogsvimpeln är klufven. Denna hamnförordning är nu upphäfd och ersatt af en annan, i hvilken sådant k. medgifvande icke finnes inrymdt. R. N.* Örmandlar, med. Se Mandel 2. Örmevalla. Se Ölmevalla. Örn, zool. Under benämningen örnar sammanfattar man stundom en grupp bland dagroffåglarna, som utmärkes genom naken vaxhud. Tarsometatarsus är längre än mellantån. Till örnarna räknas bl. a. släktena Aquila (se Landörnsläktet med fig.), Circaetus (se Ormörnsläktet), Haliaëtus (se Hafsörnen med fig.), Harpyia (se Harpyan med fig.), Lophaëthus