155 Örnbräken-örneklou 156 holms kyrkoböcker" (Hof-, Riddarholms- och Stor- kyrkoförsamlingarna) . Örnbräken, bot. Se Pteridium. Örne, Anders Emanuel, tidningsman, statsråd, f. l okt. 1881 i Främmestad, Skaraborgs län, filos. kandidat i Uppsala 1907, medarbetare i "Uppsala nya tidning" (1903-07) och "Social- demokraten" (1907-10), redigerade "Kooperatö- ren" (1910-18) och "Konsumentbladet" (1914 -18) och var sekreterare i Kooperativa förbundet. 1912-19 satt han bland Stockholms stadsfullmäk- tige, kallades till led. af 1917 års bank- och 1919 års tull- och traktatkommitté samt invaldes 1919 i Första kammaren af socialisterna i Örebro läns landsting. 30 okt. 1921 ingick han som statsråd och chef för Kommunikationsdepartementet i Bran- tings 2:a ministär, ö. har författat Kooperativ samhällssyn (1918) m. fl. skrifter rörande koopera- tion. Örneholm, friherreskap, som 12 mars 1651 gafs riksrådet Johan Adler Salvius, omfattade 9523/24 "åder" jord med 182 bönder i Rautus socken, Kex- holms län, samt afkastade i hufvudräntor 2,225 dal. 3 juni s. å. tillökades det med "den fläcken Tai- pale". l april 1657 öfverläts friherreskapet åt Paul Wirtz. Örnehufwud, Olof Hansson (Olaus J o- hannis Gothus), fortifikationsofficer, f. 1600 i Ny-Lödöse, d. 27 aug. 1644 i Kattarps by, hette eg. Svart. Han studerade i Rostock och antogs 1617 till skrifvare i hertig Johans af Öster- götland kansli, hvarifrån han 1619 förflyttades till kungl. kansliet. Därifrån tog han af sked 1624 för att på Gustaf II Adolfs befallning öfva sig i ritar- och ingenjörskonsten under Andreas Buræus' led- ning. 1625 synes han ha kartlagt Småland och äfven såsom Bergsämbetets ingenjör utarbetat en karta öfver Kopparbergs grufvor. Han kallas nu "geographus", och som sådan medföljde han 1626 "hoffolket" till armén i Livland, men förflyttades 1627 till Preussen, där han 1628 upptogs som konduktör bland arklifolkets beställningspersoner. Han utarbetade nu en karta öfver trakten kring Elbing, och 1629 deltog han i träff ningen vid Stuhm samt befordrades 1630 till ingenjör vid Gustaf Adolfs armé i Tyskland. S. å. retrancherade ö. arméns läger vid Stettin, och 1631 ledde han be- fästningsarbeten vid Spandau, Brandenburg, Pots- dam m. fl. orter och upprättade sedan kartor öfver Neumark och Uckermark, Ruppin och Priegnitz samt Voigtland och ledde därjämte utförandet af det förskansade lägret vid Werben samt deltog i slaget vid Leipzig, öfver hvilket han gjorde en vacker ritning, som sedan stacks i koppar af Me- rian. I början af 1632, då ö. synes ha utnämnts till generalkvartermästare, ledde han förstärkandet af Mainz, utarbetade dessein till Gustafsburg (se d. o.) och anordnade det befästa lägret vid Nujn- berg. Efter konungens död tjänstgjorde ö. först under hertig Bernhard af Weimar och sedan vid Knyphausens armé samt deltog i slaget vid Olden- dorf och gjorde öfver detsamma en ritning, som äfven stacks i koppar af Merian. 1634 återvände ö. till Sverige och förordnades att vara general- kvartermästare "öffwer fortificationerne", men kommenderades samtidigt på en omfattande inspek- tionsresa till Preussen, Livland, Ingermanland och Kexholms län samt uppgjorde under densamma öfverallt, där så erfordrades, nya desseiner och igångsatte behöfliga arbeten, hvarjämte han för Kexholm uppgjorde stadsplan med "zirlige gator". Återkommen till Sverige, adlades han 1635 med namnet ö. och fick förnyad beställning att vara generalkvartermästare "öfver all fortification", dock under generalens af artilleriet öfverbefäl. Samtidigt beordrades ö. emellertid att åtfölja Tor- stenson till J. De la Gardies armé i Preussen, där han anställdes som generalkvartermästare, men medföljde på hösten s. å. Torstenson till Pom- mern och deltog sedan i Baners fälttåg, ö. med- följde 1636 A. Oxenstierna tillbaka till Sverige, där han utarbetade desseiner till Kalmar och Jönkö- ping samt till reglering af malmarna i Stockholm, hvar jämte han nu äfven började ombesörja stickan- det i koppar af de ritningar öfver Gustaf Adolfs krigsföretag, som han tidigare utfört. De i en bok inbundna originalritningarna ha förkommit, men kopior, gjorda af ingenjör Kirstenius, finnas dels i f. d. storhertigliga biblioteket i Weimar, dels i Klinckowströmska samlingen på Stafsund. ö. ut- arbetade vidare desseiner till befästningar vid Öre- bro, Göteborg, nya Kalmar å Kvarnholmen, Vä- nersborg m. fl. samt uppgjorde dels stads- och regleringsplaner för Vänersborg, Alingsås, Åmål, Norrköping, nya Kalmar, Uppsala och Västerås, dels förslag till iståndsättande af slussarna vid Lilla Edet, dels en karta öfver Göteborgs skär- gård. 1641 skildes fortifikationen från artilleriet och bildade en under Krigskollegium direkt stå- ende själfständig kår med ö. som chef. Denne fortsatte sedan att ombesörja fästningsarbetena, sär- skildt de vid Göteborg, där Ryssåsskansen uppför- des enligt hans dessein. När kriget med Danmark 1644 utbröt, beordrades ö. att tjänstgöra som generalkvartermästare i' fält vid Horns armé, och som sådan uppgjorde han "Marchere ordningh" för densamma vid inbrottet i Skåne, byggde Hylte skans (se d. o.), utarbetade ett landkort öfver Skåne, iståndsatte Hälsingborg efter dess intagande och uppgjorde dessein till dess förstärkande, ledde anfallsarbetena mot Landskrona och sedan mot Laholm samt förstärkte efter dessa orters inta- gande deras befästningar efter egna desseiner samt var med om blockaden af Malmö, under hvilken han afled. ö. var lika utmärkt tecknare som karto- graf, och i C. Allards "Atlas major" äro ö:s kartor öfver Mark-Brandenburg (4 bl.) intagna. (Se om dem i P. Dinses "Ein schwedischer kartograph der Mark Brandenburg aus der zeit des dreissig- jährigen krieges".) I sina fästningsdesseiner till- lämpade ö. visserligen företrädesvis den nederländ- ska skolans regler, men de framvisa äfven flera själfständiga idéer synnerligast vid kurtinernas och de ofta talrika utanverkens anordnande. L.W:sonM. Örneklou, Peter, friherre, krigare, ämbets- man, son till ståthållaren öfver Ingermanland Peder Larsson Alebeck, adlad örneklou, f. på 1630-talet (dödsåret okändt), idkade en kort tid studier vid universitetet i Dorpat, blef 1650 "gemen ryttare" och vid polska krigets början 1655 kor- nett, kämpade med ovanligt mannamod och visade stor skicklighet som ingenjörofficer samt utnämndes 1658 till major. Han blef vid Köpenhamns beläg-