i hyresafgifter 111 kr., samt tullkammare med
158,181 kr. i tulluppbörd, 16,678 kr. i fyr- och
båkafgifter och 4,218 kr. i lastpengar (1920).
Antalet i in- och utrikesfart ankomna fartyg var
756 om 181,483 nettoton, i hamnafgifter för
fartyg erlades 19,839 kr. och för varor 14,014 kr.
(1919). De viktigaste exportvarorna äro trä och
maskiner. Industrien omfattade s. å. 18
Fig. 3. Örnsköldsvik, öfre staden.
Fig. 4. Örnsköldsviks hamn.
Fig. 5. Rådhuset i Örnsköldsvik.
arbetsställen med 251 arb., 3,378,798 kr.
salutillverkningsvärde och 286,820 kr. bevillningstaxerad
inkomst. Bland fabrikerna märkas Järfeds mek.
verkstad, 3 skofabriker, 2 snickerifabriker, 1
sulfit- och 1 vagnfabrik samt elektricitets- och
vattenledningsverk, tillhöriga staden. I trakten kring Ö.
ligga bl. a. de stora sågverken Bodum, Domsjö,
Alne och Järfed. Antalet handtverksidkare var 68,
hvaraf 2 bolag, 58 män och 8 kvinnor, med 116
manliga och 21 kvinnliga arb. samt 87,671 kr.
bevillningstaxerad inkomst 1915. Af banker finnas
Ö:s sparbank samt afd.-kontor af A.-b. Svenska
handelsbanken, Sundsvalls ensk. bank och Allmänna
sparbanken. Staden har 1 folkskola och 1 samskola,
grundad 1861 som tvåklassigt läroverk. Den får
sitt dricksvatten från den i närheten, 81 m. ö. h.
liggande Hörnsjön och elektrisk kraft för belysning
från Bjästa kraftstation i Nätre socken (sedan
1919). I Ö. utges "Örnsköldsviks allehanda" och
"Örnsköldsviks-posten", hvardera 3 ggr i veckan. I
kyrkligt afseende bildar staden sedan 1907 egen
församling inom Ångermanlands nordöstra kontrakt af
Härnösands stift, och för val af riksdagsmän till
Andra kammaren tillhör den Ångermanlands norra
valkrets, som väljer 3 riksdagsmän. Genom
statsbanelinjen Mellansel--Ö. står den i förbindelse med
Sveriges järnvägsnät. Den har regelbunden
ångbåtsförbindelse med alla hamnar norrut till Salmis
och söderut till Stockholm flera gånger i veckan samt
med Göteborg, sydsvenska hamnar, Hamburg,
Köpenhamn, Lübeck, Stettin och Vasa. Stadens
vapen
är en öfver blå vågor flygande örn, som i näbb och
klor håller en blå sköld med Oskar II:s initialer. --
På 1820-talet väcktes frågan om anläggningen af en
köping vid kusten mellan Härnösand och Umeå, och
6 okt. 1842 bestämde ett kungabref, att detta skulle
ske på ett af kronan inköpt hemman i Norrlungångers
by, Själevads socken. Sitt namn fick köpingen efter
den om Norrlands utveckling högt förtjänte
landshöfdingen P. A. Örnsköld (se denne). Köpingen
gick oafbrutet framåt trots flera eldsvådor, den
största 1860, fick 17 febr. 1893 stads- och 1 juli
1894 stapelstadsrättigheter.
Örnsköldsviks kontrakt (före 1921
Ångermanlands nordöstra kontrakt). Se
Ångermanlands kontrakt.
Örnsköldsviks revir af Härnösands distrikt,
Västernorrlands län, omfattar hela Björna,
Trehörningsjö, Gideå, Grundsunda, Arnäs, Själevad, Mo,
Nätra, Sidensjö, Vibyggerå, Nordingrå och
Ullånger socknar samt delar af Anundsjö och Skorpeds
socknar. Det är indeladt i 4 bevakningstrakter
