165 Örnsordnar-Öronhunden 166 och omfattar 31,637 har allmänna skogar (1920), hvaraf 4 kronoparker med en sammanlagd areal af 25,481 har. S-r. Örnsordnar. Om de förra preussiska Svarta örns orden och Röda örns orden samt den polska, en tid ryska H rit a örns orden. Se Ordnar (Preussen och Ryssland). Örnstedt, adlig ätt, som härstammade från Frans Joel (se ö. 1), son till med. profes- sorn i Greifswald Franciscus Joel och adlad 1660 med namnet ö. Hans son (se ö. 2) biel friherre och slöt ätten på svärdssidan 1742. - Af ven en broder till Frans Joel, Filip Joakim (f. 1625, regeringsråd i Pommern 1669, generalkrigs- kommissarie 1675, d. 1682), adlades (1662) med namnet ö. Hans ätt utgick på svärdssidan 1808. En af hans söner, Filip ö. (se under ö. 2), blef 1727 friherre och dog barnlös. 1. Frans Joel ö. (se släktöfversikten), di- plomat, f. 1624 i Pommern, d. 28 juli 1685 i Stockholm, blef sekreterare i Pommerska kamma- ren, därefter referendarie vid Wismarska tribuna- let samt 1656 sekreterare vid Karl X Gustafs fält- kansli, i h vilken egenskap han åtföljde konungen på hans många fälttåg. 1660 adlades han, blef 1665 "sekreterare af staten", 1674 kansliråd och 1680 hofkansler, på hvilket ämbete han redan 1677 undfått konungens försäkran. Före 1675 års riksdag tillhörde han Erik Lindschölds nära vänner och framträder vid riksdagen bland oppositionens bundsförvanter och förmyndarräfstens f ram j are. Vid fredsverket i Lund 1679 var ö. svensk under- handlare jämte Johan Gyllenstierna; men freden var ett verk af Gyllenstierna, icke af ö., hvilken aldrig representerade statsmannasnillet, men väl ämbetsmannarutinen i förening med noggrannhet och flit. På sådana egenskaper förstod Karl XI emellertid att sätta värde, och ö. blef hans man, liksom han varit faderns. - ö. egde utom andra jordagods egendomen Skottorp i södra Halland, och hos honom, på nämnda gård, firade Karl XI sitt bilä- ger med Ulrika Eleonora 6 maj 1680. Jfr Yarenius, "Räfsten med Karl XI:s förmyndarstyrelse" I (1901), och Ingers, "Erik Lindschöld" (1908). 2. Karl Gustaf ö., friherre, den föregåen- des son, krigare, f. 1654, d. 5 mars 1742 på Skottorp, var en tid ryttmästare vid Väst- göta kavalleri, blef kap- ten vid Lifdragonerna 1699, major där 1700, öfverstelöjtnant vid Sö- dra skånska kavalleri- regementet 1702 och öfverste vid detsamma 1704. ö. kämpade med utmärkelse i polska kri- get (bl. a. vid Klissov, Pultusk och Punitz) och gjorde därefter det ryska fälttåget. Han var med i slaget vid Poltava och tillfångatogs där, men fick resa hem på sitt hedersord för att utväxlas. Efter hemkomsten utnämndes han till generalmajor (1711 eller 1712) samt blef 1712 generallöjtnant och 1716 general af kavalleriet. Han tjänstgjorde hufvudsakligen i Skåne, där han i juni 1716 för en tid öfvertog kom- mandot efter fältmarskalken Gyllenstierna. Antag- ligen 1716 erhöll han friherrlig värdighet. Han följde 1718 konung Karl till Norge. ö. åtnjöt stort anseende inom armén, och man var efter Karls död angelägen att vinna honom för Ulrika Eleonora och hennes plan på kronan, en plan, som han afböjde, så framt hon ej af sade sig enväldet. Han mottog i Strömstad (dec. 1718) ej mindre än 4,000 dal. smt vid delningen af de 100,000, som då skickats armén. 30 dec. 1718 utfärdades för honom full- makt som riksråd, men han mottog aldrig detta ämbete, och han erhöll 17 juni 1719 fältmarskalks fullmakt, ö., som stod i ett visst spändt förhål- lande till konung Fredrik, tog 1723 af sked ur krigstjänsten. - Hans kusin, Filip ö., f. 22 febr. 1674, d. 27 dec. 1739 på Saaris, Finland, deltog som officer vid Lifdragonerna, hvilkas chef han (1723) blef, i Karl XILs polska och ryska krig. Vid Perevolotjna var det dessa dragoner, som började det olämpliga försöket att öfvergå Dnjepr och därigenom bidrogo att åstadkomma för- virring i hären. ö. blef genom kapitulationen fången och kom hem först i maj 1722 samt blef 1727 friherre och generalmajor af kavalleriet. 1. (G. W-k.) Örnstedts regemente. Se Skånska dra- gonregementet. Öron. Se Hörselorgan och öronsjuk- domar. Öronbikt. Se B i k t. Öronfluss, med. Se Fluss, sp. 661. Örongamen, Otogyps, zool., hör till gamfåglarna (se d. o.), dagroffåglarnas ordning och fåglarnas Indiska Örongamen (Otogyps calvus). klass, örongamarna höra till de starkast byggda gamfåglarna. De förekomma i Afrika och Indien, äro djärfva och tilltagsna samt sky ej människors närhet. L-e. Öronhunden, Otocyon caffer, zool., tillhör hund- djuren (se d. o.) och utmärker sig till det yttre genom sina väldiga öron och höga ben; den är något mindre än den europeiska räfven. Mest