169 öronsjukdomar 170 och fruktkärnor m. m.) i hörselgången, dit af ven vissa insekter gärna söka sin tillflykt. Mot tand- värk är det därjämte mycket vanligt bland all- mänheten att stoppa i öronen en hel del saker, såsom bomullstamponer, indränkta med olika vät- skor, kamfertbitar, stycken af lök eller fläsksvål o. s. v. I lyckligaste fall kunna dylika experi- ment aflöpa utan obehag, och främmande kroppar kunna utan skada bli ganska länge liggande i hörselgången. Så t. ex. har förf. en gång aflägs- nat en körsbärskärna, som först efter 23 år bör- jade bli besvärlig. Vanligast är, att en inflam- mation snart inställer sig, hvarigenom organet lätt kan ta obotlig skada. För att aflägsna en främ- mande kropp ur hörselgången bör man först för- söka med insprutning af förut uppkokt vatten; misslyckas detta, måste, alltefter föremålets be- skaffenhet, olika instrument användas (dock endast af läkare). Ofta är den främmande kroppen ej åtkomlig utan blodig operation. Ej sällan förekomma svampvegetationer i yttre hörselgången, otomykos (af grek. MS, öra, och my'kes, svamp); en sådan är förenad med afsönd- ring af ett tunt varliknande sekret samt med mången gång intensiv klåda. Denna tvingar veder- börande att med hvarjehanda föremål kratsa sig i hörselgången, hvilket lätt kan medföra svår in- flammation i huden. Åkomman kräfver intensiv och ofta långvarig läkarbehandling. Inflammation af trumhinnan (myringitis) ensam är rätt sällsynt; den insjuknar på detta sätt van- ligen samtidigt med närliggande organ. Vid häftig sammantryckning af luften i yttre hörselgången (örfilar, explosioner) eller i trumhålan (häftig nys- ning eller hosta, luftinblåsning genom örontrumpe- ten (det s. k. eustachiska röret) eller vid fall på hufvudet och vid annat kraftigt våld i detta kan trumhinnan brista, en s. k. trumhinneruptur upp- står. Den vanligaste olägenheten däraf är skada å hörseln, hvilken emellertid af ven kan uppstå genom samtidig blödning i innerörat; denna funk- tionsrubbning kan gå tillbaka fullständigt, men blir äfven ibland obotlig. Vid fall af trumhinne- ruptur gäller som en oafvislig regel att afhålla sig från alla ingrepp å örat, ty det genom bristning af trumhinnan blottade mellanörat måste till hvarje pris (genom tamponering af hörselgången) skyddas för infektion med åtföljande varbildning. Är brist- ningen i trumhinnan ej för stor, lakes den spon- tant utan terapeutiska åtgärder. - Sjukdomar i mellanörat. En i synnerhet hos barn mycket vanlig öronåkomma är tilltåppning af örontrumpeten genom en katarral ansvällning af dess slemhinna; de vanligaste anledningarna här- till äro vanlig snufva samt s. k. adenoida vegetationer (hos barn). Denna slemhinneansväll- ning svårgör resp. upphäfver ventilationen af mel- lanörat, h varvid lufttrycket i detta blir mindre än omgif vande luftens. Trumhinnan pressas här- under in i mellanörat och trycker på hörselbenen, hvarigenom funktionen hos den mekaniska delen af hörselapparaten försvåras. Den närmaste följden häraf blir en mången gång höggradig hörseined- sättning, någon gång uppstår äfven en vätskebild- ning i mellanörat, s. k. seröst transsudat. Vanligt är, att på detta sätt öronlidande personer klaga öfver känsla af "lockslagning" för öronen samt öfver större eller mindre döfhet. Denna åkom- ma kan af sig själf gå tillbaka, men, ofta upp- repad och försummad hos dem, som ha benägenhet därför, kan den för all framtid medföra nedsätt- ning af hörseln. Det är därför synnerligen viktigt att i fråga om barn ha uppmärksamheten riktad på eventuell närvaro af adenoida vegetationer samt aflägsna dessa, om det visar sig, att ett barn perio- diskt besväras af hörselnedsättning. Till de betydelsefullaste öronsjukdomarna räknas infektion af mellanörat, den s. k. mellanöroninflam- mationen i akut eller kroniskt tillstånd (otitis media acuta vel chronica). En sådan infektion förmedlas antingen genom örontrumpeten eller genom yttre hörselgången (vid defekt å trumhinnan), men kan äfven, ehuru mera sällan, ega rum genom blodet, s. k. hematogen infektion; dess yttersta orsak är vanligen sjukliga processer i örat närgränsande organ (jfr äfven om öronsjukdomarnas allmänna orsaker). Mot en dylik infektion reagerar orga- nismen med temperaturstegring, som hos barn kan bli betydande, ända upp till 40° à 40,5° C.; den sjuke klagar öfver värk, i synnerhet om nätterna, i och kring det infekterade örat samt öfver hörsel- nedsättning af växlande grad; allmän kraftned- sättning kännetecknar ock åkomman i fråga, i syn- nerhet om sömnen genom smärtorna höggradigt stores. Det vanligaste är att, framför allt då sjuk- domen första gången uppträder, örat rätt snart börjar rinna därigenom, att det i mellanörat bil- dade varet spränger sönder trumhinnan och rinner ut genom yttre hörselgången; på samma gång sjunker vanligen temperaturen, och smärtorna upp- höra. Efter några veckors förlopp kan örat vara fullt återställdt, perforationen i trumhinnan läkt och funktionen normal. Från detta typiska för- lopp förekomma dock ej sällan afvikelser, i det att varafsöndringen alltjämt fortfar, och på detta sätt glider sjukdomen småningom öfver i ett subakut eller kroniskt stadium. Anledningen härtill har man att söka i flera omständigheter, såsom i nedsatt allmänt tillstånd och svag kroppskonstitution hos den sjuke, i försummad eller oändamålsenlig be- handling samt i hvarje förändring i örat, som verkar hindrande på varets fria aflopp. - Den kroniska mellanöroninflammationen, ofta kallad 0 t or re (hvarmed eg. förstås varflytning ur örat, utan att källan anges), förlöper i okomplice- radt tillstånd med obetydliga subjektiva symtom: den på detta sätt öronsjuke besväras endast af de obehag, som själfva varafsöndringen medför, samt af nedsatt hörsel i varierande styrka. Å trumhinnan finns vid dylika fall en substansförlust 1 form af runda, njur- eller hjärtfonniga hål, ja, det har ibland, t. ex. under scharlakansfeber, kom- mit till en fullständig nedsmältning, s. k. total- perforation, af densamma. Den sjukdomsbild, som här skildrats, är den vanliga, så länge inflamma- tionen är begränsad till själfva mellanörat; i syn- nerhet i akuta, men äfven i kroniska stadiet kan den emellertid lätt sprida sig till det s. k. vårt- utskottet (Mastoiditis acuta), i hvilket fall kvar- stående eller ökad temperaturstegring, smärtor samt ömhet öfver och ansvällning bakom öron- musslan inställa sig; ett spontant genombrott med varuttömning härstädes är hos barn ingalunda säll-