Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öronsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
öronsjukdomar
170
och fruktkärnor m. m.) i hörselgången, dit af ven
vissa insekter gärna söka sin tillflykt. Mot tand-
värk är det därjämte mycket vanligt bland all-
mänheten att stoppa i öronen en hel del saker,
såsom bomullstamponer, indränkta med olika vät-
skor, kamfertbitar, stycken af lök eller fläsksvål
o. s. v. I lyckligaste fall kunna dylika experi-
ment aflöpa utan obehag, och främmande kroppar
kunna utan skada bli ganska länge liggande i
hörselgången. Så t. ex. har förf. en gång aflägs-
nat en körsbärskärna, som först efter 23 år bör-
jade bli besvärlig. Vanligast är, att en inflam-
mation snart inställer sig, hvarigenom organet lätt
kan ta obotlig skada. För att aflägsna en främ-
mande kropp ur hörselgången bör man först för-
söka med insprutning af förut uppkokt vatten;
misslyckas detta, måste, alltefter föremålets be-
skaffenhet, olika instrument användas (dock endast
af läkare). Ofta är den främmande kroppen ej
åtkomlig utan blodig operation.
Ej sällan förekomma svampvegetationer i yttre
hörselgången, otomykos (af grek. MS, öra, och
my’kes, svamp); en sådan är förenad med afsönd-
ring af ett tunt varliknande sekret samt med
mången gång intensiv klåda. Denna tvingar veder-
börande att med hvarjehanda föremål kratsa sig
i hörselgången, hvilket lätt kan medföra svår in-
flammation i huden. Åkomman kräfver intensiv
och ofta långvarig läkarbehandling.
Inflammation af trumhinnan (myringitis) ensam
är rätt sällsynt; den insjuknar på detta sätt van-
ligen samtidigt med närliggande organ. Vid häftig
sammantryckning af luften i yttre hörselgången
(örfilar, explosioner) eller i trumhålan (häftig nys-
ning eller hosta, luftinblåsning genom örontrumpe-
ten (det s. k. eustachiska röret) eller vid fall på
hufvudet och vid annat kraftigt våld i detta kan
trumhinnan brista, en s. k. trumhinneruptur upp-
står. Den vanligaste olägenheten däraf är skada
å hörseln, hvilken emellertid af ven kan uppstå
genom samtidig blödning i innerörat; denna funk-
tionsrubbning kan gå tillbaka fullständigt, men
blir äfven ibland obotlig. Vid fall af trumhinne-
ruptur gäller som en oafvislig regel att afhålla sig
från alla ingrepp å örat, ty det genom bristning
af trumhinnan blottade mellanörat måste till hvarje
pris (genom tamponering af hörselgången) skyddas
för infektion med åtföljande varbildning. Är brist-
ningen i trumhinnan ej för stor, lakes den spon-
tant utan terapeutiska åtgärder. - Sjukdomar
i mellanörat. En i synnerhet hos barn
mycket vanlig öronåkomma är tilltåppning af
örontrumpeten genom en katarral ansvällning af
dess slemhinna; de vanligaste anledningarna här-
till äro vanlig snufva samt s. k. adenoida
vegetationer (hos barn). Denna slemhinneansväll-
ning svårgör resp. upphäfver ventilationen af mel-
lanörat, h varvid lufttrycket i detta blir mindre
än omgif vande luftens. Trumhinnan pressas här-
under in i mellanörat och trycker på hörselbenen,
hvarigenom funktionen hos den mekaniska delen af
hörselapparaten försvåras. Den närmaste följden
häraf blir en mången gång höggradig hörseined-
sättning, någon gång uppstår äfven en vätskebild-
ning i mellanörat, s. k. seröst transsudat.
Vanligt är, att på detta sätt öronlidande personer
klaga öfver känsla af "lockslagning" för öronen
samt öfver större eller mindre döfhet. Denna åkom-
ma kan af sig själf gå tillbaka, men, ofta upp-
repad och försummad hos dem, som ha benägenhet
därför, kan den för all framtid medföra nedsätt-
ning af hörseln. Det är därför synnerligen viktigt
att i fråga om barn ha uppmärksamheten riktad
på eventuell närvaro af adenoida vegetationer samt
aflägsna dessa, om det visar sig, att ett barn perio-
diskt besväras af hörselnedsättning.
Till de betydelsefullaste öronsjukdomarna räknas
infektion af mellanörat, den s. k. mellanöroninflam-
mationen i akut eller kroniskt tillstånd (otitis media
acuta vel chronica). En sådan infektion förmedlas
antingen genom örontrumpeten eller genom yttre
hörselgången (vid defekt å trumhinnan), men kan
äfven, ehuru mera sällan, ega rum genom blodet,
s. k. hematogen infektion; dess yttersta orsak är
vanligen sjukliga processer i örat närgränsande
organ (jfr äfven om öronsjukdomarnas allmänna
orsaker). Mot en dylik infektion reagerar orga-
nismen med temperaturstegring, som hos barn kan
bli betydande, ända upp till 40° à 40,5° C.; den
sjuke klagar öfver värk, i synnerhet om nätterna,
i och kring det infekterade örat samt öfver hörsel-
nedsättning af växlande grad; allmän kraftned-
sättning kännetecknar ock åkomman i fråga, i syn-
nerhet om sömnen genom smärtorna höggradigt
stores. Det vanligaste är att, framför allt då sjuk-
domen första gången uppträder, örat rätt snart
börjar rinna därigenom, att det i mellanörat bil-
dade varet spränger sönder trumhinnan och rinner
ut genom yttre hörselgången; på samma gång
sjunker vanligen temperaturen, och smärtorna upp-
höra. Efter några veckors förlopp kan örat vara
fullt återställdt, perforationen i trumhinnan läkt
och funktionen normal. Från detta typiska för-
lopp förekomma dock ej sällan afvikelser, i det att
varafsöndringen alltjämt fortfar, och på detta sätt
glider sjukdomen småningom öfver i ett subakut
eller kroniskt stadium. Anledningen härtill har man
att söka i flera omständigheter, såsom i nedsatt
allmänt tillstånd och svag kroppskonstitution hos
den sjuke, i försummad eller oändamålsenlig be-
handling samt i hvarje förändring i örat, som
verkar hindrande på varets fria aflopp. - Den
kroniska mellanöroninflammationen, ofta kallad
0 t or re (hvarmed eg. förstås varflytning ur örat,
utan att källan anges), förlöper i okomplice-
radt tillstånd med obetydliga subjektiva symtom:
den på detta sätt öronsjuke besväras endast af
de obehag, som själfva varafsöndringen medför,
samt af nedsatt hörsel i varierande styrka. Å
trumhinnan finns vid dylika fall en substansförlust
1 form af runda, njur- eller hjärtfonniga hål, ja,
det har ibland, t. ex. under scharlakansfeber, kom-
mit till en fullständig nedsmältning, s. k. total-
perforation, af densamma. Den sjukdomsbild, som
här skildrats, är den vanliga, så länge inflamma-
tionen är begränsad till själfva mellanörat; i syn-
nerhet i akuta, men äfven i kroniska stadiet kan
den emellertid lätt sprida sig till det s. k. vårt-
utskottet (Mastoiditis acuta), i hvilket fall kvar-
stående eller ökad temperaturstegring, smärtor
samt ömhet öfver och ansvällning bakom öron-
musslan inställa sig; ett spontant genombrott med
varuttömning härstädes är hos barn ingalunda säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
