173 Öronskydd-Örsta 174 organ. En dylik situation kan endast bli föremål för ingrepp från sakkunnig läkare. - Från hjäraskålskaviteten insjuknar öronlabyrinten van- ligen från en på ett eller annat sätt uppkom- men hjärnhinneinflammation, och då denna inga- lunda är en sällsynthet hos barn, se vi här en af anledningarna till döfstumhet. Från blodet hotas denna del af hörselapparaten t. ex. vid syfilis och framför allt vid den ärfda formen af densamma. En vanlig icke infektiös åkomma i innerörat är en affektion åt själfva hörselnerven enbart, neuritis acustica. Sådana påträffas under våra vanliga infektionssjukdomar (scarlatina, mäss- ling, difteri, tyfus, influensa m. fl.), vid retning af vissa läkemedel (t. ex. kina och salicylsyra; sprit och tobak kunna ha samma verkan) samt under inverkan af starka ljud antingen plötsliga (t. ex. vid detonationer af hvarjehanda slag) eller långsamt verkande (i industriella anläggningar t. ex.). En vanlig följd häraf är en starkare eller svagare hörselnedsättmng, som uppkommer antin- gen plötsligt (efter detonation) eller långsamt ut- vecklar sig till s. k. yrkesdöfhet (hos smeder och många andra industriarbetare, lokomotivförare, ar- tillerister, telefonister m. fl.). En dylik hörsel- rubbning, plötsligt uppkommen på detta sätt, kan under gynnsamma förhållanden gå tillbaka, fram- för allt om örat omedelbart efter skadan får absolut hvila; ofta blir den emellertid bestående. Med presbyakusis förstås hörselnedsättning, be- roende på degenerativa förändringar i hörsel- organen hos äldre individer. Hysterisk döf- h e t förekommer oftast hos det kvinnliga könet och beror på funktionell rubbning hos en viss del af stora hjärnans bark och sålunda ej på sjukliga förändringar i själfva hörselorganet; den ingår vanligen som ett led i öfriga hysteriska sym- tom och försvinner med dessa. Simulation af döfhet förekommer ej sällan; motiven till densamma äro varierande, men oftast framträder densamma hos personer, som t. ex. efter skada af hörseln efter ett slag å örat försöka framställa denna så höggradig som möjligt i afsikt att få högsta möjliga ersättning, samt bland soldater, som genom låtsad hörselnedsättning söka erhålla lindring i tjänsten. För den erfarne läkaren är det ofta lätt att afslöja en sådan person. Personer, som af en eller annan anledning ådra- git sig obotlig hörselnedsättning, kunna få behof af yttre hjälpmedel eller apparater för hörselns förbättrande. Ett dylikt behof inträder vanligen, då uppfattningen af ett högt samtal ej är möjligt på större afstånd än en 1/2 meter från örat. I han- deln (hos kirurginstrumentmakare och i vissa apo- tek) finns en del sådana apparater. En hörselför- bättrande apparat kallas ofta otafon 1. otofon (jfr Hörlur). Det är emellertid ej möjligt att förut- säga, hvilken apparat för ett visst fall är lämplig, hvarför den döfve själf bör göra sitt urval. För- eningen för de d ö f v a s väl (bildad 1921) i Stockholm förfogar öfver det största urvalet af dylika apparater och lämnar efter anmälan gärna råd för deras användning. Man bör ej utan vidare förskaffa sig någon af de många hörselapparater, som genom annonser i tidningar ofta för oskäligt pris erbjudas allmänheten. E. St-g. Öronskydd, milit., proppar af ebonit, kaut- schuk eller annat ämne, som insättas i öronen för att förmildra verkan af knallen vid skottloss- ningen, särskildt vid affyrningen af tunga (svåra) artilleripjäser. H. J-dt. Öronspegel, trattformigt, omkr. 3 cm. långt in- strument af metall (helst af silfver) eller hårdgum- mi, som nyttjas vid undersökning ai yttre. hörsel- gången, trumhinnan och mellanörat. E. St-g. Öronspottkörtel, fysiol. Se Spottkörtlar. Öronstenar (O t o Ii t er). Se Fiskar och Hörselorgan. Öronsusningar. Se öronsjukdomar, sp. 167. Öronsvindel, med. SeMénières sjukdom och Vestibularapparaten. Öronsälar, zool. Se S al d j ur. Örontrumpeten 1. örtrumpeten (tuba Eu- stachii). Se Eustachiska röret, Hörsel- organ och öronsjukdomar, sp. 169. Öronviflar, zool. Se Viflar, sp. 350. Ör-räg (af or, yr), ty. taumelgetreide, allmoge- namn på af en giftig svamp angripna rågkorn. Örserum, badanstalt i Gränna landsförsamling, Jönköpings län, vid norra ändan af sjön Ören (196 m. ö. h.), 6,5 km. ö. s. ö. om Gränna och 20 km. v. om Gripenbergs station å Södra stambanan, med järn- och karlsbaderkällor. Omkr. 300 badgäster årligen. E. A-t. Örsjö. 1. Socken i Kalmar län, Södra Möre härad. 8,748 har. 1,307 inv. (1921). Annex till Madesjö, Växjö stift, Södra Möre kontrakt. -- 2. Socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad. 1,152 har. 961 inv. (1921). Annex till Villie, Lunds stift, Ljunits och Herrestads kontrakt. Örsjön, en 13 kvkm. stor, 76 m. ö. h. belägen insjö på gränsen mellan Väne härad, Västergötland, och Inlands Torpe härad, Bohuslän, bildar långa vikar åt n., s. och v. samt har en största längdutsträckning i n.--s. med 9 km. och en största bredd af 4 km. Den afflyter åt n. genom en 25 km. lång å till Byfjorden vid Uddevalla. J. V. E. Örskog, härad och socken under Ö. pastorat, ö. om Aalesund, Möre fylke (före 1919 Romsdals amt), Norge. 200,85 kvkm. 1,831 inv. (1920). Jordbruk, boskapsskötsel. K. G. G. Örskär, en omkr. 3,75 kvkm. stor låg, skogklädd ö i Gräsö socken, Stockholms län, n. om Gräsön i Öregrunds skärgård. På Ö:s nordvästra udde finns på 60° 31' 41" n. br. och 18° 22' 38" ö. lgd fr. Gr. i ett 32,7 m. högt, 1739 uppfördt, 1852 ombyggdt stentorn en blänkfyr 36,5 m. öfver medelvatten med 7,600 hlj. styrka och 17 min. lysvidd. Från signalställning v. om fyrtornet ges is- och fyrskeppssignaler. Det nuv. tornet påbörjades 1738 "efter Hårlemans ritning" och blef "den präktigaste fyrbåken, som ej allenast i Östersjön, utan ock på många orter ej har sin like". Strax s. om fyren ligger Ö. lotsstation. E. A-t. Örslösa, socken i Skaraborgs län, Kållands härad. 2,864 har. 759 inv. (1921). Ö. bildar med Söne, Väla och Gillstad ett pastorat i Skara stift, Kållands kontrakt. Örst. Se Oerst. Örsta, härad och socken under Ö. pastorat, s. om Aalesund, Möre fylke (före 1919 Romsdals amt), Norge. 241,57 kvkm. 3,185 inv. (1920). Jordbruk, boskapsskötsel. K. G. G.