177 Örstensvik-Örsundaån 178 sin största betydelse som statsman, utan som rätts- lärd. Hans första skrifter voro den rättsfilosofiska afh. Om sammenhængen mellem dydelæren og rets- lærens princip (1798) och skriften Trykkefrihedens rette grænser till närmare förståelse af förordn. af 1799 (1801). I Eunomia (4 bd, 1815-22), i Haandbog över den danske og norske lovkyndighed (6 bd, 1822-35) samt i en hel mängd afh., in- tagna i de af honom 1804-30 utg. tidskr. "Juri- disk archiv" och "Juridisk tidsskrift", behand- lade han nästan alla grenarna af danska lagstift- ningen och införde verklig metod för rättsstudiet. Hans litterära verksamhet hejdades 1826 genom maktspråk af konung Fredrik VI, som var miss- nöjd med ö:s frisinthet i kyrkligt afseende. Med full rätt benämnes ö. "den danska rättsvetenska- pens fader", och många nu allmänt antagna rätts- principer äro först framlagda och diskuterade af honom. Hans tidiga sysselsättning i domarvärf och sedan i riksstyrelsen bevarade honom från ensidigt teoretiserande, och han häfdade ständigt traditionens betydelse och domstolarnas praxis emot den vetenskapliga förtolkningen. Han yrkade dess- utom, att de rättsliga förhållandena skulle af passas efter lifvets kraf, och satte hänsyn till rättvisa högre än ärfda rättsformer. Lagens anda, de sär- skilda rättsfallens egen natur och samhällets väl borde sålunda alltid iakttagas vid lagarnas tillämp- ning, enär rättsläran blott i samhället erhölle be- stämdhet och giltighet. Genom sin vidsträckta författarverksamhet, som delvis sträckte sig af ven till tyska lagstiftningen (Abhandlungen aus dem gebiete der moral- und gesetzgebungs-philosophie, 3 bd, 1818-26), äfvensom genom de många domar och lagtolkningar han lämnade i sina ämbetsfunk- tioner och de lagförslag han själf utarbetade som generalprokurör och senare som regeringens kom- missarie försvarade inför ständerna, hann ö. under nära femtio år att utöfva större inflytande än någon annan på rättsväsendets utveckling i Danmark, och särskildt gäller detta reformerna inom strafflag- stiftningen 1840 o. f. år. ö:s senare skrifter voro af mera politisk natur: Prövelse af udkast til grundlov og valglov (1849), For den danske stats opretholdelse i sin helhed (1850), Af mit livs og min tids historie (4 bd, 1851-57), hvilket arbete utgjordes af en rad afh. till försvar för hans första regeringsåtgärder, samt en del flygskrifter i dagens politiska frågor (1852-57). Ur dem alla (Til be- lysning af den nyeste tids skandinaviske politik, 1857, m. fl.) framlyser, huru föga ö. förstod och aktade tidens rörelser, och de ha sin egentliga betydelse som kritiska och delvis historiska arbe- ten. - ö. biel 1815 hedersdoktor och 1810 led. af Videnskabernes selskab samt var dess preses sedan 1848. Till minne af ö:s femtioåriga äm- betsjubileum stiftades genom insamling i Danmark och Norge ett legat med hans namn 1851, af hvilket räntorna utdelas i form af prismedaljer hvart fjärde år för lösningen af viktigare rätts- eller statsvetenskapliga problem eller skrifter på dessa områden. Ett minnesmärke of ver ö. restes 1902 i örstedsparken. 1885-1906 utgafs "A. S. örsteds betydning for den danske og norske rets- videnskabs udvikling" (1. I. Nellemann, "Pro- cessen", 2. H. öllegaard, "Privatretten", 3. C. Goos, "Morallære og almindelig retslære samt strafferetten"). 1884 hade K. Ussing skrifvit "A. S. ö. som retslærd". 3. Anders Sandöe ö., de föregåendes brorson, naturforskare, f. 21 juni 1816 i Rud- kjöbing, Langeland, d. 3 sept. 1872 i Köpen- hamn, upptogs 4 år gammal i Anders ö:s hem, blef student 1835 och magister 1844. Han offent- liggjorde 1842 Iakt- tagelser om vegetatio- nens fordeling i Öre- sundet och företog 1845 -48 resor i Västindien och Central-Amerika, hvarifrån han hem- förde en stor samling dittills okända växter. Han blef docent 1858 och professor i bota- nik vid Köpenhamns universitet 1862. ö:s arbete gick förnämli- gast ut på att be- stämma de af honom själf samt af Liebmann i Mexico insamlade växterna, men dessutom anställde han undersökningar af para- sitsvamparna, hos hvilka han 1865-66, nästan sam- tidigt med de Bary i Tyskland (se U r e d i n e æ), upptäckte värdväxlingen: Om sygdomme hos plan- terne, som foraarsages af snyltesvampe (1863; sv. öfv. af C. Hartman 1865), Bidrag til svampenes udvikling shistoric (3 dir, 1863-65), Om berberis- rust og græsrust (1866; sv. öfv. af N. J. Andersson 1867), Lövsporeplanterne (1867, 1870; SY. öfv. af J. Hulting, 2 uppl. 1872 och 1905), Bidrag til kundskab om egefamilien i fortid og nutid (1871) samt Frilandstrævæksten i Danmark (1864-67). Vid hans iakttagelser från Västindien af de många små alger, som förmodades tjäna till föda för hafvens djurvärld (1849), fästes blott ringa afseende, men de voro i själfva verket förelöpare till den senare plank- tonforskningen, l-2. E. Ebg. 3. E. Ebg. C. Lmn. Örstensvik. Se Söndmör, sp. 231. Örström, Olof Valfrid, författare, förelä- sare, f. 24 dec. 1869 i Lund, aflade där 1890 mogenhetsexamen och blef 1899 filos. doktor på den statistiska afh. Sexualproportionen (1899). ö. var 1899-1900 docent i statskunskap vid Lunds universitet och har sedan 1904 varit läroverks- adjunkt, t. o. m. 1912 vid högre allmänna läro- verket i Östersund och sedermera vid Jakobs real- skola i Stockholm, ö. har utgett bl. a. en mängd populärhistoriska skrifter, såsom Napoleon från Elba till S:t Helena (1915) samt i serien "Männen för dagen" Kejsar Wilhelm II (1914), Kejsar Frans Josef (s. å.), Tsar Nicolaus (1915), Hindenburg (s. å.), Två Balkankungar (1916) och Ludendorff (1918). Han har äfven i tidskrifter och tidningar ("Svenska dagbladet", "Aftonbladet" m. fl.) för- fattat historiska och politiska uppsatser i mängd och inom folkbildningsarbetet flitigt verkat som föreläsare. V. S-g. Örsundaån, ett af Mälarens tillflöden, upprinner i norra delen af Torstuna härad, Västmanlands län, passerar den rätt stora Vansjön, fortsätter i riktning åt s. s. ö. genom Simtuna härad, böjer inom dettas sydligaste del af mot ö., bildar gräns