Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon / 179-180 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örsundsbro ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

län, passerar Alsta sjö och utfaller i Lårstaviken,
en del af Mälarfjärden Ekoln. Vid ån ligger ung. 9
km. före dess utlopp Örsundsbro, handelsplats
och järnvägsstation å Uppsala–Enköpings järnväg,
som där öfvergår ån, med regelbunden ångbåtstrafik
på Stockholm och Uppsala. Längd 70 km.,
vattenområdets areal 750 kvkm. Bland viktigare
tillflöden märkas Skattmansöån och Lillån.

^{J. V. E.}

Örsundsbro. Se Örsundaån.

Örsån. Se Dalbergsån.

Örsås, socken i Älfsborgs län, Kinds härad.
9,399 har. 1,184 inv. (1921). Annex till
Svenljunga, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.

Örtartad, bot. Se Stam 2, sp. 952

Örtblad, bot. Se Blad, sp. 617.

Œrtel (Örtel), Philipp Friedrich Wilhelm,
tysk skriftställare, känd under pseudonymen W. O. v. Horn,
f. 1798 i Horn (Rhenpreussen), d. 1867 i Wiesbaden,
blef 1835 predikant och superintendent i Sobernheim.
Han utgaf 1846–68 den mycket spridda folkkalendern
"Die spinnstube" och 1858–65 folktidningen "Die maje".
Dessutom skref han
Friedel (1851),
Des alten schmied Jakobs geschichten (1853–54),
Rheinische dorfgeschichten (4 bd, 1854)
m. fl. goda byhistorier, berättelserna
Lehrgeld (1850, i handtverkarfrågan) och
Hand in hand (1852, i den sociala frågan)
samt slutligen ett 70-tal böcker för ungdom, af
hvilka en mängd finns öfv. till svenska, bl. a.
"Ralf Redstones jagtäfventyr" (1857),
"Gauchos på Amerikas pampas" (1863),
"Hudsonbaykompaniets pelsjägare" (1867) och
"Olaf Thorlaksen" (1873).
Œ:s Gesammelte erzählungen utkommo 1850–58 i 13 bd,
Aus der maje 1879–81 i 6 bd.

Oertel (Örtel), Max Joseph, tysk läkare, f.
1835, d. 1897, e. o. professor i München 1876,
är mest bekant genom den af honom utbildade
kurmetoden mot fetma, särskildt där denna sammanhänger
med rubbningar af hjärtats verksamhet
(jfr Diet). Denna kur blef först bekantgjord
af Schweninger och har därför, ehuru med orätt, bland
allmänheten gått under namnet "Schweningerkuren".
Oertel själf redogjorde för denna metod och de till grund
för densamma liggande teoretiska förutsättningarna i
Therapie der kreislaufsstörungen (1884).

Örtenblad, Olof Gustaf, skolman, f. 3 dec.
1854 i Ör, Dalsland, vardt student 1873 i Uppsala,
där han 1885 vardt filos. doktor, utnämndes
till lektor i franska och engelska i Vänersborg
1886, flyttade i samma egenskap till Södermalms
högre allm. läroverk i Stockholm 1898, där han var
rektor 1903–20. 1899–1902 var han studierektor
vid Whitlockska samskolan. Sedan 1905 är han led.
af Nordiska museets nämnd. Ö. har författat uppsatser
och recensioner i "Verdandi" och "Pedag. tidskr."
m. fl. samt de filologiska afh.
Étude sur le développement des voyelles labiales toniques du latin dans le vieux français du XII:e siècle, I (1885),
Mélanges grammaticaux (1898) m. m.

^{R–n B.}

Örtenblad, Veit Torsten, skogsman,
botanist, f. 26 april 1855 i Tanum, Bohuslän,
d. 19 jan. 1917 i Stockholm, utexaminerades från
Skogsinstitutet 1880, genomgick 1882–83
forstakademien i Eisenach, blef 1888 tjänstgörande
jägmästare i Norra Medelpads revir och t. f.

föreståndare för Sillre skogsskola, 1891 jägmästare
i Mellersta Ångermanlands (sedermera Junsele)
revir, 1900 öfverjägmästare i Umeå distrikt och
1904 byråchef på Domänstyrelsens skogsafdelning.
Delvis tills. med K. G. G. Holmerz utförde
han 1884–90 tillväxtundersökningar i Norrlands
och Dalarnas skogar. Med framgång verkade han
för skogsskötselns afpassande efter de skiljaktiga
naturförhållandena i landet. Bland Ö:s arbeten
må nämnas Om Sydgrönlands drifved (1881),
Undersökningar om tallens tillväxt i Norrbottens län
(1886), Om skogar och skogshushållning i Norrland
och Dalarne (1894), afd. Skogshushållning i A.
Berglunds "Uppfinningarnas bok" (1899), Anteckningar
till trädens biologi (1902) och Murgrönan i
Sverige (1915). Jämte K. Fredenberg utgaf han
från 1900 tidskr. "Skogsvännen". Ö. var led. af
Landtbruksakad. (1908).

^{C. Lmn.}

Örter. Se Skottbyggnad, sp. 1150.

Örtgesäll. Se Gesäll, sp. 1078.

Örtig. Se Örtug.

Örtofta. 1. Socken i Malmöhus län, Harjagers
härad. 1,326 har. 812 inv. (1921). Ö. bildar med
Lilla Harrie ett (före 1922 alternerande patronellt)
pastorat i Lunds stift, Harjagers kontrakt.

2. Gods i ofvannämnda socken, omfattar med
underlydande omkr. 5 mtl med 690 har areal samt
1,064 mill. kr. tax.-v. (1922). Slottet (se fig.), vid

Örtofta slott.

Bråån nära Ö. station vid Södra stambanan, af tegel,
består af midtbyggnad, som med två flyglar är
förbunden genom torn, det ena rundt, det andra
fyrkantigt, hvilkas åt ö. vettande borggård i s.
omfattas af en kort 2-våningsflygel, fortsatt af en
rektangulär, 2 1/2 våningar hög paviljong med tak
i fransk renässans, som i v. begränsas af ett med
konisk huf krönt rundtorn. Vinkelrätt därifrån går
mot n. den med en dubbel rundbågsfris prydda och
i midten af en liten fyrkantig fronton, med Dückerska
vapnet i sandsten, prydda midtbyggnaden.
Kring slottet ligga välskötta trädgårdar och parker.
– Ö. omtalas tidigast 1346, tillhörde på 1400-talet
släkten Has och kom vid dess slut genom gifte till
danska riksrådet Tönne Parsberg (d. omkr. 1515).
Det gick sedan i arf genom flera händer, särskildt
medlemmar af släkterna Lindenow, Bille, Brock,
Brahe och Lykke, och köptes 1632 af landsdomaren
i Skåne Henrik Ramel till Bäckaskog (f. 1601, d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>