län, passerar Alsta sjö och utfaller i Lårstaviken, en del af Mälarfjärden Ekoln. Vid ån ligger ung. 9 km. före dess utlopp Örsundsbro, handelsplats och järnvägsstation å Uppsala--Enköpings järnväg, som där öfvergår ån, med regelbunden ångbåtstrafik på Stockholm och Uppsala. Längd 70 km., vattenområdets areal 750 kvkm. Bland viktigare tillflöden märkas Skattmansöån och Lillån. ^{J. V. E.} Örsundsbro. Se Örsundaån. Örsån. Se Dalbergsån. Örsås, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 9,399 har. 1,184 inv. (1921). Annex till Svenljunga, Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Örtartad, bot. Se Stam 2, sp. 952 Örtblad, bot. Se Blad, sp. 617. Œrtel (Örtel), Philipp Friedrich Wilhelm, tysk skriftställare, känd under pseudonymen W. O. v. Horn, f. 1798 i Horn (Rhenpreussen), d. 1867 i Wiesbaden, blef 1835 predikant och superintendent i Sobernheim. Han utgaf 1846--68 den mycket spridda folkkalendern "Die spinnstube" och 1858--65 folktidningen "Die maje". Dessutom skref han Friedel (1851), Des alten schmied Jakobs geschichten (1853--54), Rheinische dorfgeschichten (4 bd, 1854) m. fl. goda byhistorier, berättelserna Lehrgeld (1850, i handtverkarfrågan) och Hand in hand (1852, i den sociala frågan) samt slutligen ett 70-tal böcker för ungdom, af hvilka en mängd finns öfv. till svenska, bl. a. "Ralf Redstones jagtäfventyr" (1857), "Gauchos på Amerikas pampas" (1863), "Hudsonbaykompaniets pelsjägare" (1867) och "Olaf Thorlaksen" (1873). Œ:s Gesammelte erzählungen utkommo 1850--58 i 13 bd, Aus der maje 1879--81 i 6 bd. Oertel (Örtel), Max Joseph, tysk läkare, f. 1835, d. 1897, e. o. professor i München 1876, är mest bekant genom den af honom utbildade kurmetoden mot fetma, särskildt där denna sammanhänger med rubbningar af hjärtats verksamhet (jfr Diet). Denna kur blef först bekantgjord af Schweninger och har därför, ehuru med orätt, bland allmänheten gått under namnet "Schweningerkuren". Oertel själf redogjorde för denna metod och de till grund för densamma liggande teoretiska förutsättningarna i Therapie der kreislaufsstörungen (1884). Örtenblad, Olof Gustaf, skolman, f. 3 dec. 1854 i Ör, Dalsland, vardt student 1873 i Uppsala, där han 1885 vardt filos. doktor, utnämndes till lektor i franska och engelska i Vänersborg 1886, flyttade i samma egenskap till Södermalms högre allm. läroverk i Stockholm 1898, där han var rektor 1903--20. 1899--1902 var han studierektor vid Whitlockska samskolan. Sedan 1905 är han led. af Nordiska museets nämnd. Ö. har författat uppsatser och recensioner i "Verdandi" och "Pedag. tidskr." m. fl. samt de filologiska afh. Étude sur le développement des voyelles labiales toniques du latin dans le vieux français du XII:e siècle, I (1885), Mélanges grammaticaux (1898) m. m. ^{R--n B.} Örtenblad, Veit Torsten, skogsman, botanist, f. 26 april 1855 i Tanum, Bohuslän, d. 19 jan. 1917 i Stockholm, utexaminerades från Skogsinstitutet 1880, genomgick 1882--83 forstakademien i Eisenach, blef 1888 tjänstgörande jägmästare i Norra Medelpads revir och t. f. föreståndare för Sillre skogsskola, 1891 jägmästare i Mellersta Ångermanlands (sedermera Junsele) revir, 1900 öfverjägmästare i Umeå distrikt och 1904 byråchef på Domänstyrelsens skogsafdelning. Delvis tills. med K. G. G. Holmerz utförde han 1884--90 tillväxtundersökningar i Norrlands och Dalarnas skogar. Med framgång verkade han för skogsskötselns afpassande efter de skiljaktiga naturförhållandena i landet. Bland Ö:s arbeten må nämnas Om Sydgrönlands drifved (1881), Undersökningar om tallens tillväxt i Norrbottens län (1886), Om skogar och skogshushållning i Norrland och Dalarne (1894), afd. Skogshushållning i A. Berglunds "Uppfinningarnas bok" (1899), Anteckningar till trädens biologi (1902) och Murgrönan i Sverige (1915). Jämte K. Fredenberg utgaf han från 1900 tidskr. "Skogsvännen". Ö. var led. af Landtbruksakad. (1908). ^{C. Lmn.} Örter. Se Skottbyggnad, sp. 1150. Örtgesäll. Se Gesäll, sp. 1078. Örtig. Se Örtug. Örtofta. 1. Socken i Malmöhus län, Harjagers härad. 1,326 har. 812 inv. (1921). Ö. bildar med Lilla Harrie ett (före 1922 alternerande patronellt) pastorat i Lunds stift, Harjagers kontrakt. 2. Gods i ofvannämnda socken, omfattar med underlydande omkr. 5 mtl med 690 har areal samt 1,064 mill. kr. tax.-v. (1922). Slottet (se fig.), vid <img c>Örtofta slott.

Bråån nära Ö. station vid Södra stambanan, af tegel, består af midtbyggnad, som med två flyglar är förbunden genom torn, det ena rundt, det andra fyrkantigt, hvilkas åt ö. vettande borggård i s. omfattas af en kort 2-våningsflygel, fortsatt af en rektangulär, 2 1/2 våningar hög paviljong med tak i fransk renässans, som i v. begränsas af ett med konisk huf krönt rundtorn. Vinkelrätt därifrån går mot n. den med en dubbel rundbågsfris prydda och i midten af en liten fyrkantig fronton, med Dückerska vapnet i sandsten, prydda midtbyggnaden. Kring slottet ligga välskötta trädgårdar och parker. -- Ö. omtalas tidigast 1346, tillhörde på 1400-talet släkten Has och kom vid dess slut genom gifte till danska riksrådet Tönne Parsberg (d. omkr. 1515). Det gick sedan i arf genom flera händer, särskildt medlemmar af släkterna Lindenow, Bille, Brock, Brahe och Lykke, och köptes 1632 af landsdomaren i Skåne Henrik Ramel till Bäckaskog (f. 1601, d.