Tyska riket, Polen, Danzig, Litauen, Lettland, Estland, Ryssland, Finland och Sverige. Därigenom att Ö:s kuster i södra Finland och midtemot liggande del af Sverige närma sig hvarandra, ett närmande, hvars intryck ytterligare förstärkes genom en väl utvecklad skärgård på finska sidan, afgränsas Ö:s norra del som ett särskildt bäcken, kalladt Bottniska viken (fi. Pohjan lahti). Det breda hafssundet benämnes i s. Ålands haf (fi. Ahvenan meri), i n. Södra Kvarken. Midt på Bottniska viken förekommer ytterligare en förträngning, Norra Kvarken, hvarigenom denna afdelning uppdelas i två bäcken, af hvilka det sydligare plägar kallas Bottenhafvet, det nordligare Bottenviken. Från den egentliga Ö:s norra del sträcker sig åt ö. Finska viken (fi. Suomen lahti) mellan Finland och Estland. Af Ö:s areal komma på Bottenviken 37,000 kvkm., på Bottenhafvet med Åländska skärgården och Ålands haf 80,100 kvkm. samt på Finska viken 29,800 kvkm. Kustutveckling och öar. Med sina nyss nämnda hufvuddelar företer Ö. en åtminstone delvis rikt utbildad kust. I själfva utloppet äro belägna de danska öarna, af hvilka de största äro Själland, Fyn, Lolland, Falster, Möen, Langeland, Als och Ärö. S. om den danska övärlden utbreda sig i v. Kielbukten, längre åt ö. Mecklenburgska bukten, skilda genom sundet Femern--Belt med ön Femern i s. Längre österut ligger invid tyska kusten den af djupa vikar sönderskurna stora ön Rügen. Strax ö. om denna utbreder sig den flacka Pommerska bukten, hvars sydligaste del, Oders mynningsvik, afspärras från Ö. under namn af Stettiner haff af de båda öarna Usedom och Wollin. I Ö:s sydöstra hörn finnas ytterligare två s. k. haff, hvardera afstängdt af en lång landtunga, Frisches haff och Kurisches haff. Mellan Lettland och Estland sträcker sig mot ö. den stora Rigaviken, i hvilken ligger Runö och hvars mynning delvis spärras af de två öarna Ösel och Dagö, inbördes skilda genom Sölasundet samt från fastlandet af Moonsundet med öarna Moon och Ormsö. Finska vikens södra kust har flera större vikar, såsom Reval-, Kolko-, Papon-, Kunda-, Narva-, Luga- och Koporievikarna, men få öar. De största af dessa äro Odensholm, Stora och Lilla Rågö, Nargö och Wrangelsholm. Ute i Finska viken ligga öarna Hogland, Tytterskär och Lavansaari. Dess innersta del kallas Nevaviken (med ön Kotlin). Finska vikens nordkust har en rikare utbildad skärgård med bl. a. öarna Björkö, Vessö, Emsalö och Degerö. Denna skärgård öfvergår västerut i den vidsträckta åländska skärgården med den stora ön Kimito samt Ålandsöarna (se Åland). Den senare gruppen skiljes från finska skärgården genom de delvis af öar fyllda sunden Delet och Skiftet. Bottniska vikens kuster äro nästan rundt om utvecklade som skärgårdskuster. De största öarna på finska sidan äro Vallgrund, Björkö, Långören, Replot och Bergö utanför Vasa samt Karlö utanför Uleåborg, på svenska sidan Seskarö, Rånö, Bergö, Sandö, Pitholmen, Holmön, Ulföarna, Hemsö, Härnö, Alnö, Brämö och Agö. De stora älfvar, som utfalla i Bottniska viken, ha ofta rätt väl utvecklade mynningsvikar. I sydvästra delen af Bottenhafvet märkas fjärdarna Gäflebukten, Löfstabukten och Öregrundsgrepen (se d. o.), som i ö. begränsas af Gräsön. Midt för Ålands haf sträcker sig utmed svenska kusten Väddö, och s. därom vidtar Stockholms skärgård (se d. o.) med de stora öarna Yxlan, Blidö, Ljusterö, Värmdö, Lidingö, Nämdö, Ornö, Utö, Muskö. Skärgården fortsätter ända ned till norra Småland med bl. a. de stora vikarna Mörköviken, Örsbaken, Bråviken, Slätbaken, Valdemarsviken, Syrsan och Gamlebyviken samt öarna Arkö, Stora Askö, Eknö, Stora Malmö, Hasselö och Runnö. Den långa smala ön Öland skiljes från småländska fastlandet genom Kalmar sund. S. om Öland böjer kusten tvärt af mot v., där likaledes med skärgård (Blekingska skärgården) på norra sidan af den stora öppna Hanöbukten. Af större öar må nämnas Senoren, Sturkö, Tjurkö, Aspö och Hasslö. Skånska kusten saknar skärgård. Fritt ute i Ö. ligga de stora öarna Bornholm och Gottland med Fårö samt n. om Gottland den lilla Gottska Sandön. Djupförhållanden. Ö:s största djup är funnet omkr. 100 km. n. n. v. om Gottland, ej långt från den södermanländska kusten med 463 m. Större djup än 200 m. finnes f. ö. endast på ett ställe i den egentliga Ö., nämligen ö. om Gottland (249 m.). I allmänhet når djupet ej öfver 200 m. Gottland och Gottska Sandön ligga på en betydande nord--sydlig undervattensbank, som fortsätter mot s. under namn af Hoborgsbanken eller Norra Midsjöbanken samt Södra Midsjöbanken. Å den senare uppgår minsta djupet till endast 9 m., å den förstnämnda till 15 m. Mellan dem finns ett djup af nämnda till 15 m. Mellan dem finns ett djup af 58 m. Kalmar sund har ett maximidjup af 6 m. i segelrännan. Utanför pommerska kusten utanför Bornholm finns en annan bank, Stolpebanken, hvars öfversta delar nå vattenytan. Från Bornholm utgår mot s. v. halfvägs till Rügen en bank, Rönne-banken, på omkr. 15 m. djup, slutande i Örngrundet, som når upp till 6 m. under hafsytan. Mellan Falster och tyska kusten ö. om Mecklenburgska bukten når djupet icke 20 m. Lilla Belt har på sitt smalaste ställe endast 9 m. djup, Stora Belt däremot 14 m. Öresund är i sin smalaste del tämligen djupt, omkr. 20 m., men blir i s. grundare. Dock finnas där två djuprännor på ömse sidor om ön Saltholm, på danska sidan Drogden, på svenska sidan Flintrännan (djup 7,5 m.). Under det att Rigabukten med ett maximidjup af omkr. 50 m. har ett mycket grundt inlopp (endast 4--6 m. djupt), eger Finska viken ett största djup af öfver 100 m. och ett mynningsdjup af öfver 90 m. Den egentliga Ö. begränsas mot n. af en väst--östlig bank s. om Åland på högst 50 m. djup. N. v. om denna vidtar det djupa Ålands haf samt Södra Kvarken med ett maximidjup af 301 m. Bottenhafvets södra gräns bildas åter af en väst--östlig bank på 80 m. Det djupaste stället i Bottenhafvet, som enligt äldre berättelser skulle hålla 294 m., under det nyare undersökningar lyckats konstatera endast 254 m., är beläget i n. v. nära ångermanländska kusten. Norra Kvarken är endast 35 m. djup. I