Borgvattnets och Frösö socknar. Det är indeladt i 6 bevakningstrakter och omfattar 17,894 har allmänna skogar (1920), hvaraf 25 kronoparker med en areal af 11,826 har. S-r. Östersysslets domsaga, i Värmlands län, omfattar 2 tingslag, Färnebo härad samt Ölme, Visnums och Väse härads tingslag. 3,340 kvkm. 38,664 inv. (1921). Östertälje, socken i Stockholms län, Öknebo härad. 2,530 har. 1,025 inv. (1921). Bildar jämte Västertälje Södertälje landsförsamling (se d. o.). Österunda, socken i Västmanlands län, Torstuna härad. 5,516 har. 654 inv. (1921). Annex till Nysätra, Uppsala stift, Lagunda kontrakt. Östervallskog, socken i Värmlands län, Nordmarks härad. 14,907 har. 1,107 inv. (1921). Annex till Töcksmark, Karlstads stift, Nordmarks kontrakt. Se Folkdräkt, pl. II. Östervåla, socken i Västmanlands län, Våla härad. 25,334 har. 3,609 inv. (1921). Ö. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Fjärdhundra norra kontrakt. Inom socknen finnes en gammal ödekyrka, Aspenäs (se d. o.). Österväg, ett ord, som träffas på en svensk runsten i samma bet. som Österland (se d. o.), torde i äldre tid ha varit svenskt språkbruk, som inverkat på isländskan och norskan (se Austrvegr), men redan i medeltidssvenskan är ordet ur bruk liksom västerväg, hvilket också träffas i runskrift (jfr Noregr). N. H. Österåker. 1. Socken i Stockholms län, Åkers skeppslag. 14,322 har. 2,823 inv. (1921). Ö. utgör ett pastorat i Uppsala stift, Roslags östra kontrakt. -- 2. Socken i Södermanlands län, Oppunda härad. 6,575 har. 1,532 inv. (1921). Ö. utgör ett pastorat i Strängnäs stift, Oppunda västra kontrakt. T. o. m. 1921 utgjorde Ö. ett till egaren af Forsby säteri patronellt pastorat. Inom socknen brukades förr en (genom k. resol. 25 okt. 1793 fastställd) folkdräkt. Denna öfverensstämmer med Vingåkersdräkten (se första fig. å pl. II till art. Folkdräkt), endast med den skillnaden, att Österåkersdräktens kvinnliga hufvudbonad består af en låg mössa i barettform och ett däröfver draget, synnerligen klädsamt huckle af hvit tyll, vinglikt utdraget åt bägge sidorna. Österåker, kronopark i Stockholms revir, Österåkers socken, Stockholms län, har enligt k. br. 4 maj 1900 bildats genom inköp från Smedby a.-b. af vissa lotter af hemmanen Åby, Solberga, Singö, Öfversätra, Invik, Oppsätra, Skeppsbol, Harmorby, Ytterby och Knutsarby. Areal 1,754 har (1915). S-r. Österå kraftverk, i Rogsån (ett tillflöde till Faluån i Svärdsjövattendraget) omkr. 6 km. n. om Falun. Fallhöjden utgör 13 m., den installerade maskineffekten 250 kw. för elektrisk drift och den årliga energiproduktionen omkr. 500,000 kw.-timmar. Verket, som idkar allmän kraftdistribution, tillhör K. J. Hellbergs stärbhus. C. K. Österån. Se Nissan. Österås, kronopark i Kinda revir samt Ingatorps och Svinhults socknar, Östergötlands län, har bildats genom inköp till staten af ett antal fastigheter, nämligen enligt k. br. 8 dec. 1899 hemmanen Lid, Österås, Södra Bråta och Hörsås; enl. k. br. 31 dec. 1901 delar af hemmanet Norra Bråta; enl. k. br. 17 april 1903 hemmanet Högeberg n:r 2 och enl. k. br. 25 maj 1905 hemmanet Högeberg n:r 1. Till kronoparken har därjämte lagts förra militiebostället Stora Gluggebo. Areal 3,377 har (1915). S-r. Österåsen, lungsotssanatorium. Se Jubileumsfondssanatorier. Österåsforsarna, gemensam benämning för en serie forsar och fall i Indalsälfven, hvilka till största delen förvärfvats af kronan 1917 genom köpeaftal. De äro belägna i Jämtlands län, nära gränsen mot Medelpad, mellan byarna Österåsen på högra och Utanede på vänstra stranden samt omfatta de närmast Indalsälfvens utlopp belägna större fallen. Hit höra, räknadt från utloppet, Strupen, Fågelforsen, Bångforsen, Kittelforsen och Kvarnforsen. Sammanlagda fallhöjden utgör omkr. 23 m.; 9 månaders vattenmängden utgör under normala år 139 sek.-kbm., under exceptionella torrår 91 sek.-kbm. Efter reglering beräknas normala afrinningen bli omkr. 250 sek.-kbm. Fmn. Österö, en af Färöarna (se d. o. och fig. 1). Östeuropeisk tid. Se Tid, sp. 1266. Östfaler. Se Sachsare. Östfinmarken, fjällplatå. Se Norge, sp. 1376. Öst-Flandern. Se Flandern, sp. 539. Öst-Florida. Se Florida, sp. 629. Östfold fylke, fr. o. m. 1919 namn på norska amtet Smaalenene (se d. o.). K. G. G. Östfranker. Se Franker. Östfrankiska. Se Fornhögtyska, Frankiska och Tyska språket, sp. 597. Östfrisiska. Se Frisiska språket, sp. 1460. Östgaard [-går], Nicolai Ramm, norsk författare, f. 21 april 1812 i Trondhjem, d. 1873, blef student 1831 och juris kandidat 1840, tjänstgjorde någon tid i ett statsdepartement, sedan 1845 som fuldmægtig i revisionsdepartementet, och var 1859-72 fogde i Söndre Österdalen, Ö. skildrade förträffligt natur och folklif i Norge, i synnerhet i En fjeldbygd (1852; 5:e uppl. 1883), hvilken fick en vidsträckt läsekrets, samt i Fra skov og fjeld (1858). Han tillhörde en tid bestyrelsen för norska teatern och skref för denna flera stycken. E. H.* Öst-Galizien. Se Galizien, sp. 601. Östgermaner. Se Germaner, sp. 1037. Östgermanska språk. Se Nordiska språk, sp. 1319. Östgoter (lat. ostro'gothi l. ostrogothæ), en afdelning af goterna (se d. o.). Sedan Dacien (östra Ungern, Siebenbürgen och Rumänien) inrymts åt goterna, lyckades östgoterna småningom underkufva en mängd germanska, slaviska och finska folk n. om Donau, så att de under Ermanarik (se d. o.), af amalernas konungasläkt (efter år 350), slutligen skola ha härskat ända upp mot Östersjön. Ermanariks stora, mem löst hopfogade välde störtade emellertid tillsammans vid hunnernas (se d. o.) anstormande 375, och östgoterna blefvo själfva lydfolk under dessa, än med, än utan egna konungar. Efter hunnerkonungen Attilas tåg till Gallien, vid hvilket östgoterna måste medverka, lösgjorde de sig emellertid från