hvita och sitta ensamma eller i knippen. Frukten är ett mångrummigt bär, som är ätbart hos flera arter. Ett par arter odlas ej sällan i mellersta Europas (och äfven södra Sveriges) större trädgårdar, där de äro vinterhärdiga, som prydnadsväxter. G. L-m. Actinomma asteracanthion, zool. Se fig. 5 å pl. II till art. Rhizopoda, *Actinonema Rosæ, bot. Se Marssonina. Suppl. Actinotricha saltans. Se Infusionsdjur, sp. 612 och fig. 9. Actio negatoria, jur. Se Negatoriskt käromål. Action populaire [aksiå' påpylär], en fransk, af abbéerna Leroy och Desbuquois 1903 bildad förening (med säte i Reims) i ändamål att kämpa mot massornas afkristning och det sociala eländet genom års-, halfårs- och månadspublikationer, broschyrer m. m. Dess utgifningsverksamhet har varit mycket omfattande (redan efter 5 år hade den utgett öfver 300 skrifter). Actius Sincerus. Se Sannazaro, J. Actol. Se Aktol. Suppl. *Acton. -- 3. Af lord A:s skrifter ha postumt utgetts The history of freedom and other essays (1909), Letters to Mary, daughter of the Rt. hon. W. E. Gladstone (1913; med inledning af H. Paul) och Selections from the correspondence of the first lord A. I. (1917). -- A:s son Richard Maximilian Dalberg-A., baron A., f. 7 aug. 1870, ingick 1894 på diplomatbanan, var 1917-19 brittisk generalkonsul i Zürich och 1919-20 den förste brittiske ministern i Helsingfors. Acton [ä'ktn], stad i engelska grefsk. Middlesex, västlig förstad till London, vid Great-Western-järnvägen. 61,314 inv. (1921). *Aculeata, zool. Inom däggdjursklassen har man betecknat med Aculeata dels fam. Hystricidæ (se Piggsvinen), dels en 1855 uppställd, men sedermera som ohållbar påvisad grupp, innefattande igelkott- och borstigelkottsläktena. Guldsteklarna ha i art. felaktigt uppräknats bland gaddsteklar; jfr Guldsteklar. L-e. Aculeus, lat. Se Gadd. Açumbre, spanskt vinmått, motsvarande 2,017 liter, 1 acumbre = 4 cuartillos = 16 copas. 1 cantara l. aroba = 8 açumbres. Acusticus, lat., fysiol. Se Hjärnnerver. *Acuta, mus. Se Scharf. Acvinau, ind. myt. Se Asvinerna. Ad., vid växtnamn förk. för M. Adanson. Ada, marknadsplats i ungerska komitatet Bács-Bodrog, på högra stranden af Theiss. Ångbåtsstation. 12,500 inv. (1910), mest ungrare, som idka åkerbruk, boskapsskötsel och fiske. Ada-basar, stad i turkiska sandjaket Ismid, Mindre Asien, 38 km. ö. om Ismid, vid anatoliska järnvägen. Omkr. 24,000 inv. A. ligger i en bördig trakt vid floden Sakaria och drifver liflig handel med frukt, spannmål, trä och alster af boskapsskötsel, hvilka varor till största delen gå till Konstantinopel. Säte för en armenisk biskop. E. A-t. Ada Christen, pseudonym. Se Friderik, Christiane. Adad-nirari, assyriska konungar. Se Assyrien, sp. 255-256. Adafudia, stad i mellersta Sudan, vid en biflod till Djoliba, s. ö. om Timbuktu. Adalbert vom Thale [-fåmm-], pseudonym. Se Decker, Karl von. Adalgisa, kvinnoroll (druidisk prästinna; sopran) i operan "Norma" af Bellini (se denne). Adalin, farm. med., sömnmedel, utgöres af brom-dietyl-acetylurinämne (C₂H₅)₂ Br . C . CO . NH . CO . NH₂, ett hvitt, kristalliniskt, nästan luktlöst, något bittert smakande pulver, föga lösligt i vatten. Medlet är rätt verksamt och ges i dos af 0,25-1,5 gr. mot aftonen. C. G. S. *Adam, Paul, fransk romanförfattare, dog 2 jan. 1920. Adam af Saint Victor [sä viktår], latinsk skald från 1100-talet, kanonikus i S:t Victor, var en af de tidigaste kyrklige hymndiktare, som förlänade sina sekvenser den strängare form, den noggrannare rytmik, som musiken kräfde, men som under 1000-talet vårdslösats. Hans formbehärskning och karaktärsfulla, ordknappa framställning göra honom till en af den liturgiska diktningens mera betydande representanter. A:s Oeuvres poétiques utgåfvos med lefnadsteckning 1858 i 2 bd af L. Gautier. Adamantom, med. Se Tändernas sjukdomar och vård, sp. 761. *Adamaua (Adamawa). Efter Världskrigets slut är A. deladt mellan Frankrike och England, så att Frankrike förvaltar den östra och större delen, England den västra och mindre. E. A-t. *Adamello. Vid A. utkämpade italienarna segerrika strider med österrikarna 11 och 29 april 1916. Adametz, Leopold, österrikisk husdjursforskare, f. 11 nov. 1861 i Brünn, aflade 1884 statsexamen vid Hochschule für bodencultur i Wien, blef 1886 filos. doktor i Leipzig, tjänstgjorde 1887-91 som assistent och docent, sedan 1890 som e. o. professor i husdjurslära och mejerihushållning vid ofvannämnda högskola, blef professor i samma ämnen i Krakau 1891 och i husdjurens skötsel och morfologi i Wien 1898. Efter Världskriget kallades han att som sakkunnig ordna den högre landtbruksundervisningen i Polen. Till en början arbetade A. i synnerhet på det mejeribakteriologiska området, men sedan 1892 har han egnat sig företrädesvis åt husdjursskötsel, särskildt åt utforskandet af nötkreatursraserna i första rummet i Österrike och Balkanländerna med deras primitiva raser, samt sedan 1907 sysslat med karakulrasens acklimatisering och användning i Europa (för skinnets skull). Bland A:s skrifter må nämnas studier öfver Bos europæus och Capra prisca samt Studien über die mendelsche vererbung der wichtigsten rassenmerkmale der karakulschafe bei reinzucht und kreuzung mit Rambouillet (1917), Herkunft und wanderungen der Hamiten, erschlossen aus ihren haustierrassen (i "Osten und Orient" 1920). A. är led. af Landtbruksakad. (1915). A-r. Adam från Düren (Adam von Düren), tysk medeltidsarkitekt, som under senare delen af 1400-talet och början af 1500-talet var verksam i Sverige (Linköpings domkyrka, Gottland, Glimmingehus, Lunds domkyrka). Adam i Kälkestad. Se Kälkborgare.