rappellerades i onåd af hertigen-regenten 1795 och blef då kommissionssekreterare i Madrid, var chargé d'affaires där från 1798 och envoyé 1805-06 samt därefter envoyé i London 1807-08, ånyo i Spanien 1808-09 och hösten 1809 minister vid fredsunderhandlingarna i Jönköping. I armén hade A. avancerat till kapten 1787 och major 1790; han upphöjdes 1810 till friherre, men afböjde flera honom efter statshvälfningen erbjudna ministerposter. Som led. af konstitutionsutskottet vid 1812 års riksdag sökte A. verka för största möjliga inskränkning af tryckfriheten. Han skildras som skicklig diplomat och förde 1808 i London de viktiga förhandlingarna om den engelska hjälpsändningen till Sverige under general Moore. Jfr S. Clason, "Gustaf IV Adolf och general Moore" (i "Hist. tidskrift", 1912). V. S-g. *Adlerfelt. 1. Gustaf A. Hans "Histoire militaire de Charles XII" utkom 1919 i sv. öfv. efter förf:s originalmanuskript ("Karl XII:s krigsföretag 1700-1706") af S. E. Bring. Adlergebirge (Adlerbergen). Se Sudeterna, sp. 655. Adlergrundet, stenrösen och stora stenar, spridda öfver en sträcka af omkr. 35 km. mellan Bornholm och Rügen. Dess minsta djup är 5,6 m. *Adlersparre. -- 2. I Georg A:s jämtländska födelsebygd restes 1909 vid Hofvermo på en kal höjd strax invid Storsjön en minnessten öfver honom, försedd med porträttmedaljong i brons, modellerad af Sigrid Blomberg, och inskriptionen "Fäderneslandets räddare, frihetens väktare, folkets vän". Om innebörden och värdet i A:s insats i 1809 års händelser har under de senaste åren förts åtskillig polemik, hvarunder den traditionella panegyriska uppfattningen af A. undergått välbehöflig revision och öfverdrifter i motsatt riktning äfven förekommit. Att A. tog initiativet till förslaget om upprättande af justitieombudsmannainstitutionen är bevisligt. Georg A:s namnteckning återges å pl. III till art. Autograf. Jfr bl. a. B. Sjövall, "Den Adlersparreska revolutionen" (i "Hist. tidskrift", 1907) och "Georg A. och tronfrågan 1809" (1917; rec. i "Hist. tidskr." s. å. af P. Sörensson), och S. Clason, "Vårt hundraårsminne: krisen 1808-1809" (i "Hist. tidskr.", 1909). -- Georg A:s yngre son, grefve Rudolf A., f. 21 aug. 1819 i Varnum, Värmlands län, d. 21 okt. 1908, blef 1838 underlöjtnant vid Svea artilleriregemente och 1839 vid Livregementets husarer. Han blef löjtnant 1845, tog afsked ur armén 1847 och egnade sig sedan åt bruksdrift i Värmland. Han var 1867-74 och 1878-85 led. af Första kammaren. Med honom utslocknade släktens grefliga och friherrliga ättgren. V. S-g. Adlersteen [-sten], Jöran, friherre, ämbetsman (hette före adlandet 1681 Piehlman), f. omkr. 1640 i Stockholm, d. 10 mars 1713, förde 1680 som led. af Johan Gyllenstiernas ambassad till Köpenhamn förhandlingar om en svensk-dansk myntkonvention, blef 1687 led. af reduktionskommissionen i Skåne och påbörjade en 1694 af Kammarkollegium underkänd ny skattläggning i detta landskap. Som generalkrigskommissarie 1700-06 ledde han bl. a. truppernas öfverförande till östersjöprovinserna 1700-01, och som landshöfding i Skåne, från 1706, verkade han 1709-10 för Blekinges försvar mot danskarna. Han upphöjdes 1707 i friherrligt stånd. V. S-g. *Adlerz, G., dog 11 nov. 1918 i Norrköping. -- A. redigerade och skref för Nordisk familjeboks 2:a uppl. de entomologiska artiklarna på bokstäfverna D-S (1906-18). Sedan 1905 var han led. af Vet. akad.

Gottfrid Adlerz. 2. Ernst A., den föregåendes kusin, botanist, f. 6 nov. 1854 i Linköping, d. 8 mars 1918 i Örebro, blef filos. doktor i Uppsala 1882 och lektor i naturalhistoria och kemi i Örebro 1884. Han behandlade knoppfjällens anatomi (akad. afh. 1881) och ranunkulacéernas fruktväggsbyggnad (lektorsspec. 1884), företog många resor inom och utom landet samt blef framstående kännare af de kritiska släktena Hieracium och Rubus. Företrädesvis egnade han sig dock åt Sveriges bryologi och utgaf Bladmossflora för Sveriges lågland (1907). 2. C. Lmn. Adly pascha, egyptisk statsman. Se Egypten. Suppl. Ad mediam, romersk koloni. Se Mehádia. *Administrator. -- Benämningen användes bl. a. om den af påfven utsedde förvaltaren af ett biskopsstift "sede impedita", d. v. s. då biskopen med våld hindrats att själf förestå det. Under reformationstidehvarfvet var i Tyskland administrator titeln för de af domkapitlen valde protestantiske furstar, som förvaltade förut katolska, men till protestantismen öfvergångna stift. V. S-g. *Admiralitets-öarna förvaltas, sedan Tyskland under Världskriget förlorat dem, liksom dettas öfriga besittningar, tillhörande Nya Guinea och belägna s. om ekvatorn, af Australiska statsförbundet som mandatområde under Nationernas förbund. E. A-t. Admiralty Board [ä'dmirölti bå'öd], eng. Se Board. Admiralty island [ä'dmirölti ailönd], ö i Alexander-arkipelagen, vid Nord-Amerikas västkust, på 134° 15' v. lgd och mellan 57° och 58° 25' n. br. Den omges af trånga sund, som i n. och ö. skilja den från fastlandet, i s. från ön Kuprianov och i v. från öarna Sitka och Tjitjagov. Ön är 180 km. lång, uppfylld af tätt skogbevuxna berg och rik på strömmar. Dess urinvånare, tlinkiterna, en nordvästamerikansk indianstam, bebo ännu kusterna, men inga kolonister finnas, ehuru både kol och kopparmalm finnas där. E. A-t. Admonitionsbetyg. Se Betyg, sp. 177. Admontervitriol, tekn., blågröna kristaller, bestående af en blandning af kopparvitriol och järnvitriol, som erhålles genom förarbetning af järnhaltig kopparmalm, utan att järnet afskiljes G. L-m. Adnjetjåkko, berg 16 km. s. om Abisko, 1,694 m. ö. h., söderut begränsadt af Alesätnos dalgång. På dess nordöstra sida ligger en betydande glaciär. O. Sjn.