Ado [ä'de]. Se Addo. Suppl. *Adolf, storhertig af Luxemburg, afled 17 nov. 1905 på slottet Hohenburg; hans gemål, storhertiginnan Adelheid, afled 24 nov. 1916 på slottet Königstein. Deras son Vilhelm, f. 1852, blef storhertig vid faderns död och afled 25 febr. 1912 på slottet Berg. *Adolf Fredrik, församling i Stockholm, delades 1906 i tre församlingar: Adolf Fredrik, Gustaf Vasa (se d. o.) och Matteus (se d. o.). 17,633 inv. (1919).

Adolf Fredriks kyrka. Adolf Fredriks kadettkår. Se Kadett. Adolfsfors, bruksegendom i Köla socken, Värmland, var förr järnbruk, privilegieradt 1744, men är numera nedlagdt, har trämassefabrik, såg och kraftstation. Areal 1,985 har, mest skogsmark. Tax.-v. för jorden (1917) 278,600 kr., för industrianläggningarna (1920) 216,700 kr. Egare Adolfsfors a.-b. O. Sjn. Adolfsström. Se Nasafjället. Adonald, konung. Se Langobarder, sp. 1152. Adoni [ä'döni] l. Advani, stad i brittisk-indiska distriktet Bellary, presidentskapet Madras, 65 km. n. n. ö. om Bellary, vid Bombay-Madras-järnvägen, 415 m. ö. h. 31,643 inv. (1911), som hufvudsakligen idka silkes- och bomullsväfning. A. anlades på 1200-talet, intogs 1698 af Aurangzib och kom sedermera under Haidarabad. 1778 angreps det af Haidar Ali, eröfrades 1786 af Tippo Sahib och kom 1799 under England. Adoptant, som antagit adoptivbarn. Se Adoption (äfven i Suppl.). *Adoption. Genom lagen 14 juni 1917 har äfven i Sverige beredts rättslig möjlighet att med domstols tillstånd anta adoptivbarn. För att sålunda få adoptera fordras 25 års ålder; gift person får i regel adoptera endast i förening med sin make. Adoption förutsätter samtycke af den, som skall adopteras, för så vidt han fyllt 12 år, samt af hans föräldrar (eller åtminstone den af dessa, som har vårdnaden om honom), om han är under 21 år, eller af hans förmyndare, om han är äldre och förklarad omyndig. Domstolens tillstånd ges ej, utan att adoptionen befinnes lända till gagn för det tillärnade adoptivbarnet samt adoptanten har uppfostrat eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning till adoptionen föreligger; den, som själf har bröstarfvinge, tillätes ej utan tungt vägande skäl antaga adoptivbarn. Kommer adoption till stånd, har densamma den verkan, att adoptivbarnet får sådan rättslig ställning i förhållande till adoptanten (men ej till dennes släktingar), som om det varit hans barn med äktenskaplig börd. Beträffande adoptivbarnets arfsrätt gäller likvisst det förbehåll, att den ej får inkräkta på den laglott, som tillkommer adoptantens bröstarfvingar. Emot egna föräldrar har adoptivbarnet sin försörjningsskyldighet kvar; arfsrätt efter egna släktingar förlorar barnet ej heller. Adoptant, som öfverlefver sitt adoptivbarn, får ej ärfva detta, så länge någon af dess egen släkt finnes i lifvet; allenast hvad barnet förut kan ha ärft efter endera af adoptivföräldrarna, ärfver den andre af dessa tillbaka, om han skulle öfverlefva adoptivbarnet och detta ej efterlämnar egna afkomlingar. Nu nämnda begränsade arfsanspråk öfvergår på adoptivföräldrarnas (eller adoptantens) bröstarfvingar, om bägge föräldrarna (eller adoptanten) gått bort före adoptivbarnet. Adoptivförhållandet kan, medan adoptant och adoptivbarn bägge äro i lifvet, häfvas af domstol, på parternas samfällda begäran äfvensom på ansökan af endera, om särskilda af lagen angifna skäl föreligga. -- Med den svenska lagen om adoption, tillkommen efter gemensamma skandinaviska förarbeten, öfverensstämmer ganska nära en norsk lag om samma ämne 2 april 1917. C. G. Bj. Adoptivbarn. Se Adoption. Suppl. Ador [a'dår], Gustave, schweizisk statsman, f. 23 dec. 1845 i Genève, blef 1869 praktiserande advokat i sin födelsestad och kom snart att spela en framträdande roll i kantonen Genèves politiska lif. Han invaldes 1874 i dess Stora råd, blef medlem af kantonens regering och genomförde i dess politik en liberal, af religiös tolerans präglad politik i stället för den förut rådande radikala. A. blef 1889 en af Genèves ombud i Schweiz' nationalråd och var 1901-02 dettas president samt trädde där i spetsen för den liberala centern, som motsatte sig alltför stor administrativ centralisation. Han var Schweiz' generalkommissarie vid världsutställningen i Paris 1900. A. har under många år varit en bland de ledande i Internationella kommittén för Röda korset och dennas president. Han blef juni 1917 medlem af schweiziska förbundsrådet och chef för utrikesdepartementet efter Hoffmann, hvilken nödgades af gå, enär han understödt socialisten Grimms försök att framföra ett tysk-österrikiskt fredsanbud till ryska