regeringen. A. öfvertog 1918 i stället ledningen af inrikesdepartementet och valdes dec. s. å. till förbundsrådets president för 1919. På denna post inlade han stora förtjänster om tryggandet af Schweiz' permanenta neutralitet äfven i händelse af dess inträde i Nationernas förbund och förhandlade personligen i Paris därom samt om upphörande af de savojiska gränsområdenas neutralisering. Vid Nationernas förbunds andra delegeradeförsamling i Genève 1921 utsågs han till dess hederspresident. V. S-g. Ados-apparat, tekn., automatisk apparat för kontinuerlig bestämning af kolsyrehalten i rökgaser, i och för kontroll af eldningens (se d. o.) riktiga skötsel. En annan, mycket sinnrik apparat, kallad "Mono", för samma ändamål, och som kan användas äfven för automatisk bestämning af andra beståndsdelar i gasblandningar, har konstruerats af den svenske öfveringenjören Olof Rodhe. K. A. V-g. Adoxaceæ, bot., örtfamilj af ser. Rubiales. Se Adoxa. Adrana, lat., namn på en flod i chatternas land, möjligen Eder. *Adrenalin, fysiol.-kem., med., den väsentligen verksamma substansen i binjurarna (se Bi-njure), har genom senare årens forskningar blifvit väl kändt. Dess formel är C₉H₁₃NO₃ eller, närmare bestämdt, (OH)₂C₆H₃ . CH(OH)CH₂ . NH . CH₃, d. v. s. dioxifenyl-etanol-metylamin. Sannolikt uppstår adrenalinet genom omvandling af aminosyran tyrosin (se d. o.) i ägghvita; dess kemiska modersubstans är ytterst pyrokatekin (se d. o.) eller ortodioxibensol. Adrenalinet har af v. Fürth och japanen Takamine (1900-01) på syntetisk väg framställts i rent tillstånd såsom ett kristalliniskt ämne. Märgsubstansen i människans binjure torde innehålla 4-5 mg. adrenalin, som ständigt produceras och afges till det venösa blodet i mängd af omkr. 0,2 gr. på dygnet; i blodet förstöres det raskt, och dess koncentration i detta är alltid mycket liten. Adrenalinet har egenskapen att reta de sympatiska nervernas periferiska ändapparater i organen och framkalla däraf beroende verkningar. Bland dessa märkas främst sammandragningen af blodkärlen, både artärer, kapillärer och vener. Insprutas adrenalin i blodet, är den allmänna kärlsammandragningen med åtföljande stark blodtryckstegring helt kortvarig (1-2 minuter); anbringas medlet lokalt, räcker blodkärlens sammandragning på det behandlade stället betydligt längre. Lungkärlen kontrahera sig ej. Genom stark stegring af blodtrycket kan pulsen af adrenalin tillfälligt förlångsammas (vagusretning); i öfrigt påskyndas pulsen genom retning af hjärtats påskyndande nerv (acce'lerans), som tillhör det sympatiska systemet. Organ med glatt muskulatur påverkas i olika riktningar, beroende på, om sympatiens i dem verkar som retande eller hämmande nerv. Pupillen vidgas (verkan af den pupillutvidgande muskeln i ögat), och lifmodern sammandrar sig, medan mage, tarm och urinblåsa i stället slappna, likaså musklerna i luftrörens (bronkernas) väggar uti lungorna. Afsöndringen af tårar och saliv ökas, af galla, pankreassaft och urin däremot minskas. Alla dessa verkningar framträda väsentligen efter insprutning af adrenalin i blodet; men därvid äro äfven mycket små mängder (några hundradels eller tusendels mg.) verksamma. Insprutas ämnet under huden, blir effekten i hög grad försvagad, och nedsväljes det, märkes nästan ingen allmän verkan alls. Adrenalinet har fått en omfattande terapeutisk användning: för att hindra blödningar såväl vid operationer som af andra orsaker (blödningar från näsa, mun och svalg, blåsa, lifmoder m. m.); vid blödarsjuka (hemofili); vid hjärtsvaghet och kollaps (höggradig nedsättning af de viktigaste lifsförrättningarna); vid astma, som beror på luftrörskramp o. s. v. Numera används i praktiken mest syntetiskt framställdt adrenalin, vanligen kalladt suprarenin, i form af saltet suprareninum hydrokloricum i lösning l : 1000, som ofta ytterligare spädes efter omständigheterna. Intravenöst insprutas 1/2-1 kbcm. (1/2-1 mg. substans), subkutant 1 kbcm. eller mer. Till intagning ges 5-30 droppar. C. G. S. *Adressat. Se äfven Försändelse. *Adressbyrå. De 1883 i Stockholm inrättade 4 adresskontoren för arbeterskor och arbetsgifvare nedlades 1911. Adriano (Colonna), ung ädling, roll (för sångerska, sopran), i operan "Rienzi" af R. Wagner (se denne, sp. 302, och Rienzi). *Adrianopel tillhör sedan 1919 Grekland. Efter rysk-turkiska kriget 1877-78 hade A:s befästningar visserligen förstärkts, men då 1912 Första Balkankriget utbröt, voro de dock omoderna i likhet med bestyckningen, hvilken dessutom var i saknad af allt pansarskydd. 22 okt. 1912 började staden, som försvarades af Schukri pascha med omkr. 45,000 man, inneslutas af 2:a bulgariska armén, som i slutet af månaden förstärktes af serbiska trupper och i mars 1913 ytterligare förstärktes, så att belägringshären slutligen uppgick till omkr. 100,000 man och omkr. 140 belägringspjäser under general Ivanovs befäl. Efter långvarig beskjutning och smärre ömsesidiga anfall igångsattes 24 mars 1913 ett allmänt anfall; framskjutna ställningar intogos under den 25, och den 26 stormades staden med sådan framgång, att Schukri pascha vid 2-tiden måste uppge fästningen. I preliminärfreden i London 30 maj 1913 afträdde Turkiet bl. a. A., som tillföll Bulgarien. Under det s. å. utbrutna Andra Balkankriget besatte turkarna 23 juli A. utan nämnvärdt motstånd från bulgarerna, och i freden 29 sept. afstods A. till Turkiet. Under Världskriget bombarderades A. af engelska flygare 14 april 1916; efter dess slut tillföll det 1919 Grekland; detta bekräftades 1920 i den dock aldrig ratificerade freden i Sèvres. L. W:son M. Adrian Zelinský, pseudonym. Se Sabina, K. Adrienne. Se Andrienne. Adrienne Lecouvreur [-iä'n lekovrör], skådespel af Scribe och Legouvé, uppf. i Stockholm 1851 (se Lecouvreur). Adshidarja, vik. Se Karabugas. Adsum, lat., jag är tillstädes. *Adulis, fornstad, låg på västkusten af Röda hafvet i nuv. italienska kolonien Eritrea. Fornlämningarna vid Zula (se d. o.) ha varit föremål för italienska gräfningar, hvarvid funnits en Ara solis adulitana, hus och kyrkor mest från den "axumitiska" etiopstaten, som blomstrade ungefär 300 till 500 e. Kr. (jfr Axum). Litt. bl. a.