1917) och "Peder Galts depescher 1622-1624" (i "Hist. handl.", 1920) och verkat som föreläsare på hembygdsforskningens område. 2. V. S-g. 'Ahrenberg, J. J., dog 10 nov. 1914. Ahrgau, Ahrdalen. Se Ahr. *Ahriman. Se Mazdeism. Ahuachapan, stad i republiken Salvador, 30 km. n. v. om Sonsonate, 758 m. ö. h., på en fruktbar slätt. 24,151 inv. (1916), hvaraf omkr. hälften fullblodsindianer. A. var förut medelpunkt i ett viktigt sockerdistrikt, där nu mest kaffe odlas. I närheten finnas varma svafvelkällor. E. A-t. Ahuaializapan, urspr. namnet på Orizaba. *Ahuramasda. Se Mazdeism. Ahuriri, uthamn. Se Napier, stad. Ai var en gammal kananeisk stad, som styrdes af en konung på Josuas tid. Israeliterna angrepo den först förgäfves, men lyckades sedan eröfra den, hvarpå den förstördes (Jos. 7-8). Längre fram i Israels historia uppträder staden under namnet Ajjat (Es. 10: 28) eller Ajja (Neh. 11: 31). Dess läge motsvarar förmodligen det nuv. ruinstället Et-Tell, s. ö. om Betel. E. S-e. Ai, zool. Se Sengångare. *Aicard, Fr. V. J., dog 13 maj 1921. Han blef 1909 led. af Franska akad. efter Fr. Coppée. Aida, opera (med kvinnlig hufvudroll af samma namn, slafvinna och eg. etiopisk konungadotter; sopran) af Verdi (se denne, sp. 1211). *Aide, Hamilton, dog 13 dec. 1907 i Ascot. *Aidin besattes 2 juli 1919 af turkiska trupper, men återtogs 4 juli s. å, af grekerna, som 8-9 aug. där tillfogade turkarna ett stort nederlag. Aigai (nu Lipso), fornstad i Mysien. Tyskar ha där vid Nimrud Kalessi utfört gräfningar 1886, som bragt i dagen stadsmurar, teater, stadion, tempel, torghallar och rådhus. Se R. Bohn, "Alterthümer von Aigai" (1889). - 2. Macedoniens hufvudstad (se Macedonien). J. C. Aigis [a'j-], grek. Se Egid. Aigueperse [ägpä'rs], stad i franska dep. Puy-de-Dôme, vid Lyonjärnvägen, i en mycket fruktbar trakt. 2,115 inv. (1911). A. har en vacker gotisk kyrka, hvars äldsta delar äro från 1259, med målningar af Mantegna och Ghirlandajo, Jacques Delille föddes i A. I närheten ligga ruinerna af slottet Montpensier. E. A-t. Aiguillon [ägijå'], stad i franska dep. Lot-et-Garonne, nära Lots mynning i Garonne, vid järnvägen Bordeaux-Cette. 2,886 inv. (1911). A., romarnas Acilio, är amfiteatraliskt byggdt, har rester af ett gammalt befäst slott, som 1345-46 förgäfves belägrades af Johan den gode i kriget mot engelsmännen. Vid kyrkan i A. ligger en 10 m. hög romersk mur med fyra arkader och 2 km. från A. det stora romerska tornet Tourasse. Henrik IV gjorde A. till hertigdöme 1599. E. A-t. Aikava, stad. Se Sado 2. Aiken [ei'kin], stad i South Carolina, Förenta staterna, 22 km. n. ö. om Augusta. 3,911 inv. (1910). A. är en viktig järnvägsknutpunkt och klimatisk kurort. E. A-t. Aiken [ei'kin], Conrad Potter, nordamerikansk skald, f. 5 aug. 1889 i Savannah, vardt 1912 bachelor of arts vid Harvard, har utgett ett antal diktsamlingar (Earth triumphant, 1914, The jig of Forslin, 1916, Nocturne of remembered spring, 1917, The charnel rose, 1918), i hvilka han på fri vers med eurytmisk och musikalisk formgifning behandlar morbida, stundom dekadenta ämnen. Scepticisms (1919) innehåller essayer om modern diktning. R-n B. Aikio, Matti, norsk författare, f. 18 juni 1872 i Karasjok af lapska föräldrar, lärde sig norska först i 18-årsåldern, vardt student 1896 och tog "andenexamen" 1897 samt har sedan varit lärare och tidningsman. Under sitt ursprungliga namn, Mathias Isaksen, skref han i pressen; hans första roman, Kong Akab, utkom 1904. Folklifsskildringarna från Finmarken, I dyreskind (1906), och romanen Hebræerens sön (1911) ha väckt mesta uppmärksamheten. A. har äfven utgett Ginungagap (1907) och Polarlandsbreve (1914). R-n B. Ailette [älä'tt] l. Lette, en 63 km. lång biflod fr. v. till Oise, som flyter genom franska dep. Aisne. Höjdsträckningen s. om A. mellan denna flod och Aisne var under Världskriget föremål för långvariga strider (se Aisne. Suppl.). Sedan tyskarna efter slaget vid Chemin des Dames, 24 okt.-2 nov. 1917, nödgats gå tillbaka öfver A., vidtog på dennas högra (norra) strand ett ställningskrig, som varade ända till 27 maj 1918, då 7:e tyska armén (v. Boehn) tillkämpade sig öfvergången öfver floden, kastade tillbaka den motstående 6:e franska armén (Duchesne) och satte sig i besittning af hela den ofvannämnda höjdsträckningen. I slutet af sept. s. å. måste tyskarna åter gå tillbaka öfver A., hvars högra strand de dock höllo besatt till 10 okt. Se Världskriget, sp. 222, 237 och 243. H. J-dt. Ailio [a'iliå], Julius Edvard, finländsk arkeolog, f. 19 juli 1872 i Loppis (Tavastland), blef student 1892, egnade sig efter företrädesvis geologiska studier åt arkeologien, med stenåldern som specialgebit, blef filos. licentiat 1909 på afh. Die steinzeitlichen wohnplatzfunde in Finland (2 bd) och 1910 docent i arkeologi vid universitetet. Han hade redan 1899 trädt i historiska museets tjänst och blef 1916 konservator (föreståndare för den förhistoriska afdelningen) vid Nationalmuseet. Bland A:s öfriga skrifter må nämnas Die dauer der steinzeitkultur im Norden (i "Festskr. för O. Montelius", 1913) och Die geographische entwicklung des Ladogasees in postglacialer zeit und ihre beziehung zur steinzeitlichen besiedelung (i "Fennia", 38, 1915). A. är socialdemokrat och inträdde som sådan efter marsrevolutionen 1917 i senaten, men afgick jämte meningsfränder redan i sept. s. å. Från 1919 har A. tillhört riksdagen. T. C. Ailly [aji], by i franska dep. Meuse vid Mosel, 2 km. s. ö. om S:t Mihiel. A. och det ö. därom belägna skogspartiet (Ailly- och Apremont-skogarna) besattes under Världskriget i sept. 1914 af tyskarna, som här anordnade en befäst ställning gent emot de franska ställningarna n. v. om Toul. Det nämnda skogspartiet blef sedermera föremål för upprepade strider (se Apremont. Suppl.). H. J-dt. d'Ailly [daji], Gustaf Adolf Hack, malakolog, ämbetsman, f. 28 okt. 1855 i Karlskrona, blei student 1875 och kontorsskrifvare i Järnvägsstyrelsen 1887 samt var 1907-20 byråchef där. Han var 1907-19 en af Stockholms stadsfullmäktige. Från trycket har d'A. utgett