stormakternas ingripande 28 nov. 1912 i Valona proklamerades som oberoende stat, hvarefter en ambassadörkonferens i London 20 dec. s. å. fastställde grunderna för dess styrelse. Dess område hade förut betydligt beskurits genom Berlin-kongressen (1878), som åt Österrike, Montenegro, Serbien och Grekland lämnade delar af A., och inskränktes ytterligare genom den provisoriska gränsreglering, som uppgjordes på Londonkonferensen. Denna tillsatte en internationell kontrollkommission för A. (juli 1913) och beslöt, att högsta makten i landet skulle utöfvas af en medlem af ett europeiskt furstehus. En albansk deputation erbjöd kronan åt prins Vilhelm af Wied (se Vilhelm I, furste af A.), som 7 mars--3 sept. 1914 var A:s regent, med titeln impret (af lat. imperator). Vid Världskrigets utbrott lämnade han och de fleste medlemmarna af kontrollkommissionen A., där nu en tids anarki inträdde. Den maktlystne albanen Essad pascha (se d. o. Suppl.), som en tid varit allrådande minister under prins Vilhelm, men i maj 1914 fördrifvits till Italien, återvände sept. s. å. och sökte i Durazzo upprätta en centralregering öfver hela A., men italienarna ockuperade (19 okt.) Valona, som de förvandlade till en hjälpbas för vidare operationer i landet, och grekerna besatte (nov.), trots makternas förbud, norra Epirus, hvarjämte i Skutari bildades en lokal styrelse och mirditer och malissorer styrdes af sina stamhöfdingar. Oredan ökades 1915, då serbiska armén återtågads genom A. till hafskusten, hvarunder den besatte Skutari (29 juni) och Durazzo (5 juli). Österrikiska trupper under v. Kövess inryckte jan. 1916 i A. och besatte större delen af landet (utom Nord-Epirus och Valona). Under tiden hade Italien förklarat Österrike krig (23 maj 1915) och (20 dec. s. å.) i Valona landsatt 30,000 man, af hvilka en del detacherats norrut för att understödja Essad vid försvaret af Durazzo. I jan. 1916 utrymde återstoden af serbiska armén A. (och öfverfördes till Korfu), hvarefter vidtog ett långvarigt ställningskrig i södra A. mellan de österrikiska och de italienska stridskrafterna, som ömsesidigt bundo hvarandra. Först i juli 1918, då italienska och franska trupper från Salonikifronten ingrepo och äfven österrikarna erhöllo betydliga förstärkningar, kom det till allvarligare strider n. ö. om Valona (vid Berat). I samband med bulgariska arméns nederlag och återtåg i sept. 1918 drog sig äfven Pflantzer-Baltins armé tillbaka och utrymde slutligen (i okt.) A. Italien sträfvade nu att göra A. till ett autonomt land under italienskt beskydd, och på fredskonferensen i Paris voro äfven planer uppe på delning af A. mellan Italien, Jugoslavien och Grekland. Albanerna själfva kräfde genom en till Paris sänd delegation fullt oberoende och tillsatte 1920 ett regentskapsråd, som tog sitt säte i Tirana. Dess ställning stärktes, då italienska regeringen utrymde Valona-området, utom ön Saseno, och erkände A:s oberoende, hvarefter A. dec. s. å. vann inträde i Nationernas förbund. Dess gränser mot Jugo-Slavien och Grekland bestämdes af ambassadörkonferensen först på hösten 1921, och kort förut beslöt Nationernas förbunds delegeradeförsamling att till A. sända en "rapportörskommission" för att undersöka förhållandena i gränsområdena, sedan albanerna vädjat till förbundet med anledning af jugoslaviska och grekiska öfvergrepp. Denna kommission har ännu (1922) ej aflämnat sin rapport. Jfr F. Gibert, "Les pays d'Albanie et leur histoire" (1914; med bibliografi), och C. Chekrezi, "Albania past and present" (1920). ^{E. A--t. V. S--g. H. J--dt.} Albanus den helige. Se Selje. Albany [<over>å</over>'lbəni]. 1. Hamnstad i Väst-Australien, station för Peninsular and oriental companys postångare. 3,980 inv. (1921). A. är starkt befäst sedan 1892 och en af de viktigaste punkterna för det australiska kustförsvaret. Den stora telegraflinjen, som längs Stora Australiagolfen förbinder A. med Syd-Australien, är från A. till Port Eucla, vid Väst-Australiens gräns, 1,292 km. lång. -- 2. Stad i Förenta staterna, Georgia, på högra stranden af Flint river, 276 km. v. om Brunswick. 8,190 inv. (1910). Viktig järnvägsknutpunkt och utförselplats för bomull. 1--2. ^{E. A--t.} *Albany, hertigtitel. Hertig Karl Edvard af Sachsen-Koburg och Gotha tillträdde regeringen 1905 och afsade sig sina tronrättigheter 14 nov. 1918. -- Se äfven Stuart 1, 4, 7 och 8. Albategnius. Se Bettani. Albay [-ba'j]. 1. Provins på sydligaste delen af ön Luzon, Filippinerna, 4,107 kvkm. 247,075 inv. (1905). -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, vid A.-bukten, som där bildar en utmärkt hamn. Omkr. 43,000 inv. Liflig handel med vin och tobak. -- 3. Volcano de A. l. Mayon, vulkan i nämnda provins. 2,175 m. ö. h. 1--3. ^{E. A--t.} Albeniz [-ni's], spanska pianister. 1. Pedro A., f. 1795, d. 1855, elev af Herz och Kalkbrenner i Paris, från 1830 professor vid det nya konservatoriet i Madrid, stod i högt anseende som främste representant för den spanska pianokonsten, utbildade de fleste nyare spanska och sydamerikanska pianister och utgaf en mängd tonsättningar för sitt instrument samt en pianoskola. -- 2. Isaac A., f. 1860, d. 1909, i barndomen elev af Marmontel i Paris, därefter af konservatoriet i Bruxelles, gjorde virtuosfärder, blef spansk hofpianist och komponerade pianosaker (bl. a. sviterna Iberia och Catalonia), ett oratorium, visor, operetter (s. k. zarzuelas) och operor. 1--2. ^{E. F--t.} *Alberdingk-Thijm. -- Paul A. dog 1904. Alberich, mansroll (ondskefull och maktlysten dvärg från Nifvelheim; baryton) i musikdramerna "Rhenguldet", "Siegfried" och "Ragnarök" (Götterdämmerung) af R. Wagner (se denne, sp. 303--304 och 307). Alberon, fnfr. Se Oberon. Albers-Schönberg, Heinrich Ernst, tysk röntgenolog, f. 21 jan. 1865 i Hamburg, d. där 4 juni 1921, tog 1891 med. doktorsgraden i Leipzig, utbildade sig 1892--97 vid olika kliniker för gynekologi, inre medicin, pediatrik och kirurgi i Leipzig och Hamburg samt företog studieresor till Berlin, Wien och Paris. 1897 upprättade han tills. med d:r Deycke ett privat med. röntgeninstitut i Hamburg. Tidigare än de fleste af sina samtida hade A. en klar uppfattning af röntgenologiens betydelse för medicinen. Hvad som framför allt snabbt gjorde honom till den ledare han blef, var hans insikt därom, att röntgenologien för att kunna vetenskapligt med framgång bedrifvas helt