105 Albert 106 fordrar sin man. Han lämnade sin privata praktik och egnade sig helt åt utvecklingen af röntgeno- logien till en med. vetenskap. Genom sin hän- gifvenhet för sin uppgift förstod han att uppväcka krafter till hjälp i ar- betet. Omkring honom växte upp den stab af fysiker, tekniker och vetenskapliga med. medarbetare, som möj- liggjort det fruktbrin- gande arbete, som ut- gått från Hamburgsko- ian. De yttre förut- sättningarna för att ut- föra, sitt verk erhöll A., då han 1903 fick i upp- drag att å S:t Georgs sjukhus i Hamburg upprätta ett institut för röntgendiagnostik och röntgenterapi, vid hvilket han 1905 anställdes som aflönad specialläkare för röntgenologi. 1919 kallades han att bekläda den första ord. professuren i med. radiologi i Tysk- land, nämligen vid det nyinrättade universitetet i Hamburg. Af sitt tacksamma fädernesland fick A. mottaga flera sällsynta utmärkelser, och utlandet hedrade honom genom kallelse till hedersled, eller led. af olika med. sällskap, bl. a. Svenska läkare- sällskapet. A:s förnämsta verk är hans grundläggande arbete för röntgenteknikens uppbyggande och utveckling, framlagdt i hans bekanta lärobok Die Röntgentech- nik. Handbuch filr ärtzte und studierende (5:e uppl. 1919). öfver hela världen finner man spåren al A:s arbete för röntgentekniken, speciellt hans bländningsteknik och skyddsteknik, som skyddat röntgenologer och patienter för oberäkneliga skador, ehuru den blef för sent utbildad för att rädda honom själf. Hans upptäckt 1903 af röntgen- strålarnas inverkan på könskörtlarna är ock af genomgripande betydelse och har på ett ovärderligt sätt befrämjat såväl skyddstekniken som den terapi, som grundar sig på röntgenkastrationen. Inom de flesta grenar af röntgenterapien ha hans omsorgs- fulla undersökningar gett nya uppslag. Särskildt har han inom det med. fack, där han från början fått sin specialutbildning, gynekologien, gjort ett banbrytande arbete. Sin kanske största betydelse har A. dock haft genom det exempel, som han genom sitt röntgeninstitut och arbetet där gett åt de generationer af röntgenologer från hela värl- den, som där studerat. De fleste af Skandinaviens äldre röntgenläkare ha vid hans institut erhållit en värdefull skolning. A. var en af stiftarna (1905) af tyska Köntgensällskapet. Som utg. af tidskr. "Fortschritte auf dem gebiete der röntgenstrahlen" och af "Archiv und atlas der normalen und pato- logischen anatomie in typischen röntgenbildern", som han båda på ett mönstergillt sätt redigerade, gjorde A. tysk röntgenologisk forskning känd öfver hela världen. Själf utgaf A. 150 arbeten, öfver hvilka professor R. Grashey i en minnesruna i "Fortschritte auf dem gebiete der röntgen- strahlen" (bd 28, h. 3) lämnat en fullständig förteckning. Efter med utomordentlig själsstyrka burna svåra lidanden dukade A. under för en kräftsjukdom, som uppkommit på grund af röntgenskador å hans hän- der, ådragna under hans första röntgentid. Han var en läkarpersonlighet af stora mått: hängifven håg till vetenskaplig forskning förenade sig hos honcm med skarpt kritiskt förstånd, omutlig san- ningskärlek och betydande praktisk begåfning. Han var under det första årtiondet af 19CO-talet den förnämsta förgrundsfiguren inom den medicinska röntgenologien. G. F-11. Albert [albär], stad i franska dep. Somme, vid Ancre och nordbanan. 7,343 inv. (1911). A. har liflig industri, särskildt bomullsspinneri och väfveri, socker- och maskinfabriker. I närheten ligger en droppstensgrotta med förstenade vattenväxter. Under Världskriget utkämpades ö. om A., som låg omedelbart innanför de allierades, i okt. 1914 intagna försvarslinje i Sommeområdet, hårda strider mellan tyskarna och engelsmännen, hvarunder staden led betydliga skador genom artillerielden. 26 mars 1918 eröfrades A. af marintrupper tillhörande 18:e tyska armén (v. Hutier), men återtogs 22 aug. s. å. af 4:e engelska arméns (Rawlinson) vänstra flygelkår under de allierades samfällda offensiv (se Världskriget, sp. 169, 235 och 240). E. A-t. H. J-dt. Albert, belgiernas konung, f. 8 april 1875 i Bruxelles, son till grefve Filip af Flandern och Maria af Hohenzollern, efterträdde 23 dec. 1909 sin farbroder Leopold II på Belgiens tron. Vid Världskrigets ut- brott 1914 afslogo A. och hans ministrar ty- skarnas kraf på fritt genomtåg genom Bel- gien, som därefter blef en af krigets förnämsta skådeplatser och intogs så när som på ett litet stycke i s. Där vista- des A. såsom högste befälhafvare öfver bel- giska armén hela kri- get igenom bland sina trupper och lät ej fresta sig af anbuden att återfå sitt rike för affall från ententen. Han ådagalade stort personligt mod i striden och blef i högsta grad populär. Vid tyskarnas reträtt i nov.-dec. 1918 tog han åter hela riket i besitt- ning. A. är sedan 2 okt. 1900 förmäld med prin- sessan Elisabet af Bajern (f. 25 juli 1876), moder till Leopold, hertig af Brabant (f. 1901), Karl, grefve af Flandern (f. 1903), och Maria (f. 1906). Albert [älbot], A. Frederick Arthur George, engelsk prins, hertig af York, f. 14 dec. 1895 i York cottage vid Sandringham, är andre son till konung Georg V, blef sept. 1913 midshipman, deltog under Världskriget i Skagerak- slaget 1916 och befordrades till löjtnant, tillhörde från nov. 1917 luftvapnet, tjänstgjorde till 1919 -vid luftstationen Cranwell samt blef s. å. pilot och befordrad till kapten, hvarefter han i Cam- bridge upptog sina till följd af Världskriget upp- skjutna universitetsstudier. Juni 1920 erhöll han titeln hertig af York. V. S-g. Albert Honorius Karl, furste af Monaco,