Stiftelsens kapital utgjorde 1914 534,869 doll. Jfr Sverige-Amerikastiftelsen. Suppl. R-n B. American-scandinavian review, The [thi əme'rikn skändinei'viən rivjō']. Se American-scandinavian foundation. Suppl. Americus [əme'rikəs], stad i Georgia, Förenta staterna, 112 km. s. v. om Macon, på vänstra stranden af floden Muckalee. 8,063 inv. (1910). A. är en viktig järnvägsknutpunkt. Liflig handel med bomull. E. A-t. *Amerika. Järnvägsnätet är det största i någon världsdel och omfattar f. n. mer än 600,000 km., hvaraf omkr. fyra femtedelar inom Nord-Amerika. Enbart på Förenta staterna komma öfver två tredjedelar. Om fördelningen inom de olika länderna se Järnvägar (äfven i Suppl.) samt de skilda staterna. Inom Canada och Förenta staterna äro de förnämsta banorna pacifikjärnvägarna (se d. o.), hvilka särskildt i ö. förbindas af många nord--sydgående banor. I Mexico, där järnvägsbyggandet äfven försiggår i raskt tempo, gå de förnämsta banorna från Förenta staternas gräns mot Mexicos högplatå och sydöstgräns, hvarjämte järnvägarna öfver Tehuantepecnäset samt Manzanillo--Guadalajara--Mexico--Vera Cruz förbinda oceanerna. I Central-Amerika märkas tvärbanorna öfver kontinenten i Guatemala och Panama. Syd-Amerikas järnvägsnät är ännu det minst utvecklade. Tätast är det i Argentina, södra Brasilien och Chile, under det att öfriga delar af kontinenten ha endast enstaka järnvägsstycken. De viktigare sydamerikanska järnvägarna kunna med afseende på sitt ändamål fördelas i tre grupper, sådana, som afse förbindelser med eller mellan segelbara flodsträckor, de transandinska banorna samt den panamerikanska. Till den första gruppen hör ett stort antal smärre järnvägar särskildt på den atlantiska sidan af Syd-Amerika. Till de transandinska banorna, som i likhet med de nordamerikanska pacifikbanorna öfverskrida Andernas hufvudkedja, kan man förutom transandinska järnvägen (se d. o.), Buenos Aires--Valparaiso, räkna de banor, som från pacifikkusten föra upp på högplatåerna i Bolivia (Antofagasta--Uyuni och Arica--La Paz), Peru (Mollendo--Arequipa--Puno samt Oroyabanan) samt Ecuador (Guayaquil--Quito) och som genom den panamerikanska banan dels redan fått, dels komma att få förbindelse med den atlantiska kusten. Af den panamerikanska järnvägen, som skall förbinda New York med Buenos Aires och Chiles järnvägsnät, är den nordamerikanska sträckan färdig till Guatemalas gräns, inom Central-Amerika äro endast smärre stycken färdiga i Guatemala, Salvador och Nicaragua; af sträckan New York--Panama saknas omkr. 15 proc. I Syd-Amerika är banan klar inom Chile, Argentina och Bolivia, under det att i Peru, Ecuador och Colombia endast smärre sträckor äro färdiga, hvarför ännu minst 4,000 km. i den svåraste terrängen saknas. O. Sjn. Upptäcktshistoria. Nord-Amerika. Några större upptäckter eller förändringar af kartbilden ha under de senaste årtiondena ej gjorts och torde ej heller längre kunna göras i Nord-Amerika med undantag för området på gränsen till polarområdet. Däremot fortgår alltjämt den vetenskapliga utforskningen af världsdelens geografi, etnografi och ekonomiska resurser och, kan man säga, med i regel växande intensitet. Alaska har på grund af guldfynden och deras utnyttjande varit föremål för ett stort antal forskningsresor, och litteraturen har vuxit genom samarbete mellan forskare af flera skilda nationaliteter, om också af lätt insedda skäl Canada och Förenta staterna mest bidragit till den ökade kännedomen om landet och dess resurser. Så har t. ex. Förenta staternas geologiska undersökning under Brooks m. fl. sedan 1898 karterat stora delar af Alaska såväl geologiskt som topografiskt, hvarvid särskildt grufområdena varit föremål för mera detaljerade studier. Äfven Canada har deltagit i gränsområdenas utforskande. Bland mera märkliga resor och undersökningar må nämnas glaciärstudier i sydöstra Alaska af R. Tarr och L. Martin under ett stort antal expeditioner från 1905 och senare; mer eller mindre lyckade bestigningar af Mount Mac Kinley af Cook 1907(?), C. E. Rusk 1910, H. C. Parker, Pattersson och Taylor m. fl. 1910. Alaskas nordkust har besökts af bl. a. E. K. Leffingwell 1909--10, V. Stéfansson och Anderson 1908--10. Bland andra resande i Alaska må nämnas H. J. Smith (1909--10 arkeologi), C. W. Wright och R. H. Sargent (grufvor), P. S. Smith, A. G. Maddren, L. M. Prindle m. fl., D. C. Witherspon, J. W. Bayley, B. L. Johnsson, A. M. Powell, G. B. Gordon m. fl. Äfven Canada har under de senaste årtiondena varit ett ofta besökt och studeradt land, särskildt på grund af de stora ekonomiska intressen, som anknyta sig till detsamma. Omfattande topografiska och geologiska karteringar ha egt rum; af de många resorna kan här endast ett fåtal, berörande de förut mera okända trakterna, uppräknas. Så ha gränstrakterna mot Alaska berests och karterats af Ch. Camsell och I. Keele (särskildt Yukons källområde 1907--08), Klippiga bergen och Selkirk range ha besökts af J. N. Collie, A. O. Wheeler, W. H. Sherzer m. fl. Canadas högsta berg, Mount Robson, bestegs 1909 af G. Kinney och D. Phillip, andra höga toppar i Selkirk af Holway, Butters, H. Palmer och E. Parker m. fl., under det att Brittiska Columbias kustland geologiskt utforskats af D. Graham, Clapp och Chippman m. fl. och etnografisk-arkeologiskt af H. J. Smith m. fl. Mackenzieområdet och de öde trakterna mellan sjöarna och Hudson bay (Barren grounds) ha varit föremål för ett stort antal resor, som lämnat betydande resultat och omjusteringar af kartbilden. Bland dessa forskare må nämnas J. W. Tyrrel från 1900, T. Hanbury, O. O'Sullivan (1905--09 Hudson bays västra och södra stränder), E. F. Seton (1907 ö. om Stora Slafsjön), A. H. Harrison (1906--07 kusten ö. om Mackenzie), V. Stéfansson (viktiga resor i Mackenziedeltat 1908--09; 1910 och 1911 området ö. om Stora Björnsjön upp till Coronation bay), Agnes Deans (1908 ekonomiska studier af intresse längs Athabasca--Mackenzie), J. Macoun (1910 Hudson bay), Melville och Hornby (1908--10 Stora Björnsjön), Ch. Leden (1912 Stora fiskfloden), hvarjämte H. V. Radford och T. G. Street 1911, liksom tidigare bröderna Tyrrel, öfvertvärade Barren grounds. Äfven på de arktiska öarna och vid sunden n. om