fastlandet ha många upptäcktsresor gett goda resultat. Kapten J. C. Bernier annekterade 1906 för Canadas räkning Bathurst m. fl. öar n. om Lancastersundet, A. H. Harrison utforskade 1906 nordvästra Canadas kust och Banksland, G. Comer under ett par tiotal år Cumberland sund och Southamptonön m. fl. arktiska och halfarktiska områden. Chr. Leden studerade 1911 eskimåernas utbredning, V. Stéfansson och R. M. Andersson utförde 1913--18 vidsträckta resor i och intill polarområdet (se Polarexpeditioner), hvarjämte Amundsen (se d. o. Suppl.), som redan 1903--06 på "Gjöa" vunnit betydande resultat å polaröarna och Ishafvets sund, 1918 återupptagit sina arbeten i syfte att nå polen. Äfven inom Labradors endast ofullständigt kända inre ha flera resor företagits under de senaste årtiondena. Så ha Hubbard och Wallace 1903 samt Wallace och Mrs Hubbard 1905 efter makens död genomströfvat centrala Labrador, norra Labrador besökts af Tasker med fru, Mc Gregor och Grenfell (karteringar); andra delar ha karterats och undersökts af Valiquette (1908), H. Hesketh Prichard (1910, öfvertväring af Labrador från Fraser river till George river), Mac Millan m. fl. Af andra resor i Canada, som beröra mera okända trakter, må nämnas J. G. Millais' 1905 till förut föga besökta delar af Newfoundlands östra del samt H. Montgomerys etnografiska och arkeologiska studier i Manitoba. Äfven i de västra delarna af Nord-Amerikas förenta stater ha särskildt arkeologiska och etnografiska studieresor till mera ytligt bekanta indianstammar egt rum, t. ex. af H. J. Smith 1908 till Wyoming, af W. Mc Clintock (under ett tiotal år studier af svartfotsindianerna i Montana--Canada), af C. Lumholtz (1909--10 de förut rätt okända papagosindianerna i Arizona--Sonora) m. fl. Bland nyare svenska forskningsresor till Nord-Amerika förtjänar särskildt omnämnas G. De Geers 1920--21 för studier af landisens afsmältning. I Mexico har under de sista tjugu åren utforskandet särskildt af landets geologi och etnografisk-arkeologiska förhållanden fortgått mer eller mindre stördt af politiska oroligheter. Mexicos geologiska institut har under ledning af J. G. Aguilera gått i spetsen för det geologiska och geografiska utforskandet, och särskildt till 1906 års internationella geologkongress i Mexico publicerades resultaten af ett stort antal studieresor, liksom kongressen gaf upphof till flera nya resor. Bland forskare i Mexicos geologi må nämnas E. Böse, P. Waitz, C. Burckhardt, E. Philippi, E. Angermann, J. D. Villarello, C. Sapper, R. T. Hill, E. O. Hovey, A. Bergeat, H. F. Cleland, H. M. Cadell, E. Wittig, F. Urbina, A. Walbridge North m. fl. Det förut obetydligt utforskade Neder-Kalifornien har under senaste årtiondet varit målet för många resor, till stor del på uppdrag af landets geologiska undersökning. Mexicos arkeologi och etnografi ha studerats af bl. a. K. Th. Preuss, M. de Périgny (Yucatan), Ed. Seler, W. Lehmann, N. Leon, E. H. Thompson, H. C. Bumpus m. fl. Central-Amerika. Den mest besökta delen af Central-Amerika och jämväl föremål för ett stort antal skildringar är Panama, dock hufvudsakligen kanalzonen, som i samband med Panamakanalens anläggning studerats utförligt i de flesta vetenskapligt geografiska hänseenden. Vidare ha andra delar af staten Panama berests af bl. a. R. T. Hill och E. Howe, C. H. Hershey samt C. Sapper. Öfriga delar af Central-Amerika ha mest tilldragit sig etnografernas och arkeologernas uppmärksamhet. Så har Brittiska Honduras besökts af T. W. Gann, Costarica af svensken K. V. Hartmann och M. de Périgny, hvilken äfven studerat Guatemala, äfven skildradt af A. M. Tozzer. 1907--10 har W. Lehmann företagit omfattande resor i Central-Amerika och Mexico, liksom C. Sapper under flera år i början af årh. Vidare må af naturvetenskapliga resande nämnas Ch. Juday, H. Pittier, W. A. Kellermann och Ph. P. Calvert. I Västindiens ö-värld har särskildt vulkanismen tilldragit sig uppmärksamheten sedan de stora utbrotten 1902 på Martinique och S:t Vincent. Så utsände Franska vet. akad. en expedition under A. Lacroix, National Geographical society i Washington en annan under Hill, Russell och Borchgrevink samt Royal society i London en under Flett och Anderson. Äfven E. O. Hovey besökte 1908 öarna. Till Bahamaöarna utsändes 1903 under ledning af G. B. Shattuck en 50 man stark vetenskaplig expedition af Geografiska sällskapet i Baltimore, som medförde vackra resultat. Cuba undersöktes från 1900 af Förenta staternas geologiska undersökning under C. Hayes, T. W. Vaughan och A. Spencer samt 1902 af E. Palmer. Ett stort antal andra reseskildringar från Cuba har sett dagen, men har i allmänhet föga vetenskapligt intresse. Af de öfriga öarna har Jamaica studerats af R. T. Hill m. fl., Haïti af L. G. Tippenbauer, Trinidad och Barbados af P. V. Elis, de flesta öarna af C. Sapper. Kommersiella undersökningar ha företagits af många, däribland af svenskar. Syd-Amerika har under de senaste årtiondena varit målet för en mängd vetenskapliga forskningsresor af ofta stor omfattning och betydelse, hvarvid särskildt Andernas högplatåer, indianstammarnas etnografi och spåren af den förgångna högre indiankulturen varit föremål för mera ingående studier. Colombia är det mest försummade af de sydamerikanska forskningsområdena och saknar nästan helt egna geografer, hvarför litteraturen öfver detta land ännu är jämförelsevis torftig. Efter W. Reiss och A. Stübels resor 1868--75 ha blott enstaka kortare resor egt rum dit, hvaraf må nämnas af H. Stille 1906, H. Rise 1907, M. Triana, Hamilton Rice 1907--08, schweizarna Fuhrmann och Meyer 1910, H. Bingham, K. Beisswanger 1910--11 och Th. Koch-Grünberg, äfvensom svensken G. Bolinder 1914--15 och 1920--21 (dittills föga bekanta indianstammar i norra Colombias fjälltrakter). -- I Ecuador ha hufvudsakligen de stora vulkanerna och deras glaciation studerats af bl. a. P. Grosser, H. Meyer 1903 och W. Sievers 1909 samt andra studieresor företagits af E. Festa, M. H. Saville, I. Holmgren och O. Heilborn m. fl. -- Till Peru ha många och delvis mycket omfattande expeditioner egt rum. Bland dessa märkas färder af C. R. Enoch 1904, sir Clements Markham (etnografi), A. Weberbauer (botanik, resor 1901--05 och 1907--13 i större delen