*Anders Persson på Rankhyttan. Upp-
giften å sp. 947, att adliga ätten Ranck här-
stammade från A., är oriktig.
*Andersson (sp. 950). - 2. J. A. G. A.
kallar sig sedain 1904 Acke. - Hans broder
Nils
Elias A., d. 13 juli 1921, kallade sig sedan 1904
Anckers, avancerade till kommendör (1907)
och var 1910-19 varfschef i Stockholm. Hans
bild Bottenrefuet är återgifven å pl. till art.
Etsning. Han var led. af örlogsmannasällsk.
(1906) och Krigsvet. akad. (1907).
*Andersson,
Ola, dog 11 juli 1919 i Malmö.
*Andersson,
Sven, dog 5 jan. 1920. Riksdagen
anslog 1911 medel för gjutning i brons af 23 A:s
reliefer, nu uppsatta i kamrarnas lokaler, och
lämnade honom ("riksskulptören") sedan 1913 ett
årligt understöd. Bland hans nyare arbeten märkas
byster af konsul Göran Hammar (uppställd i
Halmstad 1907), af direktör Åbjörn Andersson (i
Svedala 1916) och konsul A. C. Holm (i Malmö
Kungspark s. å.). <tab><tab>G-g N.
*Andersson,
Hans, i Skifarp (Nöbbelöf), dog 11
juli 1919. Han utträdde 1906 ur sitt gamla parti
och blef ordf. i det nybildade nationella framstegs-
partiet, och sedan detta 1912 uppgått i Landt-
manna- och borgarpartiet, var han dettas vice ordf.
1907 ingrep han med Peterson i Påboda och Persson
i Tallberg vid af görandena i rösträttsfrågan: han
hade blifvit en öfvertygad förkämpe för det
proportionella valsystemet. 1907 var han led. af
försvarskommittén, och hans intressen för riksförsvarets
sak växte. 1918 lämnade han riksdagen.
*Andersson,
L. A. (sp. 953), blef 1910 förste
bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek och
var 28 april 1911-2 mars 1918 överbibliotekarie
där. Bibliotekets utländska bytesförbindelser ha
genom hans energiska bedrifvande nått snart sagdt
enastående omfattning, och dess ansenliga
tillbyggnad och ominredning 1913-17 skedde i väsent-
liga delar efter hans plan. Af Uppsala
universitets matrikel sedan 1595 har han utgett hftna
1-4 (omfattande åren 1595-1680, tr. 1900-04);
fortsättningen har utgetts af andra. A. har
skrifvit artiklar i Nordisk familjebok. I egenskap af
Sv. litteratursällsk:s sekreterare utgaf han d.
22--27 (1901-06) af dess tidskr. "Samlaren" och som
bibliotekschef årsredogörelser för biblioteket.
Andersson,
Åbjörn, industriidkare, f. 10 juli
1846, d. 14 mars 1922, kom som ung i smedslära,
genomgick en hofslagarkurs vid Alnarps landt-
bruksinstitut och öppnade därpå vid 21 års ålder
egen smedja i Hastad, nära örtofta, hvarest han
började tillverka redskap och maskiner för landtbru-
ket och utexperimenterade åtskilliga förbättrade
redskapstyper. A. vann snart erkännande för sina
fabrikat, hvilka prisbelönades vid landtbruksut-
ställningen i Malmö 1881. Han bildade 1882
firman Åbjörn Andersson & c:o, som vid Svedala
anlade gjuteri och mekanisk verkstad för tillverk-
ning af landtbruksmaskiner m. m. Företaget ställ-
des 1891 på aktier. Arbetsstyrkan har nu (1922) sti-
git till öfver 400 man. Bolagets drift växte hastigt,
och dess hufvudtillverkningar, stenkrossar samt
väg-, tegel- och to rf maskin er, äro mycket välkända
och ha vunnit god afsättning såväl inom som utom
Sverige. A. var i många afseenden verksam för
utvecklingen af Svedala samhälle, som lämnade honom
ett flertal förtroendeuppdrag. <tab>Fmn.
*Andersson,
E. Kr. Richard, var 1904-06
pianolärare vid konservatoriet i Stockholm och 1914
--17 led. af dess läroverksstyrelse samt fick
1912 professors titel.
Död 20 maj 1918 i
Stockholm. Af hans
kompositioner förtjäna
vidare nämnas 12
sånger (1910). Hans
musikskola, som fortgår
efter hans död, vann
rättmätigt anseende scm
den förnämsta privata
i Sverige och har bland
sina hundratals elever
utbildat flera
framstående pianister. Som
lärare egde A. stor individualiseringsförmåga och
lade an på verklig konstnärlig fostran, ssdan det
tekniska väl var genomarbetadt. Sedan 1890 har
skolan anordnat offentliga våruppvisningar, hvarvid
eleverna få spela delvis till orkester. Till de
ursprungliga läroämnena, pianospel och harmonilära,
lades violin- och violoncellspel, solosång, orgel,
allmän musiklära, harmoni och kontrapunkt, plastik
och scenisk framställning. Filialer ha inrättats i
Uppsala (1907), Djursholm och Saltsjöbaden (1908),
Enskede, Eåsunda-Sundbyberg m. fl. ställen. Som
lärare ha där verkat bl. a. E. Sjögren, V. Sten-
hammar, K. Bäck, K. Wohlfart, T. Aulin, L. Zet-
terqvist, Sv. Kjellström, A. Runnqvist, Sv. Lizell,
Astrid Berwald och Kerstin Runbäck. <tab>E. F-t.
Andersson,
Anders Hilding, skolman,
filolog, son till biskop J. Andersson (se denne, sp.
948-949), f. 22 mars 1853 i Växjö, d. där 13
febr. 1918, blef student vid Lunds universitet 1872,
filos. doktor där och docent i grekisk litteratur
1879, lektor i latin och grekiska vid Högre allm.
läroverket i Kalmar 1881, i Växjö 1883 samt
rektor där 1892 och vid Högre allm. läroverket
i Lund 1906. Han var led. af läroverkskommittén
1899-1902. A. var en utprägladt själfständig
karaktär med långt gående frisinnad riktning och
en det vanliga måttet icke så litet öfverskjutande
begåfning. Hans flitiga författarskap egnades i
främsta rummet åt den klassiska filologien, men
hans mångsidiga litterära intresse sträckte sig
äfven till den moderna och den fornindiska
litteraturen. På det förstnämnda området märkes
bl. a. De parodo chori in jalulis Aristophaneis
(1880, i "Lunds univ:s årsskr.", t. XVI), In-
ledning och förklaringar till Aristophanes' komedi
Acharnerna (1884), Quæ de numine dimno cul-
tuque eius senserit Julianus (1891, i "Lunds univ:s
årsskr.", d. XXVII) och Det grekiska dramat
(1910), med många utdrag, mestadels i metrisk
öfv. ur de behandlade dramerna. Han utgaf där-
jämte "Penninggrytan, en latinsk komedi (af Plau-
tus) omdiktad" (1901) och "Latinsk antologi för
gymnasierna" (1909). Af öfv. från sanskrit före-
ligga bl. a. "Den lilla lervagnen, ett indiskt
drama" (1899), "Likspökets tjugufem berättelser.
Indiska sagor" (1902, i Göteborgs Vet. o. vitt.
