203 Andersson 204 bidragit genom de som resultat af hans resor till Amerika (1912) och Australien och Nederländska Indien (1914) utgifna arbetena. A. var 1906 led. i kommittén för uppgörande af förslag till den högre skogsundervisningens omläggning och där- efter led. i styrelsen för den nyinrättade Skogs- högskolan jämte Skogsförsöksanstalten; 1906-08 var han ordf. för af sättningen af skyddsskogar i Jämt- lands län. Under krisåren var han led. eller ordf. i flera kommittéer. Han valdes 1919 af Hälsingborgs stadsfullmäktige till led. af Första kammaren med 20 högerröster och 6 frisinnade, ehuru han var de senares kandidat. Utom sina botaniska skrifter umder senare år, bland h vilka de mest omfattande äro Hasseln i Sverige (1903) och Den norrländska fo- rans geografiska fördelning och invandringshistoria (1912, jämte S. Birger), har A. i större och mindre arbeten behandlat problem från området för natu- rens och människans ömsesidiga växelverkan, där- ibland Timmertransporten på de svenska vatten- dragen och dess geografiska förutsättningar (1907), Australien, natur och kultur (1915), Vårt dagliga bröd (1916; 3:e uppl. 1918; belönad af Vet. akad. med Söderströmska priset 1917), Kraft och kultur (1920) m. fl. Han är led. af Yet. o. vitt. samh. i Göteborg (1917) och Landtbruksakad. (s. å.). Om hans broder Selim Birger Gotthard se Birger. Suppl. Andersson, Lars Gabriel, zoolog, f. 22 febr. 1868 i Yagnhärad, Södermanland, blef stu- dent i Uppsala 1887 och filos. doktor där 1909, utnämndes till lektor i biologi vid Högre latinläro- verket å Norrmalm i Stockholm 1912 och blef 1920 rektor för samskolan på Lidingön. Han har tjänst- gjort under flera år som assistent vid Naturhistori- ska riksmuseum. A. har författat ett stort antal uppsatser, behandlande amfibiernas och kräldjurens zoografi och flertalet offentliggjordt i Yet. akad:s skrifter; dessutom har han utgett (som gradualdis- putation) Untersuchungen uber die äusseren geni- talorgane und des afters bei den nagetieren (1909) samt flera läroböcker i zoologi för skolorna. L-e- Andersson, Jakob Teofil, ämbetsman, f. 27 sept. 1869 i Ystad, studerade i Lund, där han 1897 blef filos. doktor och s. å. docent i statistik och statskunskap. S. å. blei han e. o. tjänsteman i Kommerskollegium, förestod våren 1898 e. o. professuren i historia och statskunskap vid Lunds universitet, blef 1904 aktuarie och 1906 biträdande förste aktuarie i Kommerskollegiets af d. f. arbetssta- tistik. 1910 blef han t. f. byrådirektör och sjuk- kasseinspektör och 1912 byråchef i Socialstyrelsen. Han har dessutom inlagt betydande förtjänst om ordnandet af sjukkasseverksamheten i Sverige samt sjukförsäkringen och blef 1915 medlem af kommit- tén för obligatorisk sjukförsäkring. Förutom en mängd tidskriftsuppsatser i sjukkasse- och samhö- rande frågor har A. skrifvit Den inre omflyttnin- gen. I. Norrland (1897) och Handbok vid tillämp- ningen af lagen om folkpensionering (1914). * Andersson, Johan Gunnar, geolog, ut- nämndes 1906 till chef för Sveriges geologiska undersökning (1914 öfverdirektör) och professor, var generalsekreterare vid 10: e internationella geologkongressen i Stockholm (se Geologiska kongresser. Suppl.), hvarvid han inlade myc- ket stor förtjänst såväl om kongressens lyckliga genomförande i allmänhet med exkursioner öfver hela Sverige och till Spetsbergen, samt om de geolo- giska arbeten, hvilka utfördes som förarbeten till kongressen och speciellt till guiderna för den- samma; härigenom erhöllos värdefulla tillskott till vår geologiska litteratur. 1914 åtog sig A. att organisera geologiska undersökningar i Kina, huf- vudsakligen med praktiskt syfte, som "rådgif- vare i grufangelägen- heter" (han åtföljdes af dåv. statsgeologen F. Tegengren) och er- höll därför fr. o. m. l maj 1914 två års tjänstledighet från sitt ämbete, och 1916 be- gärde han och erhöll afsked från detsamma för att ytterligare egna sitt arbete åt Kinas geologiska genomfor- skande och anställdes då ånyo för fem år som regeringens "råd- gifvare i grufangelägenheter". Under vidsträckta resor i landet, hufvudsakligen dess mellersta och norra delar, gjorde A. många upptäckter på olika geologiska områden och insåg snart, att här fanns ett rikt och obrutet arbetsfält, som var värdt ett väl organiseradt arbete af de bästa krafter. Gemom svenska vänner af vetenskaplig forskning insamlades en "Kinafond" å 70,000 kr. för att möjliggöra vidsträcktare resor och insam- lingsarbeten, under samarbete mellan å ena sidan A. och svenska forskare och å andra sidan Kinas myndigheter, väsentligen dem ny upprättade Kinas geologiska undersökning, och 1919 bildades en "Kinakommitté" för att handha de vetenskapliga och ekonomiska angelägenheterna, som voro för- bundna med A:s resor och samlingar. 1920 års riks- dag beviljade för A:s arbeten i Kina en summa af .90,000 kr. att utgå umder åren 1921-23. Dess- utom ha insamlats ytterligare medel för arbeten, som stå i samband med detta ändamål, så att i rundt tal ha hittills (sommaren 1922) användts 200,000 kr. Då A:s anställning utgick 1921, för- längdes den till 1924 under former, som medgåfvo honom större frihet för sina rent vetenskapliga syften. För insamling af vetenskapligt material har A. dels utbildat en stab ai infödda samlare, dels organiserat ett samarbete med de svenske missionärer, som arbeta i Kina, såväl för meddelanden om geolo- giska förhållanden i allmänhet som för insamling. A:s arbeteoi beröra så godt som alla delar af Kinas geologi, men koncentrera sig dock kring den fossila floran, den tertiära däggdjursfauman, lan- dets tertiära och kvartära historia och dess pre- historiska arkeologi. Utforskandet af de växtläm- ningar, som åtfölja stenkolsflötserna, blef en af de första arbetsuppgifterna. Redan 1916 gjorde pro- fessor Halle från Stockholm em resa till Kina för att studera den fossila floran, och sedan har en kinesisk vetenskapsman under flera år i Stockholm närmare studerat fytopaleontologi. Yäxterna ut- säga, att största delen af Kinas stenkolsbildningar härrör från karbon och perm, de betecknas som