geologiska historia under dessa perioder kunna vinna sin lösning genom den fossila florans vittnesbörd. Dessutom har man emellertid insamlat växtfossil äfven från andra jordperioder, såsom jura och tertiär. Af tertiära däggdjurslämningar har redan nu ett kolossalt material insamlats; sedan 1920 ha 397 lådor fossil anländt till den paleontologiska institutionen i Uppsala, där prepareringen och bearbetningen företas under K. Wimans ledning. 70 fyndorter för tertiära däggdjurslämningar ha redan upptäckts, och samtidigt med insamlingen af fossilen ha fyndorternas geologiska förhållanden in- gående undersökts. Den öfvervägande delen af fossilen härrör från den yngsta delen af tertiär- perioden, pliocen, och bland de faunor, som redan något så när bearbetats, finnas utpräglade stäpp- faunor. A. har egnat stor uppmärksamhet åt Kinas topografi och dess yngre aflagringar från tertiär- och kvartärtiden samt upptäckt drag i landskapet, som, när en samlad framställning föreligger, torde kasta skarpt och i många fall oväntadt ljus öfver Öst-Asiens yngre geologiska historia. Uppseendeväckande äro också de fynd, som gjorts af prehistoriska boplatser med många människoskelett och med stenverktyg, som tyda på en stemålders- kultur analog med Europas neolitiska. Man har också insamlat ett rikt zoologiskt material, hufvudsakligen af däggdjur och fåglar. Se vidare G. Andersson, T. G. Halle, E. Lönnberg och K. Wiman, "Professor J. G. Anderssons vetenskapliga arbeten i Kina" (i "Ymer", 1922; äfven i särtryck). A. är led. af Landtbruksakad. (1908) och Vet. akad. (1911). K. A. G. Andersson, Karl Andreas, zoolog, f. 24 febr. 1875 i Stenkyrka socken, Bohus län, inskrefs som student vid universitetet i Uppsala 1896 och blef filos. doktor där 1907; s. å. förordnades han och 1909 utnämndes han till fiskeriintendent för Göteborgs, Bohus och Hallands län och 1919 till byrådirektör på fiskeribyrån i Landtbruksstyrelsen. A. är sedan 1913 led. af svenska hydrografisk- biologiska kommissionen. Han var 1913 led. af Första kammaren, 1918-19 af Andra kammaren och är fr. o. m. 1920 åter led. af Första kam- maren. A. har i riksdagen hela tiden represen- terat Göteborgs och Bohus län och tillhört liberala samlingspartiet. Han deltog som zoolog i O. Nordenskjölds sydpolsexpedition 1901-03 och har i vetenskapligt syfte företagit resor i skilda delar af Europa. Bland af honom författade vetenskapliga arbeten må nämnas Das höhere tierleben im antarktischen gebiete (1905), Die pterobranchier (1907) och Undersökningar rörande bohuslänska sillfisket (1916). Han har ock författat flera artiklar i Nordisk familjebok. L--e. Andersson, Oskar, tecknare, f. 11 jan. 1877 i Stockholm, d. 28 nov. 1906, studerade i Tekniska skolan, blef en af våra yppersta skämttecknare, egde som sådan originell fantasi och grotesk gestaltningsförmåga. Han målade äfven i olja. Af honom ha utkommit samlingarna Mannen som gör hvad som faller honom in (1907) och Karikatyrer (1914 och 1921). G--g N. Andersson, Dan, författare, f. 6 april 1888 i Grangärde, d. 15 sept. 1920 i Stockholm till följd af cyanväteförgiftning, växte upp i fattigdom i en ödslig skogsbygd. Hans fader, som var folkskollärare, meddelade en god undervisning, bl. a. i engelska. Efter att ha varit kolvaktare gaf sig A. till sjöss, gjorde bekantskap med nybyggarlif i Amerika och hamnstadslif i England, var efter återkomsten till Sverige agent och agitator. Han debuterade 1914 med Kolarhistoriert hvilkas ämneskrets återvänder i Kolvaktarens visor (1915) och Det kallas vidskepelse (1916). Dikt- samlingen Svarta ballader (1917), en öfversättning af Kiplings "The seven seas" ("På sju haf", 1918) samt berättelserna De tre hemlösa (s. å.) och David Ramms arf (1919) voro hans sista verk. - A. var en stark lyrisk begåfning, ehuru hans form ofta verkar lös och utdragen, och gaf gripande uttryck åt en pinad, kämpande själs grubbel och stämningar, skildrande nödlidande och elända, utarbetade och stigmän, vildmarks- människor och proletärer, tillvarons ohygglighet och förtviflan. Hans tidigare prosaskisser äro äkta i stämningarna; hans sista och största arbete visar däremot litterär affektation och sökta effekter i hemskhet, om också den hemlöshet och ångest och längtan till försoning och frid, som utgöra dess grundstämning, voro A:s egna känslor. Postumt utgafs 1920 Chi-mo-ka-ma, skildringar från Ame- rika. 1921-22 utgåfvos A:s Visor och ballader och Romaner i samlad upplaga. - Se E. Hedén i "Litteraturen" (1920) och K. Jämdel, "Vägledare" (1921). R--n B. Andersson, Otto Emanuel, finländsk mu- sikskriftställare, f. 1879 i Vårdö, Åland, tog efter afslutad folkskolekurs klockar- och organistexamen 1900 samt genomgick Helsingfors musikinstitut 1901-05, var lärare i tonträff ning och musik- historia vid nämnda institut 1905-07, verkade som sånglärare vid skolor i Helsingfors och tog 1915 filos. kandidatexamen. A. stiftade 1906 för- eningen Brage (se d. o. Suppl.), hvars ordf. och körledare han sedan dess varit. A. har dirigerat vid flera sång- och musikfester, bl. a. den stora, af Svenska folkskolans vänner anordnade festen i Helsingfors midsommaren 1920. Han har gjort vid- lyftiga samlingar af folkmelodier i svenska Finland och Estland; åtskilliga har han arrangerat och gett ut i tryck. Han utgaf 1905-07 "Finsk musik- revy" och 1910-16 "Tidning för musik". Bland hans arbeten må nämnas Inhemska musiksträjvanden (1907), Finska folkdanser, Musik och musiker (s. å.) och den biografiska skissen Martin Wege- lius (1918). I den 1920 utg. broschyren Bidrag till kännedom om Ålandsfrågans uppkomst före- trädde han de östsvenska synpunkterna. T. C. Andersson, Pettersson och Lundström, folklustspel. Se Nestroy och Hodell. Anders Svensson, diplomat. Se öde 11. *Anders Torstensson, ingenjör, f. i Värmland, d. 1674 i Stockholm, studerade vid Västerås och Strängnäs gymnasier. Den i Stockholms stadsingenjörskontor nu befintliga äldsta tomtdesignationen är gjord af A. 26 maj 1636; där förvaras också 2 folioband, innehållande tomtböcker för Norra förstaden (1663, 1668), båda af A. 1640 uppgjorde A. ritning till rådhus i Viborg och utstakade Södertälje 1650. Han var 1656-67 rådman i Stockholm med bibehållande af stadsingenjörsbefattningen. Hans söner i första giftet antogo namnet Hassel. L. W:son M.