209 Andra Svea artilleriregemente-Andrews 210 Karls återkallande och efter förmåga understödt dennes äfventyrliga kuppförsök. Han utgaf 1921 sina memoarer från krigsåren (äfven i tysk och engelsk uppl.). V. S-g. *Andra Svea artilleriregemente fick i dec. 1904 namnet Upplands artilleriregemente. Det har 8 kanon- och 3 fälthaubitsbatterier i 4 divisioner. Sitt värnpliktiga manskap får det från Uppland, Västmanland, Dalarna och Värmland. *Andra Svea tränykår fick dec. 1904 namnet Västmanlands trängkår (se d. o.). André, Harald, regissör, f. 14 juni 1879 i Motala, blef student 1897, studerade i Uppsala och 1900-05 vid universitetet och musikkonservato- riet i Leipzig samt Sternska konservatoriet, vistades som pianist och repetitör i Berlin 1905-07 och har sedan verkat i Stockholm. Han var musik- kritiker i "Svenska dagbladet" 1907 och i "Stock- holms dagblad" 1908-10, förste regissör vid K. teatern (Operan) 1907-08 samt bekläder ånyo denna plats sedan 1910. A. har där iscensatt "Salome", "Thais", "Madonnans juveler", "Ma- rouf", "Parsifal", "Pärlfiskarna" och "Mac- beth" (Verdis) samt gett helt ny utstyrsel åt "Mefistofeles", "Manon", "Trollflöjten", "Den stumma" och "Simson och Delila". Hans regi kännetecknas icke minst af sträfvan efter mass- verkningar i konsternas agering, och i sina dekora- tiva uppsättningar pröfvar han gärna moderna idéer samt ger utrymme åt stilisering och starka måleriska kontrastsr samt växlande belysnings- effekter. E. F-t. *André, L. J. N., fransk militär. - Som krigsminister i ministären Combes befanns A. hösten 1904 invecklad i ett vidtutgrenadt angif- velsesystem rörande de franske officerarnas poli- tiska och religiösa åskådningar m. m. Uppgifter därom insamlades med frimurarlogernas hjälp i syfte att, till ledning vid befordringar, klassifi- cera officerarna i fråga om "pålitlighet" från frimurarradikal synpunkt. Systemet afslöjades i pressen, häftiga kammardebatter följde. A. blef under en sådan (4 nov.) brutalt misshandlad af den nationalistiske deputeraden G. Syveton (se d. o.), och Combes fann omsider (15 nov.) nöd- vändigt att låta honom afgå - utan att detta offer mer än två månader fördröjde den genom angif- velsesystemet komprometterade ministärens fall. A. afled 18 mars 1913 i Dijon. V. S-g. André [ädrè], Charles, fransk astronom, f. 18 mars 1842 i Chauny, Aisne, d. 6 juni 1912, var assistent vid observatoriet i Paris 1864-77 och blef 1877 professor i astronomi vid universi- tetet i Lyon och direktor för observatoriet där. Han utgaf många arbeten inom den praktiska astro- nomien, fysiken och meteorologien, bl. a. Traité d'astronomie stellaire (I, 1899; II, 1900). B-d. Andrea Alovigi [-vi;dji] eller Andrea Luigi di Assisi. Se Ingegno. * Andreas Andreasson And (sp. 986). Ätten utdog på manssidan med honom själf. *Andrèas Arvidi lefde som kyrkoherde i öster- haninge i långvarig strid med sina församlingsbor och sin förman, biskop Emporagrius, och var på grund af anstötligt lefnadssätt en tid suspenderad från ämbetsutöfning. Jfr 0. Wieselgren, "Till A. A:s biografi" (i "Personhist. tidskr.", 1918-19). Andreas Olai (Anders Olsson), af samti- den känd som "doktor Anders", kanslitjänsteman, f. 1521 i Örebro, d. sannolikt 28 dec. 1560 i Stockholm, var broder till läkaren Benedictus Olai (se denne), studerade i Wittenberg och Kostock och kom omkr. 1549 hem som juris doktor. Han anlitades af Gustaf I 1550 vid diplomatiska för- handlingar i England och hos kejsaren, förordna- des 1551 att ha uppsikt öfver bokförare och af dem till landet införda böcker, var 1553 ute på förhandling i Polen och sändes 1556 till Finland som hertig Johans rådgifvare, då denne tillträdde sitt hertigdöme. Under sina sista år var han, sannolikt ej utan skäl, föremål för. konungens miss- hag, bl. a. till följd af köpslagan, dryckenskap och mutor. Återkommen till Stockholm, omtalas han 1560 såsom åter i konungens gunst. Jfr bio- grafi af E. Hildebrand i "Svenskt biogr. lexikon", I (1918). V.S-g. Andreas-Salomé, Lou, tysk författarinna, född von Salome, f. 13 febr. 1861 i Petersburg, stu- derade i Zürich, gift 1887 med professor F. C. Andreas i Göttingen, påverkades starkt af Nietz- sche, med hvilken hon knöt personlig bekantskap och som hon skildrat (1894; 2:a uppl. 1911). Utom ett arbete om Ibsens kvinnogestalter (1892; 2:a uppl. 1906) skref hon ett antal noveller (Ruth 1895, 6:e uppl. 1911, Menschenkinder 1899, 3:e uppl. 1902, Ma 1901, 4:euppl. 1911, Imzwisch- enland 1902, 3:e uppl. 1911) m. fl., som syssla med moderna psykologiska undersökningar. Se A. Bettelheim i "Acta diurna", N. F. (1890), och Ber- nouilli, "Nietzsches Lou-erlebnis" (1913). R-n B. André Daniel [ädre -daniä'11], pseudonym. Se L e bo n, A. *Andree. - 2. E. A. dog 21 febr. 1912. *Andrejev, L., dog 12 sept. 1919 i Helsingfors. Hans skådespel "Professor Sloritzyn" gafs 1920 på Intima teatern i Stockholm. A:s berättelse "Djäfvulens dagbok" utkom i sv. öfv. 1922. Se vidare Kyska litteraturen, sp. 1367. Andrena, zool. Se S and bin.' Andreninæ, zool. Se Sandbin. Andrasen, Ivar Fritiof, norsk-svensk opera- sångare, f. 27 juli 1896 i Bærum vid Kristiamia, sångelev 1918 af d:r G. Bratt i Stockholm, vardt elev i operaskolan vid K. teatern där 1919 och fast anställd 1921. Med sin granna basröst, som eger betydligt omfång, äkta mörk färg samt klar och uppseendeväckande kraftig klang utan hård- het, hvartill kommer ett ståtligt yttre, har han inom kort tid fått fylla så fordrande partier som kungen i "Aida", konung Henrik i "Lohengrin", Landtgrefven i "Tannhäuser", Hunding i "Val- kyrian", pater Lorenzo i "Eomeo och Julia", Bartolo i "Figaros bröllop" och Banco i "Mac- beth". Han har äfven gjort sig fördelaktigt gäl- lande i oratorie- och romanssång. E. F-t. Andrews [ä;ndrös], Charles William, en- gelsk paleontolog, f. 1866 i Hampstead, assistent vid geologiska afdelningen af British museum i London, har blifvit ryktbar genom de vid hans uppgräfningar vid Fajum i Egypten funna fossila däggdjurens bearbetning, som kastat ljus öfver några däggdjurstypers historiska utveckling. Hans hufvudarbete är A descriptive catalogue of the ter-