211 Andria-Angell 212 *Andria. Domkyrkan förstördes genom eldsvåda 1916. A. hade 53,284 inv. 1911. Andricus, zool Se G a 11 st ek l ar, sp. 644, och Galläpplen, sp. 649. Andrijevica [-vitsa], stad i Montenegro, Jugo- Slavien, omkr. 80 km. n. ö. om Cetinje. Omkr. 8,000 inv. Under Världskriget skedde serbernas återtåg till Adriatiska hafvet nov.-dec. 1915 genom A. Det besattes j an. 1916 af österrikarna och utrymdes af dem nov. 1918. Androctönus fune;stus, zool. Se Skorpion- gift. Androdynämisk, löt. Se Gynodynamisk. Androfor [-får], löt. Se Gynofor. *Andromeda, löt. Om A. tetragona och A. hypnoides se Cassiope. Suppl. Andromediderna, astron. Se Stjärnfall. Andros, den största och folkrikaste bland Ba- hamaöarna (se d. o.). 3,524 kvkm. 6,976 inv. (1921). *Androsace, löt. A. septentrionalis kallas äiven flockarv. Androscoggin [ändroskå'gin], flod i staterna New Hampshire och Maine, Nord-Amerikas förenta sta- ter. 257 km. lång. Andrör, zool. Se Trakóer 2. * Andrötter, bot., bör heta andningsrötter. Anduze [ädys], stad i franska dep. Gärd, vid floden Gardon och foten af Cevennerna. 3,686 inv. (1906). A. var under medeltiden en stark fästning. *Andö tillhör Troms fylke (före 1919 Tromsö amt) och har 513 kvkm. areal. *Aneboda. Om fiskeriförsöksstation, fiskodlings- anstalt, biologiskt laboratorium och fiskeriskola där se Södra Sveriges fiskeriförening. Anecho. Se Grand-Pop o. Aneikadu, förut en Svenska kyrkans missions- station i Främre Indien. Upprättad 1901. Tillhör nu evangelisk-lutherska missionssällskapet i Leipzig. Aneise (Aneizeh, Aneysa), stad i emira- tet Ned j d och Hasa, vid Wadi Rummah. Omkr. 10,000 inv. A. är medelpunkt för flera viktiga karavanvägar i Arabien och åtnjuter stor rykt- barhet bland araberna såsom Abd-el-wahhäbs, stif- tarens af vahhabiternas sekt, föregifna födelseort. Aneizeh. Se Aneise. Suppl. Anemöner, bot., detsamma som trädgårdsanemo- ner (se A n e m o n e). Anencefali. Se A n e n k e f a i . Anergates, zool. Se Myrmicinæ och Myror. Anesln (A nes o n), /arm. med., lösning (l-2 proc.) af kloreton (se d. o. Suppl.), smärtstil- lande medel. Anestesim (se A nes tes i), farm. med., er- sättningsmedel för kokain (etyl-paramidobensoe- syra), hvitt, svårlösligt pulver, lokalanesteti- cum. C. G. S. Anet [anä;], C l a u d e, pseudonym för den franske författaren Jean Schopfer (se denne. Suppl.). Aneysa. Se Aneise. Suppl. cÄneza, beduinstam. Se Araber, sp. 1266. Anfall mot befäst ställning, krigsv. Se Fält- befästning. Anfasteröd, herrgård i Ljungs socken, Bohuslän, omkr. 2 km. s. om Ljungskile, omfattar 2 mtl. Areal 570 har, hvaraf 109 har åker, tax.-v. med såg och kvarn 209,000 kr. A., som är vackert bebyggdt, tillhörde länge den i ortens folksägner kända Schåresläkten, sedan Greiffe och Macfie. Nuv. egare är L. Ekman. O. Sjn. *Angara är segelbar till Irkutsk och för ång- båtar till sin förening med bifloden Him fr. h., s. om Karaptjanskoje. Angaralandet 1. Angaraskölden, geol., är det namn, som Suess (se d. o.) gett åt ett urgammalt fastlandsområde i nordvästra Asien; namnet leder sitt ursprung från floden Angara 1. öfre Tunguska. A. är en af de fem gamla landmassor, som Suess urskilt, och har sedan början af den paleozoiska eran legat som fast- land; under de mesozoiska perioderna aflagrades där kontinentala växtförande bildningar i stor ut- sträckning. K. A. G. Angeles, städer. Se Los A n g e l e s. Angeli jVnndjeli], Angelo, italiensk kemist, f. 20 aug. 1864 i Tarcento, prov. Udine, stude- rade i Padua och Bologna samt blef professor i kemi 1897 i Palermo och 1905 vid Istituto di studi superiori i Florens. A. rör sig i nästan alla arbe- ten på det organisk-syntetiska området. Hans viktigaste undersökningar behandla kväfveförenin- garnas kemi, speciellt pyrrol (se d. o.) samt azoxi- föreningar, en grupp af azoföreningar (se d. o.). I tre monografier har A. sammanfattat en del af sina mest på italienska skrifna originalafhandlin- gar: Verlindungen des stickstoffs (1908), Neue studien in der indol- und pyrrolreihe (1911) och Ueler die konstitution der azoxiverlindungen (1913), samtliga i Ahrens' "Sammlung chemischer und chemisch-technischer vorträge" (Stuttgart). Sina mycket viktiga arbeten inom pyrrolgruppen har A. fortsatt intill senaste tiden och därvid bl. a. upptäckt sambandet mellan pyrrolderivat och de i djur- och växtkroppen förekommande melaninerna (se d. o.). Under Världskriget ut- arbetade A. för sitt land skyddsåtgärderna emot stridsgaser; på sprängämnesområdet har han sär- skildt studerat de röksvaga krutsorternas själf- sönderdelning. A. är led. af alla större italienska vetenskapliga akademier och invaldes 1919 i Vet. soc. i Uppsala. H. E. *Angelica, löt. A. sylvestris kallas s t r ä 11 a och ängsslöka, A. archangelica k v a n n e. Angelika-orden, en af grefvinnan L u do vi ca T or el l i (d. 1569) omkr. 1530 stiftad, af påfven Paul III på Augustinus' regels grundval 1534 stad- fäst jungfruorden, hvars medlemmar förpliktade sig till änglaren vandel och därför kallade sig angelicæ (däraf ordensnamnet). Sjukvård och om- sorg om fromma kvinnor var ordensmedlemmarnas uppgift, och deras missionsverksamhet skulle supp- lera barnabit-ordens. De buro grofva kläder, trä- kors på bröstet och rep om halsen. Svärmiska excesser inom orden föranledde införande af för- pliktelse till klosterlif. Orden upplöstes i början af 1800-talet. Angell, Henrik August, norsk militär, skriftställare och idrottsman, f. 22 aug. 1861 i Lyster i Sogn, d. 26 jan. 1922 på Bygdö vid Kristiania. Officer vid infanteriet 1882, befordrades han där till öfverste och regementschef 1911. A.