Annuario pontificio-Anoxia årsbok, innehållande öfversikter öfver årets märk- ligare (företrädesvis politiska) händelser i England och utomlands. Den började utges 1758 af R. Dodsley och sammanslogs 1824 med en sedan 1791 utkommande konkurrentpublikation. Årsbo- ken utges sedan 1890 af förlagsfirman Longmans, Green and co. Annuario pontificio [-noa'riå -fi'tjiå], en sedan 1912 af påfliga statssekretariatet utg. årsbok med alfabetiskt ordnade upplysningar om hela den katol- ska kyrkans hierarki, andliga ordnar, sändebud från och till påfven, hans hofstat, påfliga akade- mier, seminarier, kyrkliga kollegier m. m. A'nnulus hæmorrhoidälis, anat. Se Tarmen, sp. 477. *d'Annunzio, G. Af hans lyrik må vidare näm- nas Canzone a Victor Hugo (1902), Laudi del cielo, del mare, della terra e degli eroi (2 bd, 1903), L'orazione e la canzone in morte di Giosuè Car- ducci (1907) och Canzoni della gesta oltremare (1912, med anledning af Tripoliskriget). Hans senare dramatiska arbeten äro La figlia di Jorio (1904), som gjort lycka på scenen, med ämnet från folklifvet i Abruzzerna, La fiaccola sotto il moggio (1905), Piu che Vamore (1907), La näve (1908), Fedra (1909), de på franska utgifna Le martyre de Saint Sébastien (1911; it. öfv. s. å.) och La pisanelle ou la mört parfumée (1913; it. öfv. 1914), II ferro (1914) och filmdramat Cabiria (s. å.). 1910 utkom romanen Förse che si förse che no och 1914 La Leda senza cigno. Han har äfven börjat en samling biografier 1913 (Vita di Cola di Rienzi m. fl. - I flera af sina skrifter hade d'A. talat den italienska irredentismens sak, och våren 1915 tog han, hemkommen från några års vistelse i Frankrike, liflig del i den hetsiga nationalistagitationen, som föregick och förberedde Italiens krigsförklaring mot Österrike-Ungern. Un- der Världskriget ingick han vid flygvapnet och nedkastade personligen sina bombastiska proklama- tioner öfver Trieste (en gång äfven öfver Wien) samt befordrades till öfverstelöjtnatnts grad. Han var under fredsförhandlingarna i glödande folk- mötestal (t. ex. i Rom maj 1919) ifrig föresprå- kare för omedelbar italiensk annexion af Fiume och de dalmatiska hamnstäderna, oberoende af det motstånd Italiens kraf mött på fredskonferen- sen, och sept. s. å. ställde han sig plötsligt i spetsen för en expedition frivilliga (arditi], som besatte Fiume, hvarefter d'A. lät utropa sig till stadens provisoriske styresman och proklamerade dess förening med Italien. Italienska regeringen lät blockera Fiume, och resultatlösa underhandlin- gar med d'A. vidtogo. Blockaden var länge täm- ligen lindrig, och d'A. lät 20 sept. 1920 i pom- pösa former proklamera Fiume med omnejd som oberoende stat ("regentskapet Quarnero") med ho- nom själf som regent. Efter italiensk-jugoslaviska uppgörelsen i Rapallo (nov. s. å.) blef blockaden strängare, d'A. svarade med krigsförklaring mot Italien (3 dec.), men då italienska trupper under general Caviglia, sedan ett ultimatum om Fiumes utrymning afvisats af d'A., 24 dec. gingo till anfall och missnöjet mot d'A. bland stadsbefolk- ningen tilltog, nödgades han (29 dec.) antaga Caviglias villkor och lofva upplösa sina legionär- truppar; han nedlade sin regentbefattning i Fiumes kommunalråds händer och motiverade dessa nöd- tvungna åtgärder i en proklamation, hvari han för- klarade, att "det ej lönade mödan att dö för Italien". (Jfr art. Fiume. Suppl.) Först 18 jan. 1921 lämnade d'A. Fiume och åter- gick till privatlifvet och författarskapet. A:s tal och proklamationer under Fiume-tiden äro samlade i broschyrerna Italia o morte (1919) och Italia e vita (1920). - Hans namnteckning meddelas å pl. II till art. Autograf. Il-n B. V. S-g. Anochetus, zool. Se Myror, sp. 103, och P o n e r i n se, sp. 1349. Anödslam, tekn., kallas den pulverformiga me- tallblandning, som vid elektrolytisk raffinering af metaller, särskildt koppar (se d. o., sp. 983-984) faller till bottnen från anoden, efter hand som denna genom strömmens inverkan upplöses. Anod- slammet består till väsentlig del af ädla metaller (silfver, guld och platina) och förarbetas naturligt- vis på sådana. K. A. V-g. Anödstrålar (se Anod), fy s., strålar, som efter hvad Gehrche och Reichenheim påvisat, i vissa fall utgå från anoden i ett glimurladdningsrör (jfr I o n i s e r i n g, sp. 828). De äro nära besläktade med kanalstrålar (se d. o.) och medföra positiv laddning. Om anoden är impregnerad med ett metallsalt, ge anodstrålarna metallens spektrum. Skiljas elektroderna af en förträngning, uppstår i denna s. k. striktionsanodstrålar, särskildt om vissa ångor, t. ex. jod, finnas när- varande. 1^- R-dt. Anödyna, Remèdia anodyna (af grek. nekande an och ody'ne, smärta), med. Se Smärt- stillande medel. Arnoia (grek., af nekande a och noci'n, tänka), förståndsbrist, förståndsslöhet. Ano'mala, zool. Se Ollonborrfamiljen. *Anomali. - 2. En ny figur, riktigare tecknad än den i hufvuduppl., meddelas här. B OSA Anomalina varioläta, paleont. Se fig. 4, pl. I till art. Rhizopoda. Anomaluridæ, zool. Se Gnaga re. *Anomodontia, paleont., uppfattas numera som en underordning af kräldjursordningen Thero- morpha (jfr d. o.). Ano'pheles, zool. Se Bakterie logi, sp. 731, Frossa, sp. 1490, och Stickmyggor. *Anoplothèrium, paleont., dog ut under oligo- cen- (ej eoeen-)perioden. Anoplura, zool. Se Löss. Anosmatiska däggdjur, zool. Se M a c r o s- m a t i s k a däggdjur. Suppl.