bakgrunden; viktiga lagar och inrättningar till främjandet af arbetarskydd m. m. suspenderades eller sattes ur funktion i de krigförande länderna. Mot krigets slut och än mera efter vapenstilleståndet i nov. 1918 och fredsslutet i juni 1919 har den åter trädt i förgrunden och 1919--21 gjort sig påmind genom revolutionära utbrott i flera länder, i Ryssland redan 1917 och i andra genom mera eller mindre vidtgående författningsändringar (se Arbetar- och soldatråd. Suppl.), förslag till sociala reformer (se Industriell demokrati. Suppl., och Socialisering. Suppl.) samt utvidgad arbetarlagstiftning (se d. o.). Fredsfördraget i Versailles 28 juni 1919 gjorde till en af uppgifterna för Nationernas förbund att organisera det internationella samarbetet i arbetarfrågan (se Arbetsbyrån. Suppl.). -- Litt.: "Sociala meddelanden" (1912 ff.) samt tillägg till katalogen öfver riksdagens bibliotek 1906. E. F. K. S-n. *Arbetarföreningar, med verksamhet af samma art som de i Stockholm och Norrköping, finnas i Göteborg, Malmö m. fl. städer. 'Arbetarförsäkring. Se Sjukförsäkring och Socialförsäkring. Arbetarförsäkringsfonden. Se Pension. Arbetarförsäkringskommittén kallas i den svenska arbetslagstiftningens historia en af K. M:t 1884 tillsatt s. k. arbetarkommitté (se Arbetsstatistik, sp. 1365), som dels 1885 utgaf två promemorior ang. arbetarförsäkringen i Frankrike samt i Tyskland och Österrike, dels 1888--89 betänkande, omfattande: I. Utlåtande och förslag; II. Öfversikt af lagstiftningen rörande arbetarförsäkring i åtskilliga främmande länder, och III. Statistiska undersökningar (rörande olycksfall i arbete, arbetstid, hygieniska förhållanden och skyddsåtgärder i fabriker m. m., sjuk- och begrafningskassor o. s. v.). Kommitténs omfattande statistiska undersökningar ha blifvit grundläggande för den svenska arbetsstatistikens (se d. o.) organisation och verksamhet. 1891--93 fanns den s. k. nya arbetarförsäkringskommittén. E. F. K. S-n. *Arbetarförsäkringsråd infördes i Sverige i samband med olycksfallsförsäkringen 1916 och ordnades genom lag om försäkringsrådet 1917 (se Försäkringsråd. Suppl.). *Arbetarinstitut. För att popularisera den högre musiken har institutet anordnat folkkonserter, hvilka i allmänhet lockat fullt hus. För 1921--22 utgör statsbidraget 2,900 kr., kommunens 11,000 kr. Föreståndare efter Nyström ha varit 1908--21 professor Knut Kjellberg, 1921--maj 1922 redaktör Torsten Fogelqvist och från sistnämnda tid professor Teodor Odhner. Arbetarkammare, intresserepresentation för arbetare (jfr Arbetarbörs, äfven i Suppl.), i motsats till s. k. arbetskammare (se Arbetsråd), är en inrättning, som varit ifrågasatt särskildt i Österrike, där den påyrkades af arbetarna i Wien redan 1848 och sedan uppfattades som en naturlig motsvarighet till de intresserepresentationer för arbetsgifvarna, som kommo till stånd med industri- och handelskamrarna 1868. Konstituerande nationalförsamlingen i Österrike antog 1920 en lag om arbetarkammare, bestående enhvar af minst 30, högst 100 medlemmar, uppdelade i två sektioner, en för förvaltningspersonal och en för arbetare, valda för en tid af 5 år distriktvis med rösträtt för tjänstemän och arbetare öfver 18 år. Genom lagändring har maximitalet höjts från 100 till 130 och rum beredts äfven för tjänstemän och arbetare vid kommunikationsverk. E. F. K. S-n. Arbetarkartotek. Se Kartotek. Arbetarkommitté, af K. M:t tillsatt kommitté för utredningar och förslag i arbetarfrågan (se d. o. samt Arbetarförsäkringskommittén. Suppl. och Arbetsstatistik, sp. 1365, äfvensom Yrkesfarekommittén). E. F. K. S-n. *Arbetarkommun. Se Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, sp. 1277. *Arbetarlagstiftning, Arbetarskyddslagstiftning, omfattar, såsom framgår af 1912 års svenska lag om arbetarskydd, i första hand föreskrifter till förekommande af olycksfall och ohälsa i arbete (se Arbetarskydd. Suppl.) och i andra hand särskilda föreskrifter rörande minderårigas och kvinnors användning i arbete; i senare hänseendet af se föreskrifterna bl. a. arbetstidens längd, nattarbete o. d.; 1919 års arbetstidslag (se d. o. Suppl.) i Sverige är afsedd att framdeles inarbetas i arbetarskyddslagen. Sträfvandena att reglera dylika lagstiftningsfrågor med tillhjälp af internationella öfverenskommelser uppnådde sina första resultat med afslutandet af de två fördragen i Bern af 26 sept. 1906 ang. förbud för industriellt nattarbete för kvinnor, genomfördt för Sverige i lag 1909, samt förbud för användning af hvit fosfor i tändsticksindustrien, genomfördt för Sverige i lag 1900. Fredsfördraget i Versailles 1919 innehåller en särskild afdelning rörande arbetarlagstiftning (XIII, § 387 ff.), enligt hvilken Nationernas förbunds sekretariat har att öfvertaga ledningen af internationella organisationer och inrättningar för sådana syften med hjälp af Internationella arbetsbyrån (se Arbetsbyrån. Suppl. och Arbetarskyddskongresser. Suppl.). E. F. K. S-n. Arbetarnas bildningsförbund (A. B. F.), en svensk samorganisation inom arbetarrörelsen för biblioteks-, föreläsnings- och studiecirkelsverksamhet, som bildades 1912, då Kooperativa förbundet, Landsorganisationen, Socialdemokratiska arbetarpartiet, Järnvägsmannaförbundet, Socialdemokratiska ungdomsförbundet och Typografförbundet anslöto sig till den. 1915 började förbundet uppbära statsanslag, och det har oafbrutet utvecklats med snabba steg. 1922 voro 20 organisationer med omkr. 800,000 medlemmar anslutna till det. Under arbetsåret 1920--21 hade förbundet lokalafdelningar på omkr. 500 platser; biblioteken redovisade s. å. ett bokbestånd af 92,405 bd med 246,215 boklån. Omkring biblioteken arbetade s. å. 1,097 studiecirklar med 15,495 aktiva medlemmar. På 229 platser i landet anordnades s. å. 329 föreläsningskurser med tills. 1,322 föreläsningar. Förbundet ekonomiseras hufvudsakligen med hjälp af de olika arbetarorganisationernas bidrag (1920--21 40,055,36 kr.) samt med de enskilde arbetarnas tillskott. Förbundet uppbär emellertid också statsbidrag (sedan 1914 till bokinköp, sedan 1919 till föreläsningar och sedan 1921 till administration), äfvensom anslag af landsting och kommuner. Förbundets ledning handhas af ett representantskap