för de olika arbetarorganisationerna. Förbundets löpande angelägenheter skötas af en centralbyrå, förlagd till Brunnsvik, Sörvik. Arbetar- och soldatråd, revolutionär representation efter mönster från revolutionerna i Ryssland 1917, afsedd att "kontrollera" förvaltningen inom en kommun eller ett större distrikt. En dylik rådsorganisation, samverkande öfver stora delar af landet med en central rådsorganisation i hufvudstaden, utöfvade ett visst skräckvälde efter revolutionen i Tyskland (se d. o., sp. 694--696) i nov. 1918, men förlorade snart sammanhållningen och makten, liksom i vissa andra länder. Förslag till dylika rådsorganisationer i Norge och Sverige framkommo från vissa arbetarorganisationer, men saknade förutsättningar och tilldrogo sig ringa uppmärksamhet. Jfr Ryssland (Historia). Suppl. E. F. K. S-n. Arbetarorganisation. Se Fackförening. Arbetarsemester, ledighet, med bibehållande (helt eller delvis) af arbetslönen, årligen återkom- mande under viss tid (en vecka, fjorton dagar), för arbetare, i synnerhet sådana med enformigt eller jäktande arbete, afser att bereda hvila eller ombyte af sysselsättning och har vunnit tillämpning inom många företag efter frivillig öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och arbetare eller enligt kollektivaftal, hvilka 1917 i Sverige fastställde semester för ungefär 11,800 arbetare. Motioner till 1917 års riksdag föranledde en riksdagsskrifvelse till konungen rörande utredning ang. statlig reglering. Denna utredning uppdrogs åt den i febr. 1918 tillsatta s. k. arbetstidskommittén, som före- tog en undersökning (rörande 13,346 arbetsställen med 438,838 arbetare) och utarbetade förslag till lag om arbetarsemester. E. F. K. S-n. Arbetarskydd betecknar allehanda åtgärder till att förekomma olycksfall i arbete och att förebygga förhållanden, som kunna menligt inverka på arbetarens lif och hälsa. Dylika anordningar inom fabriker och på andra arbetsplatser föreskrifvas numera i många fall uti lag, t. ex. för Sverige i 1912 års lag om arbetarskydd (se Arbetarlagstiftning, äfven i Suppl., samt Sociala rådet, Socialstyrelsen, Yrkesfara, Yrkeshygien och Yrkesinspektion). Till att verka för sådana bildades 1905 i Stockholm Föreningen för arbetarskydd (se d. o.). Internationella föreningen för arbetarskydd, inom hvilken den svenska föreningen kan betraktas som en afdelning, bildades 1900 vid 3:e arbetarskyddskongressen i Paris (se Arbetarskyddskongresser). På dess generalförsamling i Basel, där föreningen haft sitt hufvudkontor, i juli 1920 beslöts inträde i Internationella arbetsbyrån (se Arbetsbyrån. Suppl.). E. F. K. S-n. Arbetarskyddskommittén kallas i den svenska arbetarlagstiftningens (se d. o., äfven i Suppl.) historia en af K. M:t 1891 tillsatt s. k. arbetarkommitté, som 1892 afgaf betänkande ang. revision af 1881 års s. k. minderårighetslag m. m. E. F. K. S-n. *Arbetarskyddskonferens. Den andra internationella i Bern 1913 enades om grundlinjer till internationella öfverenskommelser ang. dels förbud mot industriellt nattarbete för i industrien sysselsatta minderåriga arbetare, dels fastställande af daglig arbetstid för i industrien sysselsatta kvinnor och minderåriga arbetare. Såsom arbetarskyddskonferenser ha ofta betecknats delegerademöten i Internationella föreningen för arbetarskydd (se Arbetarskydd. Suppl.). E. F. K. S-n. *Arbetarskyddskongresser, Internationella, sammankallades till Genève 1906, Luzern 1908, Lugano 1910 och Zürich 1912. -- Enligt fredstraktaten i Versailles 1919 medför medlemskap af Nationernas förbund medlemskap af Internationella arbetsbyrån (se Arbetsbyrån. Suppl.), och Förenta staternas regering, som i fredstraktaten därtill anmodats, inbjöd till kongress i Washington okt.--nov. 1919 regerings-, arbetsgifvar- och arbetarombud från olika länder; vid densamma behandlades frågan om tillämpningen af principen om 8-timmars arbetsdag (48 timmars arbetsvecka), arbetslöshetsfrågan, kvinno- och barnarbetsfrågorna m. m. I samtliga dessa frågor antogos förslag att rekommenderas vederbörande regeringar. Åtgärder i olika länder för att genomföra förslagen upptogos till behandling vid internationella arbetskonferensen i Genève 1921. E. F. K. S-n. *Arbetarskyddslagstiftning. Se Arbetarlagstiftning (äfven i Suppl.). Arbetartidningarnas samorganisation. Se Pressföreningar, sp. 186. Arbetarutskott i industriella företag, som året om sysselsätta minst 50 arbetare, förordnas i (provisorisk) lag 1920 för Norge, där så kräfves af minst en fjärdedel af företagets arbetare (se Industriell demokrati. Suppl.). Utskotten ega rådgifvande befogenhet att uttala sig i frågor rörande allmänna löne- och arbetstidsbestämmelser m. m., men få icke befatta sig med arbetarskyddsfrågor, som falla under yrkesinspektionen. E. F. K. S-n. *Arbete. Om arbetes nödvändighet, om öfveransträngning och intensitet i arbetet se Yrkeshygien, sp. 598--600. *Arbetsaftal, enligt hvilka arbetstagaren skall ställa sin arbetsförmåga till arbetsgifvarens disposition under längre tid, måste numera i Sverige, liksom i andra moderna industriländer, inom vidsträckta områden af näringslifvet ingås med iakttagande af de allmänna bestämmelser, om hvilka arbetar- och arbetsgivarorganisationer på området öfverenskommit i kollektivaftal (se d. o.; äfven i Suppl.), äfvensom af bestämmelserna i gällande arbetarlagstiftning (se d. o. samt Arbetstidslagen. Suppl.), men eljest ha arbetsaftal icke blifvit föremål för vidsträcktare laglig reglering i Sverige under 1900-talet, oaktadt förslag till sådan aftalslagstiftning ständigt återkommit. Öfvergifven är väl numera tron, att sådan lagstiftning med lämpliga straff för aftalsbrott skulle kunna inhibera strejk- och lockoutväsendet och åstadkomma arbetsfred (se d. o. Suppl.). Däremot ha de organiserade arbetarnas misstro mot hvarje sådan lagstiftning och arbetsgifvarföreningarnas motstånd visat sig svårare att öfvervinna, äfven om denna lagstiftning inskränktes till att lagfästa redan tillämpade rättsgrundsatser i fråga om aftalsuppsägning m. m. Förslag till lag om arbetsaftal förföllo vid riksdagarna 1910 och 1911. Ett första steg till beträdande af lagstiftningsvägen