Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetar- och soldatråd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för de olika arbetarorganisationerna. Förbundets
löpande angelägenheter skötas af en centralbyrå,
förlagd till Brunnsvik, Sörvik.
Arbetar- och soldatråd, revolutionär
representation efter mönster från revolutionerna i Ryssland
1917, afsedd att "kontrollera" förvaltningen inom
en kommun eller ett större distrikt. En dylik
rådsorganisation, samverkande öfver stora delar af
landet med en central rådsorganisation i
hufvudstaden, utöfvade ett visst skräckvälde efter
revolutionen i Tyskland (se d. o., sp. 694–696) i nov.
1918, men förlorade snart sammanhållningen och
makten, liksom i vissa andra länder. Förslag till
dylika rådsorganisationer i Norge och Sverige
framkommo från vissa arbetarorganisationer, men saknade
förutsättningar och tilldrogo sig ringa
uppmärksamhet. Jfr Ryssland (Historia). Suppl.
E. F. K. S-n.
Arbetarorganisation. Se Fackförening.
Arbetarsemester, ledighet, med bibehållande
(helt eller delvis) af arbetslönen, årligen återkom-
mande under viss tid (en vecka, fjorton dagar), för
arbetare, i synnerhet sådana med enformigt eller
jäktande arbete, afser att bereda hvila eller
ombyte af sysselsättning och har vunnit tillämpning
inom många företag efter frivillig öfverenskommelse
mellan arbetsgifvare och arbetare eller enligt
kollektivaftal, hvilka 1917 i Sverige fastställde
semester för ungefär 11,800 arbetare. Motioner till
1917 års riksdag föranledde en riksdagsskrifvelse
till konungen rörande utredning ang. statlig
reglering. Denna utredning uppdrogs åt den i febr.
1918 tillsatta s. k. arbetstidskommittén, som före-
tog en undersökning (rörande 13,346 arbetsställen
med 438,838 arbetare) och utarbetade förslag till
lag om arbetarsemester.
E. F. K. S-n.
Arbetarskydd betecknar allehanda åtgärder till
att förekomma olycksfall i arbete och att förebygga
förhållanden, som kunna menligt inverka på
arbetarens lif och hälsa. Dylika anordningar inom
fabriker och på andra arbetsplatser föreskrifvas
numera i många fall uti lag, t. ex. för Sverige i 1912
års lag om arbetarskydd (se
Arbetarlagstiftning, äfven i Suppl., samt
Sociala rådet, Socialstyrelsen, Yrkesfara,
Yrkeshygien och Yrkesinspektion).
Till att verka för sådana bildades 1905 i Stockholm
Föreningen för arbetarskydd (se
d. o.). Internationella föreningen
för arbetarskydd, inom hvilken den
svenska föreningen kan betraktas som en afdelning,
bildades 1900 vid 3:e arbetarskyddskongressen i
Paris (se Arbetarskyddskongresser).
På dess generalförsamling i Basel, där föreningen
haft sitt hufvudkontor, i juli 1920 beslöts inträde i
Internationella arbetsbyrån (se Arbetsbyrån.
Suppl.).
E. F. K. S-n.
Arbetarskyddskommittén kallas i den svenska
arbetarlagstiftningens (se d. o., äfven i Suppl.)
historia en af K. M:t 1891 tillsatt s. k.
arbetarkommitté, som 1892 afgaf betänkande ang. revision af
1881 års s. k. minderårighetslag m. m.
E. F. K. S-n.
*Arbetarskyddskonferens. Den andra
internationella i Bern 1913 enades om grundlinjer till
internationella öfverenskommelser ang. dels förbud
mot industriellt nattarbete för i industrien
sysselsatta minderåriga arbetare, dels fastställande af
daglig arbetstid för i industrien sysselsatta
kvinnor och minderåriga arbetare. Såsom
arbetarskyddskonferenser ha ofta betecknats
delegerademöten i Internationella föreningen
för arbetarskydd (se Arbetarskydd.
Suppl.).
E. F. K. S-n.
*Arbetarskyddskongresser,
Internationella, sammankallades till Genève 1906,
Luzern 1908, Lugano 1910 och Zürich 1912. –
Enligt fredstraktaten i Versailles 1919 medför
medlemskap af Nationernas förbund medlemskap af
Internationella arbetsbyrån (se Arbetsbyrån.
Suppl.), och Förenta staternas regering, som i
fredstraktaten därtill anmodats, inbjöd till
kongress i Washington okt.–nov. 1919 regerings-,
arbetsgifvar- och arbetarombud från olika länder;
vid densamma behandlades frågan om tillämpningen
af principen om 8-timmars arbetsdag (48 timmars
arbetsvecka), arbetslöshetsfrågan, kvinno- och
barnarbetsfrågorna m. m. I samtliga dessa frågor antogos
förslag att rekommenderas vederbörande regeringar.
Åtgärder i olika länder för att genomföra förslagen
upptogos till behandling vid internationella
arbetskonferensen i Genève 1921.
E. F. K. S-n.
*Arbetarskyddslagstiftning. Se
Arbetarlagstiftning (äfven i Suppl.).
Arbetartidningarnas samorganisation. Se
Pressföreningar, sp. 186.
Arbetarutskott i industriella företag, som året
om sysselsätta minst 50 arbetare, förordnas i
(provisorisk) lag 1920 för Norge, där så kräfves af
minst en fjärdedel af företagets arbetare (se
Industriell demokrati. Suppl.). Utskotten
ega rådgifvande befogenhet att uttala sig i
frågor rörande allmänna löne- och
arbetstidsbestämmelser m. m., men få icke befatta sig med
arbetarskyddsfrågor, som falla under
yrkesinspektionen.
E. F. K. S-n.
*Arbete. Om arbetes nödvändighet, om
öfveransträngning och intensitet i arbetet se
Yrkeshygien, sp. 598–600.
*Arbetsaftal, enligt hvilka arbetstagaren skall
ställa sin arbetsförmåga till arbetsgifvarens
disposition under längre tid, måste numera i Sverige,
liksom i andra moderna industriländer, inom
vidsträckta områden af näringslifvet ingås med
iakttagande af de allmänna bestämmelser, om hvilka
arbetar- och arbetsgivarorganisationer på
området öfverenskommit i kollektivaftal (se d. o.; äfven
i Suppl.), äfvensom af bestämmelserna i gällande
arbetarlagstiftning (se d. o. samt
Arbetstidslagen. Suppl.), men eljest ha arbetsaftal icke
blifvit föremål för vidsträcktare laglig reglering
i Sverige under 1900-talet, oaktadt förslag till
sådan aftalslagstiftning ständigt återkommit.
Öfvergifven är väl numera tron, att sådan lagstiftning
med lämpliga straff för aftalsbrott skulle kunna
inhibera strejk- och lockoutväsendet och
åstadkomma arbetsfred (se d. o. Suppl.). Däremot ha de
organiserade arbetarnas misstro mot hvarje sådan
lagstiftning och arbetsgifvarföreningarnas motstånd
visat sig svårare att öfvervinna, äfven om denna
lagstiftning inskränktes till att lagfästa redan
tillämpade rättsgrundsatser i fråga om
aftalsuppsägning m. m. Förslag till lag om arbetsaftal
förföllo vid riksdagarna 1910 och 1911. Ett
första steg till beträdande af lagstiftningsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
