1718-1719" (1919). - 2. K. G. A. var den föregåendes sonson. Armide [-i'd; jfr Armida], opera med text af Quinault och musik af Gluck (se denne, sp. 1339), uppf. i Stockholm 99 ggr 1787-1844. Armin, Friedrich Sixt von, tysk general. Se Sixt von Armin (i Suppl.) Armin, George, pseudonym för tyske sångläraren Georg Herrmann (se denne, sp. 562). Armmiusquelle [-ko-]. Se Lippspringe. Armorikanska bergskedjan, geol., en gammal, under senare delen af stenkolsperioden och den permiska perioden uppbyggd bergskedja, numera till största delen förstörd och bortdenuderad, af hvilken stycken finnas kvar i franska centralplatån, Normandie, Bretagne, Cornwall samt i sydliga Irland. Den var samtidig med den variskiska bergskedjan (se d. o.), som från franska centralplatån sträckte sig i en båge från s. v. till n. ö. öfver de mellantyska bergen till Sudeterna. K. A. G. *Armpennor, zool. Se Fjäder, sp. 485. Armsjön, belägen 64 m. ö. h., på gränsen mellan Gnarps socken, Hälsingland, och Njurunda, Medelpad, afrinner öfver Galtström till Bottenhaf- vet. Areal omkr. 13 kvkm. O. Sjn. Army council [ä'mi káunsl], eng. Se Storbritannien, sp. 155. *Arnaboldi, A., dog 18 sept 1896. Arnao y Espinosa de los Monteros [arna'jå i espinå'sa de lås månte'rås], Antonio, spansk författare, f. 1829 i Murcia, d. 1889, var teatercensor i Madrid. A. var en fin och försynt natur, som ville lefva i frid och obemärkthet och önskade, att hans lif måtte "flyta som en stilla bäck omgifven af grönska", som han skref i sin Amor á la soledad. Hans arbeten f. ö. äro de lyriska dramerna D. Rodrigo (1857), Las navas de Cortés, Guzman el bueno (1876), Pelayo, Muerte de Garcilaso, La hija de Jefté och La Gitanella. Ad. H-n. Arnarfellsjökull, äfven Hofsjökull, ett af Islands största isfjäll, 1,350 kvkm., beläget nästan midt på ön. Omkr. 1,600 m. högt. Minst 20 glaciärer utgå från A.; den lägsta slutpunkten för dem, på östra sidan, ligger 552 m. ö. h. På A. upprinner Islands längsta flod, Thjórsá (se Island, sp. 927), till s. v., och till Norra ishafvet, i n., rinna från A. de två stora älfvarna Blanda och Heraðsvötn. E. A-t. Arnarfjord 1. Arnefjord (isl. Arnarfjórdur), en af de största fjordarna på nordvästra Island, omkr. 45 km. lång och 12 km. bred. I en af dess vikar, som begränsas af branta fjällsidor med basaltlager i afsatser upp mot fjällkrönet, bildas af en vattenrik älf ett af Islands största vattenfall, omkr. 100 m. högt, fortsatt af 6 mindre forsar med 86 m. fallhöjd. Vid en af A:s vikar ligger handelsplatsen Bildu-dalur. E. A-t. Arnau, stad i Tjecho-Slovakien, vid Elbe och foten af Kiesengebirge samt vid järnvägen Chlumetz-Parschnitz. Omkr. 5,000 inv. I A. finnas linne- och bomullsfabriker och färgerier samt ett 1525 byggdt rådhus med två 5 m. höga harnesk- klädda riddare af sten, efter hvilka Riesengebirge sägs ha fått sitt namn. E. A-t. Arne, urgammal tessalisk stad, som sannolikt återfinnes i en fästningsruin Gla från mykenska tiden och som ligger på en ö i Kopaissjön. Enligt några är A. samma ort som Chaironeia (se d. o.). Arne, fiskeläge vid Osterfjorden, n. ö. om Bergen, Norge, med stora yllefabriker. Omkr. 11,000 inv. K- G. G- Arne, Ture Johnsson, arkeolog, orientalist, tjänsteman, f. 7 maj 1879 i Drothem, Östergötland, filos. doktor i Uppsala 1914, blef 1902 e. o. amamuens och 1909 antikvarie vid Vitt. hist. o. ant. akad. samt är afdelningsföreståndare för järnåldersafdelningen vid Statens historiska museum. A. har företagit studieresor bl. a. till Mindre Asien 1906-07 och till Ryssland 1912-13. Sitt främsta vetenskapliga forskningsarbete har han egnat åt vikingatiden och dess östliga kulturförbindelser. Dit hör först och främst gradualafh. La Suède et l'Orient, études archéologiques sur les relations de la Suède et de l'Orient pendant l'âge des vikings (i tidskr. "Archives d'études orientales", bd 8, 1914), där dels de svenska fynden i Ryssland, dels i svensk jord funna föremål af östligt och orientaliskt ursprung behandlas. Af mera populär art, men grundande sig på ingående studier är Det stora Svitjod, essayer om gångna tiders svensk-ryska kulturförbindelser (1917), behandlande äfven förhållanden i historisk tid intill Karl Johans tidehvarf. A. är en af stiftarna af Svenska orientsällskapet. Frukter af hans å tjänstens vägnar företagna undersökningar i svenska landskap äro bl. a. Om det forntida Södermanland (i "Bidrag till Södermanlands äldre kulturhist.", XIV), Nya bidrag till Södermanlands förhistoria (ibid., XVI), Bidrag till Värmlands förhistoria (i "Fornvännen". 1917) och Den senare förromerska järnåldern i Sverige (ibid., 1919). Han har publicerat Hj. Stolpes utgräfningar af båtgrafvarna vid Vendel ("Graffältet vid Vendel", 1912). I Nordisk familjebok har A. skrifvit en mängd arkeologiska artiklar. Br Sr. Arnedo, stad i spanska prov. Logroño, vid Cidacos, biflod fr. h. till Ebro, 44 km. s. ö. om staden Logrono. 4,466 inv. (1911). I närheten ligga de mycket besökta badorterna Arnedillo (1,262 inv.) och Grávalos (943 inv.). E. A-t. Arnefjord. Se Arnarfjord. Suppl. *d'Arneiro, J. A. F. V., dog 1903. *Arnell, H. V., lämnade lektoratet 1913. Arnemuiden [-möjden], stad i nederländska prov. Zeeland, på ön Walcheren, 5 km. ö. om Middelburg, vid järnvägen till Vlissingen. 2,193 inv. (1920). A. var förr en af de viktigaste handelsplatserna vid Scheldes mynning och har ännu flera minnen kvar från sin storhetstid. Hamnen är nu torrlagd, och A. står blott genom en kanal i förbindelse med Schelde. E. A-t. * Arnheim [-hajm], F. H., dog 19 juni 1922 i Berlin. Under Världskriget var han sedan 1917 anställd i utrikesministeriet och erhöll 1919 professors titel. A:s "Gustav Adolfs gemahlin etc.", hans tvifvelsutan bästa arbete, fortsattes 1905 och 1907. Han skref ytterligare bl. a. Der hof Friedrichs des grossen (I, 1911) och Schweden (i Perthes' "Kleine völker- und länderkunde", bd 3, 1917) och utgaf den mycket viktiga publikationen "Luise Ulrike, die schwedisches schwester Friedrichs