299 Arrendestegring-Arrhenius 300 annat ändamål än jordbruk, t. ex. som byggnads- tomt eller upplagsplats). Arrendeaftalet skall upp- rättas skriftligen,'så framt ej parterna åsämjas att nöja sig med muntligt af tal. Endast vid lägen- hetsarrende får giltighetstiden göras beroende af uppsägning. Fardag för tillträde och afträde är 14 mars (se vidare F a r d a g). Arrendatorn får ej utan jordegarens medgifvande åt annan upplåta arrendejord till brukande och blott i undantags- fall sätta annan arrendator i sitt ställe. Vid jord- bruksarrende åligger det arrendatorn att väl hafda jorden samt vårda och underhålla byggnaderna. Genom syn (se Husesyn) fastställes, huruvida arrendatorn fullgjort dessa skyldigheter. Vanvård af den arrenderade fastigheten äfvensom dröjsmål med erläggande af arrendeafgiften utöfver en må- nad samt vissa andra, jordegarens intressen krän- kande åtgärder föranleda förverkande af arrende- rätten. Jordegaren åtnjuter till sin säkerhet retentionsrätt och förmånsrätt (se dessa ord) i arrendatorns å fastigheten befintliga lösören och byggnader. (Se vidare Legoaftal, sp. 50-53.) - I särskild lag 25 juni 1909 ha ang. vissa arrenden inom Norrland och Dalarna getts bestämmelser, afseende att skydda arrenda- torerna mot jordegare, som företräda industriens intressen (se Norrlandsfrågan, sp. 1496). - Kronans fasta egendomar utarrenderas enligt reglerna i k. kung. ang. förändrade grunder för för- valtningen af kronams jordbruksdomäner 4 juni 1908. I Finland ha arrendeförhållandena reglerats genom lagen om lega af jord på landet 19 juni 1902 samt (den mycket starkt socialpolitiskt beto- nade) förordn. om lega af torp m. m. 12 mars 1909. C. G. Bj. Arrendestegring, Oskälig. Den under Världs- kriget inträdda prisstegringen på mjölk, smör, fisk och andra naturalster, som kunna ingå i det arrende en arrendator har att enligt sitt aftal (s. k. mjölkarrende) utge till Jordegaren, har föranledt de svenska statsmakterna att genom sär- skilda lagar "med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring", den första tillkommen 28 juni 1918, träffa anstalter för att lätta tungan af dylikt arrende, därest det grundas på aftal, äldre än l okt. 1917. Arrendatorn eger i sådant fall på- fordra, att skälig andel i prisstegringen, dock ej mot jordegarens bestridande mer än hälften, kom- mer honom till godo. En tremanna-skiljenämnd skall slita eventuella tvister mellan Jordegaren och arrendatorn om storleken af arrendatorns andel i prisstegringen eller om sättet för denna andels tillgodonjutande. I enahanda ordning har (1921) medgetts möjlighet till jämkning i dagsverks- eller körselskyldighet, som kan åligga arrendator enligt aftal, äldre än l jan. 1918. 1918-20 tillkom därjämte arrendatorer viss befogenhet att utbyta arrende i naturalster, som de för kris- tidens skull voro ur stånd att anskaffa, mot pen- ningebetalning. C. G. Bj. Arrhena'therum P. B., bot., grässläkte, nära släkt med Avena. Se Knylhafre. *Arrhenius. 1. J. P. A. Till hans minne aftäcktes vid Ultuna landtbruksinstitut 27 sept. 1910 en 3 m. hög bautasten med porträttmedaljong i brons. 2. Svante A. lämnade professuren vid Stockholms högskola 1905, då han utnämndes till föreståndare för Vet. akad:s Nobelinstitut (se d. o.) för fysikalisk kemi, sedan han af böjt en kallelse till Berlin. På denna plats har A. utöfvat en framgångsrik verksamhet som forskare och skriftställare. Hans många arbeten finner man dels (intill 1909) registrerade i den festskrift, som i Tyskland 1909 utgafs på hans 50-årsdag (band 66 i "Zeitschrift für physikalische chemie"), dels (för tiden 1909--19) förtecknade af hans son, botanisten filos. doktor Olof A. (f. 1895), i Vet. akad:s festskrift (bd 5 af "Medd. fr. K. Vet. akad:s Nobelinstitut"). Dessa arbeten kunna sammanfattas i 3 grupper. 1) Den teoretiska bearbetningen af serumterapien på fysikalisk-kemisk grundval, som A. 1902 börjat, har han, delvis tills. med Th. Madsen (se denne), fortsatt och i hög grad utvidgat. Det viktigaste fallet af kemisk jämvikt på detta område är toxiners neutralisation medelst antitoxiner. A. lyckades visa den ingående analogien mellan denna process och neutralisationen af en svag bas, såsom ammoniak, med en svag syra, såsom borsyra. Speciellt visades existensen af en sådan jämvikt mellan difterigiftet och dess serum. Sedan P. Ehrlich (se denne) hade anfört den s. k. Danysz-effekten såsom stridande mot A:s uppfattning, egnade A. ett ingående studium åt detta fenomen. I viktiga specialarbeten om hemolys har A. visat, att man kan beräkna den bildade hemolysinmängden enligt massverkans lag. Af stor betydelse är vidare A:s resultat, att antialexin, som erhålles, om blodserum från ett djur insprutas intravenöst i ett annat djur, innehåller antiimmunkroppar. Äfven de speciellt af Hamburger studerade precipitinerna (se d. o.) och likaså agglutininerna (se d. o.) ha behandlats af A. enligt hans teori. Sina serumterapeutiska arbeten har A. sammanfattat i monografierna Immunochemie (Leipzig, 1907. Immunochemistry, s. å.) och Quantitative laws in biological chemistry (1915). En populär skrift af A. på immunitetsområdet bär titeln Om smittkoppor (1913). Ehrlichska skolans häftiga opposition mot A:s serumterapeutiska arbeten har numera tystnat, och den grundläggande betydelsen af A:s insats på detta område träder allt mera i dagen. -- 2) Flera af de fysikalisk-kemiska problem, som A. bearbetat (adsorption, viskositet hos kolloidala lösningar m. m.), stå i samband med den föregående gruppen af undersökningar. Andra fysikalisk-kemiska arbeten handla om hans dissociationsteori, dess utveckling och tillämpning. -- 3) Den mest omfattande författarverksamheten har A. under de båda senare årtiondena utöfvat som kosmisk fysiker. 1903 utkom A:s "Lehrbuch der kosmischen physik", i hvilken han ej endast sammanställde sin tids kunskaper på detta stora område, utan äfven själf framkom med flera nya viktiga inlägg. I synnerhet har hans teori om ljustryckets betydelse för kosmiska fenomen visat sig mycket fruktbärande och fått en utmärkt bekräftelse genom matematikern Schwarzschild. I samband därmed står A:s uppfattning om panspermien (se d. o.). Sina kosmiska idéer har A. framställt i flera mycket värdefulla populärvetenskapliga böcker; hans Världarnas utveckling (1906; 7:e uppl. 1917) och Stjärnornas öden (1915) ha vunnit en för dylika arbeten enastående spridning